När Razer Blade 15 Advanced dök upp hemma märktes direkt att det är en premiumprodukt. Locket på lådan som datorn ligger i håller upp sig själv och det är nästan så att jag förväntade mig att strålkastare skulle lysa upp datorn som hissas upp på en piedestal, samtidigt som en gregoriansk kör sjunger en hymn.
Själva datorn talar för sig själv. Beväpnad med en åttakärnig Intel-processor från tionde generationens Core-serie samt ett Nvidia Geforce RTX 2070 Super Max-Q är den verkligen maxad för sin storlek. Med sina ringa 17,8 mm på höjden känns den mer som en dator från ett känt fruktföretag än ett spelmonster.
Max-Q innebär att grafikkortet är optimerat för att ligga på en sweetspot mellan värme och prestanda. Detta är välkommet i ett kompakt system där kylmöjligheterna inte är desamma som hos en fullstor spel-laptop eller en stationär dator där fläktarna kan gå i full fräs. Genom att begränsa effektuttaget sjunker dock prestandan något från de mer lössläppta syskonmodellerna.
Egenskap | Värde |
|---|---|
Processor | Intel Core i7-10875H, åtta kärnor i tionde generationen. |
Grafikkort | Nvidia Geforce RTX 2070 Super Max-Q |
Skärm | 1 920 × 1 080 pixlar, 300 Hz, IPS-panel |
Lagring | 512 GB, 1 × M.2 NVM Express |
Primärminne | 16 GB DDR4 (8 GB × 2), 2 933 MHz |
Webbkamera | 1 280 × 720 pixlar |
Anslutningar | 3 × USB 3.2 Gen. 2 (10 Gbps) Type-A |
Wifi | Intel AX201 (Wifi 6) |
Laddningsmöjligheter | AC-adapter, USB Type-C |
Tangentbord | RGB-belysning per tangent |
Batteri | 80 Wh |
Storlek (BxDxH) | 355 × 235 × 17,8 mm |
Vikt | cirka 2,2 kg |
Färg | Svart |
Blade 15 Advanced skriker inte GAMING, utan är väldigt lågmäld bortsett från den illgröna loggan på locket. Det är alltså en lite mer hemlig speldator för den som det tilltalar. Blade 15 Advanced är tillverkad helt i aluminium och känns välbyggd, men trots detta ger tangentbordet efter något vid tryck.
Runt datorns paradnummer, skärmen, finns en väldigt tunn kant; 9 mm upptill och 5 mm på sidorna. I överkant sitter en webbkamera placerad i mitten, vilket är anledningen till att den övre kanten är något tjockare. Denna premiumkänsla och hårdvaran som är intryckt under skalet kommer med en hög prislapp på runt 35 000 kronor i skrivande stund.
Kameran placerd i mitten av datorns övre kant.
De kontaktmöjligheter som finns är placerade på sidorna av chassit. På vänstersidan finns två USB 3.2 Gen.2-kontakter av Type-A-sort, en USB-C-kontakt med Thunderbolt 3-stöd, samt en kombinerad hörlur- och mikrofon-ingång/utgång. På högersidan hittas en HDMI-kontakt, en duo USB 3.2 Gen. 2-anslutningar av både Type-C och -A, samt en SD-kortplats.
Vänster sida, proprietär kontakt för ström, två USB 3.2 Gen.2 Type-A och en USB Type-C (Thunderbolt 3), samt ett kombojack för mikrofon och hörlurar.
Höger sida, SD-kortläsare, USB 3.2 Gen. 2 Type-C och en Type-A, i sällskap av en HDMI 2.0
Med USB-C blir inkopplingsmöjligheterna större, speciellt då det finns tillbehör som ger både Ethernet-kontakt och ytterligare USB-anslutningar. Jag fyller de tre USB Type-A-portarna som finns på Blade 15 med en mus, ett USB-headset och en USB 3.0-dongel för Ethernet. Detta gör att det är svårt att få in någon extra lagring.
Diskutrymme är en av de största svagheterna med produkten. I testexemplaret sitter en SSD på 512 GB, varav 459 GB finns tillgängliga, men efter att operativsystemet tagit sitt finns 401 GB ledigt vid första uppstart. Värt att nämna är att för den som är beredd att betala mer finns en konfiguration som kliver upp till 1 TB lagringsutrymme.
Den här datorn innan några spel installerats.
Nätdelen är på 230 watt, men är inte allt för stor för att vara så kraftfull. Utseendet är stiligt med en tygklädd kabel. För att citera min sambo “till och med nätdelen är ju snygg”, vilket jag tycker är väldigt talande för vilken premiumprodukt Razer skapat i Blade 15. Nätdelen har tyvärr en proprietär kontakt istället för USB Type-C, som på andra håll blir allt vanligare. Det är däremot förståeligt eftersom USB Type-C bara kan mata 100 watt, vilket inte är tillräckligt för att driva datorn fullt ut.
Nätdelens proprietära kontakt.
Tangentbordet på testexemplaret är av brittisk typ, men retur-knappen har den form skandinaver är van vid, vilket verkligen uppskattas. Tangentbordets låga profil gör det svårt för mig att orientera mig då mitt lillfinger letar efter en kant som jag kan rätta mig efter, men tangenterna är så låga att de smälter ihop med övriga chassits yta, varför mitt finger snarare kladdar fast på perforeringen för högtalaren.
Piltangeterna är inte traditionella, men som tur är enter-tangenten vanligt trots brittisk layout i övrigt
Piltangenterna är av typen normalstor höger/vänster-tangent, men halv upp/ner-tangent. Det är en design jag inte förstår mig på, men som är vanlig på många laptops.
