"Om du gör en sida-vid-sida-jämförelse kommer du finna att tredjepartsspel som #Call of Duty ser dramatiskt mycket bättre ut på vår konsol". Så har amerikanske #Nintendo-chefen Reggie Fils-Aime uttryckt sig i en intervju. Det är stora ord som höjer förväntningarna både på den specifika konverteringen av #Call of Duty: Black Ops 2, och den nya Nintendo-hårdvaran i stort.

Jag kan börja med att konstatera att Reggie har fel. Det är inte en smakfråga – det är entusiasmerande propaganda. Black Ops 2 flyter precis lika bra på Wii U som på konkurrerande hårdvara i form av PlayStation 3 och Xbox 360 – resultatet är identiskt. Jämbördigt, om man så vill. Det rullar i 60 bildrutor per sekund, uppskalat från 880x720 pixlar. Precis som på PS3 och 360.

De visuella skillnaderna mellan PS3, 360 och Wii U är knappt märkbara.

För att ytterligare närma sig ledplattformen Xbox 360 har Nintendo utformat en så kallad Pro-handkontroll, vars ergonomi och knappdisponering är snarlik. Enda egentliga skillnaden är att de båda analogspakarna symmetriskt sitter ovantill, medan Xbox 360-handkontrollens högra analogspak som bekant är placerad under de fyra knapparna. Har man kört in sig på Call of Duty i Xbox 360-utförande tidigare är de små, subtila skillnaderna smått distraherande i reflexmässiga situationer. Som att kontrollschemat "classic" placerar hoppa på ducka-knappen, och ducka på hoppa-knappen. Resultatet blir komiskt.

Detta är givetvis en ynklig petitess som man inte behöver hänga upp sig på – allt är en vanesak. Frågan är snarare om man vill ha vanan att spela Call of Duty på Wii U. Håller det verkligen i längden?

I kampanjen är det förstås inga konstigheter. Det är fortfarande en marginellt påverkbar, orealistiskt bombastisk historia om superskurken Menendez, som vill se världen brinna, och far och son Mason som utsatta hjältar. Det pendlar fortfarande mellan ett spekulativt framtidsscenario år 2025 – med en del roliga prylar – och tillbakablickar under 80-talet.

Kaos i röstkommunikationen

När man däremot väl slår om sin fokus till de kontinuerliga multiplayeralternativen kommer man att snubbla över några ganska feta frågetecken. Visst funkar den ordinarie Wii U-vänlistan och användarnamnet rakt av – det är bara att hoppa in och söka matcher. Men vad beträffande röstkommunikationen är det inte lika självklart. Majoriteten av spelarna har gett upp, och sitter tysta. Det ger en ganska avskalad och kanske uppfriskande harmonisk upplevelse. Förmodligen använder många av dessa alternativ utanför spelet, såsom Skype. Men om man nu sömlöst vill kunna hålla kontakten med sina Wii U-vänner under spelets gång ska man tydligen hitta headset från tredjepartstillverkare, och koppla in det – inte i Pro-handkontrollen, som helt saknar ingångar – utan Wii U-spelplattan. Detta trots (!) att den senare kommer utrustad med mikrofon. Varför inte bara låta en koppla in ett par hörlurar, och använda spelplattans mikrofon? Eller varför inte alternativt – som alla andra – erbjuda anslutningar på Pro-kontrollen? Det här är snudd på idioti, och givetvis inte utvecklarnas fel, utan faller på Nintendos system- och hårdvarudesign.

Multiplayermissarna är knappast Activisions fel.

Spelplattans skärm används sparsmakat för vissa menyalternativ, något som nästan är användbart på sina ställen. I multiplayer ser man i större detalj översiktskartan, och kan i realtid justera siktningens känslighet eller invertera styrningen. Jag hade gärna sett att man också kunde byta mellan kontrollscheman, men det saknas underligt nog. Man kan också peta sig fram bland klasserna – något som faktiskt underlättar om man nu har hittat ett bekvämt sätt att hålla spelplattan i sin närhet.

Vill man kan man rentav slå om spelet till att speglas på spelplattan, och istället styra direkt på den, för att få sig en semiportabel Black Ops 2-upplevelse. För kompetitiva precisionsskjutare kan spelplattans egenskaper som handkontroll dock kännas lite klumpiga, men det är nog återigen en vanesak.

Black Ops 2 kan bli bärbart. Typ. Nästan.

Wii U-versionen av Black Ops 2 är definitivt inte kompromissad på något annat sätt än när det kommer till röstkommunikationen, som i nuläget räddas av nödlösningar och har hanterats fullständigt ogenomtänkt av Nintendo. Visst skulle man kunna klaga extra på att Wii U som system inte ens omfamnar konceptet med det sociala metaspelet i form av utmärkelser – motsvarigheter till achievements eller troféer – men det borde man som Nintendo-anhängare i allmänhet och Wii U-köpare i synnerhet vara införstådd med. Black Ops 2 belönar ju trots allt spelaren väldigt mycket i sig, med sitt utbredda progressionssystem och de ständiga delmålen.

Kort alltså: 60 fps, samma upplösning, samma resultat, samma spel. Pro-kontrollen funkar bra. Pekskärmskomplementen är lite för få, men välkomna. Röstkommunikationen löser man lättast på annat sätt.