15. Greedfall
Exakt alla vill ha ett nytt Dragon Age: Origins. Det här året fick vi nästan det, då franska utvecklaren Spiders gav oss Greedfall, ett rollspel som andas 2010 på helt rätt sätt. Varken nyskapande eller särskilt imponerande på det tekniska planet, men ett äventyr som täcker tomrummet efter Bioware med stil. En uppföljare kan bli hur trevlig som helst.
14. Steel Division 2
Tokdetaljerad realtidsstrategi får sällskap av den nya kampanjmekaniken Army General. Då tar Eugen Systems steget en nivå upp till kartbordet, och ljuv musik uppstår, oavsett om du spelar på en Stalinorgel eller en Nebelwärfer. De historiska slagen håller en klass för sig, och multiplay är dödligt. Salut!
13. Metro Exodus
Ett av årets allra mest grafiskt bedårande spel lider förvisso av tekniska skavanker, men resan är ändå en av de mest spektakulära under 2019. Den som inte gapar stort inför 4A Games vision av Ryssland efter kärvapenkatastrofen måste vara själsligt död. Oavsett RTX on eller off.
12. Bloodstained: Ritual of the Night
Gamla spelmakare som ska återuppliva avsomnade spelserier har inte alltid varit en framgångssaga, där Mighty No.9 fortfarande svider. Gamle Castlevania-frontmannen Koji Igarashi visade dock att gama succékoncept kan återupplivas i en briljant modern tolkning. Bloodstained kombinerar gamla skolans spelmekanik med lättare rollspelselement à la Symphony of the Night med likvärdigt briljant atmosfär.
Bloodstained-designers tvingades dräpa sina egna bossar utan att träffas
Castlevania-lika Bloodstained fick riktigt, riktigt fint mottagande
11. Control
Våra kär(v)a grannar i öst förnyar sig med en öppnare spelplan, byggd av vulgobetong, härjad av paranormala fysiklekar och fylld med bisarra karaktärer. Control är nytänkande, men det är också lika Remedy som Leijona tjärpastiller och fåordighet. Om spelet är bra? Jo.
