Recensioner

I folktron har vampyrer existerat i hundratals år. Det var inte förrän i slutet av 1800-talet som Bram Stoker med sin skräckroman Dracula utformade den moderna vampyren. Sedan dess har det släppts hundratals böcker och filmer med vampyrtema av varierande kvalité. Med datorspelens intrång i hemmen i början av 80-talet öppnades en helt ny dörr för vampyrindustrin. Den långkörande Castlevania-serien är kanske den mest kända. En av de senaste i raden av vampyrspel är Terminal Realitys BloodRayne.

Svenska Digital Illusions Battlefield 1942 som släpptes för ett år sedan har blivit en succé som fortfarande lockar allt fler spelare. Även om de inte var först med konceptet så lyckades de med en nästan perfekt mix av infanteristrider och fordonsbataljer samtidigt som blandningen av realism och spelglädje var väl genomtänkt. Första tilläget - Road to Rome, fick bra kritik men har inte blivit samma succé som originalet. Nu släpper Digital Illusions kanadensiska kontor det andra tilläget – Secret Weapons of World War II. Fragzone tar sig en titt på om Secret Weapons är lika välgjort som Road to Rome och om det i så fall kan lyckas bättre med att nå ut till spelarna.

Tiden i Sverige går mot folkomröstning och debatten kring omröstningen har varit såväl hetsig som intensiv. Men många länder i världen har inte den demokrati som vi själva tar för givet. Tänk dig ett land där åsikter är förbjudna och där överträdelser mot lagen omedelbart straffas med döden. De existerar faktiskt! I Elixir Studios spel Republic: The Revolution är det din uppgift att revoltera mot den härskande diktatorn och åter igen bringa fred och rättvisa i staten Novistrana.

Om jag ska vara ärlig så var inte mina förväntningar inför Disney-filmen Pirates of the Caribbean: The Curse of the Black Pearl alltför
höga. En Disney-film där Johnny Depp spelar en av huvudrollerna kan bara inte bli en bra film, trodde jag. Men så fel jag hade. Depps insats och filmen i sin helhet var en höjdare. Tack vare filmen fick jag höga förväntningar på det kommande spelet med samma namn. De ryska utvecklarna Akella hade mycket att leva upp till.

Den synnerligen populära arkadracingserien Need for Speed har genom åren mött konkurrens från flera håll. Bland alternativen märks Midtown Madness och Driver, men varken dessa eller några andra motståndare har lyckats sänka behovet av fart. Det senaste tillskottet i genren är Midnight Club II, ett av Rockstar Games iscensatt försök att med illegal gaturacing som lockbete ge genredominanten en match.

När ens allsmäktige redaktör delar ut spel bockar man och bugar. Är det ett spel man sett fram emot eller vet skall vara bra sitter man gärna länge med det. Dels tröttnar man sällan på att spela, dels vill man spela så pass mycket att det man skriver är välgrundat.

Så var det då äntligen dags att sno systersonens lasersvärd av plast, dra på sig Darth Vader-masken inköpt från glassbilen i början av 80-talet och sätta sig ner med tidernas i förväg mest hypade onlinerollspel: Star Wars Galaxies. Först nu får vi svaret på universums viktigaste fråga. Lever det upp till förväntningarna?

Efter fem spel med titeln Tomb Raider har Lara Croft blivit något av en institution. I början släpptes ett nytt spel ungefär varje år, till glädje för tillbedjarna. Dock är det nu tre år sen vi senast stiftade bekantskap med den hästsvansförsedda våghalsen, så en gissning är att vi i och med det nya spelet, Tomb Raider: The Angel of Darkness, får se fler nyheter än vad vi är vana med. Eller förlitar sig Core Design på tidigare framgångar?

Har du någon gång ställt till med diverse djävulstyg och busat med folk när du var yngre? Kanske brukade du busringa på dörrar och utforskat din grannes trädgård? Eller är det till och med så att barnasinnet finns kvar hos dig? I vilket fall så har det blivit dags att plocka fram det igen. I Neighbours from Hell är det nämligen din uppgift att ställa till med ett så stort helvete som möjligt för din granne.

Det fanns en period i mitt liv när jag trodde att det var barnsligt att spela datorspel. Att det var något man skulle växa ifrån, och att vin, kvinnor och sång var roligare tidsfördriv.
   Så dum jag var.
   På senare år har jag förstått bättre. Men det man missade är svårt att ta igen. Visst hittar man understundom någon obskyr samlingsskiva och visst har man gjort klipp i beg-hyllor butiker runt. Men jag förtjänar nog ändå en hög piskrapp med den röda oxpiskan för att aldrig riktigt ha satt mig in i Warcraft-världen.