5. Astral Chain
Förra gången actionvirtuoserna hos Platinum Games tog sig an rollspelsgenren mynnade det ut i det mästerliga Nier: Automata. När gänget i år återvände till genren frälste de Switch-ägare med ett actionosade jrpg som är lika snyggt som det är välsvarvat spelmekaniskt.
I typisk Platinum-anda bjuder det på spelmekaniska system som är lätta att ta till sig, men belönar den som bemästrar dem. Det är kort och gott inte bara ett bra spel av många i genren, utan en unikt suverän jrpg-upplevelse som inte kan fås på någon annan plattform. Astral Chain gör oss spända på att se vilken rollspelsmakare Platinum samarbetar med härnäst.
4. Outer Wilds
Spelet hela världen förväxlade med The Outer Worlds är inte bara ett av årets bästa storydrivna rymdutforskaräventyr med tidsloopmekanik, det är också ett av årets bästa spel. Sällan har ett så litet solsystem känts så stort och mäktigt som när man flyger fram genom det kosmos som Mobius Digital skapat.
Para ihop detta med en oerhört välskriven story, miljöer som tar en på en känslomässig bergochdalbana och inte minst ett soundtrack i världsklass, och vi har ett spel som ingen bör missa i år. Inte illa pinkat för något som började som en persons magisteruppsats på universitet.
3. Sekiro: Shadows Dice Twice
Hidetaka Miyazaki har blivit ett välkänt namn i spelbranschen de senaste åren, och det med rätta. Tillsammans med resten av gänget på Fromsoftware rivstartade han årtiondet med att skapa mästerverket Dark Souls, som kom att föda en hel genre av spel. I år släpptes Miyazakis senaste alster, vilket en del menar är hans bästa.
Sekiro: Shadows Die Twice är lika oförlåtande och atmosfäriskt som Dark Souls och Bloodborne, med ett stridssystem som får andra spel att kissa på sig. Det är stilistiskt spektakulärt och varje sekund av upplevelsen är omsorgsfullt polerad. Få saker slår känslan när man till slut lyckas övervinna den där bossen man slagit sig blodig mot de senaste timmarna. Sekiro är ett hantverk värt varje frustrerad sekund och en uppvisning i speldesign när den är som allra bäst.
2. Death Stranding
Hideo Kojima är en galning och en rockstjärna, en knäppis och ett geni. Efter uppbrottet från Konami 2015 raggades han upp av Sony, som gav honom fria tyglar och en pengapåse att skapa sitt nästa spel med. Att det spelet skulle innehålla strandade valar, fekaliegranater och magmonterade spädbarn kunde nog ingen utom Kojima föreställa sig då.
Death Stranding är ett skruvat mästerverk som saknar motstycke i branschen. Det är ett spel som frustrerar och förtrollar om vartannat, helt utan respekt för konventionella grepp eller uppfattningar om hur en AAA-titel borde se ut 2019. Rätt och slätt borde det inte gå att bygga ett spel kring paketleveranser och linda in den kärnan i en bisarr historia om världens undergång, men Kojima kommer inte bara undan med det – han skapar spelmagi av konceptet.
Den karga spelvärlden, det underbara soundtracket, de välspelade karaktärerna, känslan av en lyckad leverans; allt kommer på något magiskt vis samman för att skapa ett av årets absolut bästa spelupplevelser.
1. Disco Elysium
Det kom som ett yrväder en oktoberdag och hade en gräll, talande 70-talsslips om halsen. Slipsen pratade, och ledde i vissa fall till en alltför tidig död.
Disco Elysium är det lilla, stora spelet från en liten, stor studio som gör allt rätt, utan att följa några mallar eller manualer. Det går sin alldeles egna, säregna väg, och bjuder in oss till en rollspelsresa så hisnande vacker och absurd att även det djupt tragiska, alkoholiserade missfostret till huvudperson blir något tilldragande. ZA/UM:s debut uppmuntrar till att bara skita i saker och gå och ta en drink. Eller sjunga karaoke. “Att ‘misslyckas’ i Disco Elysium är inte att göra fel. Det är bara djupt mänskligt, och belönas som i inget annat spel.
Det är pretentiöst utan att vara högtravande. Det berättar via tusentals rader av välskriven text, men också med subtila visuella ledtrådar och en spöklikt tilldragande ljudbild. Disco Elysium är perfektion, som kom från ingenstans.
