Spelutvecklarna försöker sig på de mest märkliga kombinationer av genres för att locka spelare. Att slå ihop FPS (first person shooter) spel med strategi är en av trenderna som vi först såg i Battlezone. Deus Ex försökte blanda ett actionspel med ett taktiskt smygspel likt Thief, och dessutom med en smula rollspel. Vad sägs då om blandningen mellan ett klassiskt realtidsstrategi-spel och ett Diablo-liknande rollspel? Phantagram försöker sig på just detta med deras senaste spel Kingdom under Fire. Quas har dragit på sig den universiella hjälteuniformen som fungerar i alla situationer.

Eftersom Kingdom under Fire i stort sett är väldigt likt andra strategispel med toppvy, som exempelvis Warcraft och Starcraft, tänker jag inte behandla grunderna närmare vilka de flesta nog är ganska bekanta med. Menysystemet är klart snyggare än sina föregångare, men ändå lika enkelt och innehåller det man förväntar sig av speltypen. Handlingen i singelkampanjerna förs, precis som i Warcraft, framåt med superbt renderade sekvenser. Själva storyn bygger även den på en som liknar Warcrafts; Orcher, Ogres och andra ondsinta varelser invaderar de blomstrande markerna som innehavs av Alver och människor. Självklart blir det ditt jobb att antingen som människa försvara de goda, eller leda Orcherna och de onda till seger.

Är det Warcraft 2 eller inte?

Hur mycket som utvecklarna än tagit från Blizzards toppserie Warcraft så finns det faktiskt en del skillnader i Kingdom under Fire. Vi ska titta lite närmare på de olika i tur och ordning.

Grafiken

Självklart kräver man att grafiken i spel utvecklas för varje titel som släpps, och mycket riktigt är byggnaderna som exploderar och animationerna av enheterna riktigt bra, Kingdom under Fire är mycket möjligt det snyggaste inom toppvy-strateggenren så långt. Filmsekvenserna mellan uppdragen ser även de klart verkligare och bättre ut än dem man sett i tidigare spel. Grafiken inte i närheten av till exempel Ground Control - vilket dock inte är en riktigt rättvis jämförelse, då toppvy-strategispel har en egen charm som inte nödvändigtvis ökas med anvädningen av 3D-grafik.

Diablo?

Då kommer vi till den intressanta delen av Kingdom under Fire, nämligen hur Phantagram försöker få in ett Diablo liknande rollspelsmoment. Under kampanjerna följer man en hjälte, som du mer eller mindre får betrakta som dig själv - han får absolut inte får dö! Din hjältefigur har liksom en del övriga karaktärer sina egna magiska krafter, vilka utökas under spelets gång i takt med att de stiger i graderna (når högre level). Inte bara karaktärerna, men även de vanliga enheterna ökar med tiden i ?levlar? och får nya färdigheter och bättre AI.

De strategiska faserna i spelet är i stort sett likadana som i Warcraft, dock med fler uppdrag och lite mer handling för att föra storyn vidare. Men det finns även uppdrag där du verkligen tar rollen som spelets hjälte, och skall i sant äventyrsmaner döda kungar och rädda fångar i diverse slott och borgar. Man hittar även magiska drycker för att återställa hälsan, ta bort gift eller öka sin mananivå. Du möter monster som i stort sett kan liknas vid gamla hederliga ?bossar? (eller slutgubbar) och när de dör får du till exempel möjligheten att byta ditt vapen mot det de tappade. Det nyfunna vapnet kommer sedan användas i de strategiska uppdragen, vilket gör det viktigt att välja rätt vapen under äventyrsuppdragen. Självklart är rollspels biten långt ifrån lika sofistikerad och genomtänkt som den i Diablo eller Baldurs Gate, men det är ändå en positiv nyhet i den annars ganska uttjatade RTS genren.

Multiplayer

Med tanke på hur likt Kingdom under Fire är Blizzards spel i övrigt, är det inte så konstigt att även multiplayerdelen är väldigt lik och det är kanske just därför den också är ganska bra. Förutom att spela på det traditionella viset där man bygger baser, tränar enheter och strider så finns även möjligheten att spela enbart med hjältar, och då handlar det alltså mer om rollspel än om strategi.

Slutord

Phantagram har helt klart skapat ett intressant koncept med Kingdom under Fire, där de på ett ganska brutalt sätt försöker slå ihop rollspel med strategi. Med brutalt syftar jag på det faktum att det ändå är två ganska skilda delar av spelet, som dessutom på intet sätt är integrerade med varandra. Problemet är att strategifantaster kanske helst skulle slippa rollspels delen, medan de som gillar rollspelandet knappast uppskattar strategimomenten. Vill dock poängtera att tyngdpunkten helt klart väger över på strategifasen, och att det därmed är ett spel mest lämpat för strategen. RTS delen av spelet får jag säga håller högre, eller åtminstone lika hög, standard som Warcraft och Starcraft, men tyvärr så börjar den här genren bli så otroligt uttjatad att inte ens det hjälper. För de som fortfarande har orken att spela ännu ett toppvy-RTS så är det här ett utomordentligt bra spel, men annars så känns det tyvärr som en ripoff av Warcraft 2, en kopia som dessutom ligger långt efter sin tid.

Skicka en rättelse