Att recensera ett nytt Counter-Strike och ta ställning till huruvida det innebär en positiv förändring för en hel rörelse är som att snubbla över ett metaforiskt minfält, där varje tradition är explosiv och jag inte kan respekteras för någonting annat än det jag är: hett villebråd. Men låt oss börja med att konstatera att jag inte kan ha rätt eller fel; att jag blott är en sorglig liten hög av hemligheter – och personliga åsikter.
Hur Half-Life förändrade allt
Jag minns tiden efter #Half-Life. #Valve hade förändrat hela min syn på förstapersonsskjutare och hur de kunde berättas. Half-Life bevisade att spel kunde tillföra något unikt till ett narrativ – utan att falla tillbaka på att vara filmiska. Men det var vid sidan av också ett fantastiskt stökigt multiplayerspel, som jag och kompisarna hysteriskrattade bort säkert hundratals timmar i. Mest underhållande i dödsmatcherna var Crossfire, en bana vars ena halva utgjordes av en bunker som man till tjutande krigssirener sakta kunde försluta, för att alla utomstående därefter skulle bombas i småbitar. Och vapnen sen; blandningen av traditionella och experimentella – somliga rentav utomjordiska – var lika lekfull som välavvägd.
Valve-titeln har en hel spelvärlds förväntningar att leva upp till.
Ändå var det inte Half-Life i sig som skulle göra den stora skillnaden för multiplayersammandrabbningar. När de vapenfixerade entusiasterna Jess Cliffe och Minh "Gooseman" Le 1999 började modifiera Valves redan #Quake 2-baserade spelmotor i etapper blev det klart att framtiden stod skriven i svettigt lagarbete. Jag anslöt av fascination, men kanske också kompiskretsens grupptryck, redan under alfa- och betafasen, som pågick i närmare ett år. Med tanke på genomslagskraften var det inte överraskande att Valve tidigt skulle inse värdet i Counter-Strike, varför man under det följande året anställde skaparduon.
Därefter skulle det dröja ytterligare tre år innan spelarna gjort sitt val: version 1.6 av Counter-Strike var, av allt att döma, fulländad. Och hur mycket Valve än ville förändra detta med 2004 års #Source-uppdatering insisterade spelarna. Bättre än 1.6 skulle det aldrig bli.
Är Counter-Strike: GO uppföljaren vi vill ha? Är det ens en uppföljare?
På vägen tappade man den upphovsmannen, Gooseman, som inte längre orkade bära upp den tunga vikten av Counter-Strike och vetskapen hur spelet fått sitt eget liv i händerna på sina spelare. Att uppföljaren, kort och gott döpt till Counter-Strike 2, lades på is blev sista droppen. Gooseman har sedan dess förberett sin revansch, det i grunden snarlika #Tactical Intervention.
Den ängsliga uppföljaren
Vid det här laget har det hunnit gå åtta år sedan Source. Det enda som hänt är att stämningen blivit laddad och tryckt – och kraven på en potentiell uppdatering eller uppföljare ännu högre. Om Source inte var vad spelarna ville ha – vad behöver de isåfall? Valve och utvecklarna #Hidden Path har brottats med svaret på denna fråga. Och det behöver nödvändigtvis inte vara "#counter-strike-global-offensive|"Global Offensive"", men utvecklarna gör allt i sin makt för att så ska bli fallet.
CS: GO, som titeln förkortas, är en nitiskt självmedveten och försiktig förändring av Counter-Strike. Ängsligheten genomsyrar redan självaste titeln, som inte med någon tydlig siffra vågar representera en uppföljare och inte heller säger något konkret om vad spelet innebär för Counter-Strike. En "global offensiv" – jaha?
