För länge sedan bodde en prinsessa i ett stort trähus i skogen med sina två småtroll. De kunde kanske ha levt lyckliga i alla sina dagar, men bortom sagan fanns en verklighet. Prinsessan var ensamstående tvåbarnsmamman Mary-Ann, som inte alltid mår bra. Trollen är hennes barn, tvillingarna Alysa och Ollie, vars drömska sagovärld tvingas vakna alltför snabbt.

En natt förändras allt. En till synes ohejdbar händelsekedja sliter prinsessan från sina småtroll, och efterskalvet av katastrofen separerar tvillingarna när de behöver varandra som mest.

"Separerar tvillingarna när de behöver varandra som mest"

Tio år senare ska allt förändras igen. Alysa har vuxit upp i den sömniga Alaskabyn Delos Crossing, vägg i vägg med tragedin och alla de människor som berördes. Ollie har insett att han är Tyler, och har tillbringat sin barndom och sina tonår på ett ungdomshem. Både Alysa och Tyler befinner sig i gränslandet mellan barndomen och vuxenvärlden. Där är det i vanliga fall tufft att navigera och hitta sin väg, men mammas skugga gör allt än dimmigare för tvillingarna.

Nu ska ett hus tömmas på minnen och ett streck strykas över ett mörkt kapitel.

För två små troll kan livet vara en saga. Ibland.

Minnen finns överallt.

Vägen framåt leder baklänges.

Berätta varför.

Ett hem är aldrig bara ett hus.

Tell Me Why är Dontnods (Life is Strange) miniserie som rönt uppmärksamhet för att den väljer att gå dit få eller inga spelkreatörer vandrat. Jo, Tyler är trans, hans syster Alyson kämpar med psykisk ohälsa, och den isolerade byn där allt sker bebos till viss del av ursprungsbefolkning.

Dessa ämnen har bäring i berättelsen, men det är framför allt en saga om en prinsessa och hennes småtroll, där någon råkar vara trans och där invånarna i den snöiga, sömniga lilla staden råkar ha ett annorlunda ursprung än de flesta. Det som framställts som exotiskt blir i Tell Me Why fullt naturliga inslag som finns där för att de ska vara där. Det är bara så det är.

Jag är naturligtvis inte rätt person att säga om ditt eller datt framställs på ett naturligt sätt. Däremot är jag en människa, och personerna i Tell Me Why känns mänskliga och sanna.

Alyson och Tyler är visserligen tätt sammankopplade, men också skilda individer med egna trauman och drömmar. Trots att de är tvillingar förstår de inte alltid varandra. Därför tycker jag om att de tidvis skiljs åt under historiens gång, och att ljuset då kastas på en av de två.

Berättelsen handlar om minnen, och som spelare är det ibland vår uppgift att bestämma vilka som är "rätt". Det är en svår sak, men också en som känns viktig när både Alyson och Tyler bit för bit kryper in under huden och blir en del av mig. Jag lär känna dem när jag vandrar genom trähuset, när jag går igenom minnen från en förlorad barndom, och när jag konfronterar människor som en gång var där men som när det väl gällde vände dem ryggen.

Alla som spelat Life is Strange eller någon annan interaktiv berättelse känner grundpelarna.

"Det som framställts som exotiskt blir fullt naturliga inslag"

Liksom i Dontnods genombrott kommer även Tell Me Why med overkliga inslag, men passande nog vävs "magin" den här gången in mer naturligt än vad som är fallet med superkrafterna i Life is Strange. Alyson och Tyler delar en inre röst, och de kan frammana fragment av minnen från något som en gång hände – eller gjorde det? Tvillingarna har ofta vitt skilda föreställningar.

De tre avsnitten ger, säg, 9–11 timmars speltid. Det är kortare än en vanlig säsong, men bitvis känner jag att här finns onödigt fluff, lösa trådar som inte knyts ihop på ett självklart sätt och som jag klarat mig utan. Däremot kan jag inte få nog av Dontnods enormt vackra skildring av denna snöiga avkrok med gamla granskogar och istäckta sjöar.

Skildringen av Alaska är trolsk.

Hemligheter är sällan villiga att komma fram.

Saga...

...versus verklighet.

Ibland tar berättelsen andan ur en.

Tell Me Why tar sällan i från tårna sådär som Life is Strange ibland gör. Det skriker inte, men viskar gärna. En del kommer rynka på näsan åt den mer okonventionella dramaturgin. Jag välkomnar den. Det känns äkta, som om allt detta skulle kunna ske under förutsättningarna.

Dontnod har också skapat sig bättre förutsättningar. Life is Strange 2 inleddes i september 2018, och finalen fick vi i december – 2019! Det är omöjligt att konservera känslor och minnen under all denna tid. De tre Tell Me Why-avsnitten har å sin sida släppts varje fredag under tre veckor. Det är så här det ska vara, och vi kan aldrig återgå till hur det har varit.

Inte heller Alyson och Tyler kan gå tillbaka. När ärret rivs upp och såret blottläggs tvingas de möta sin mammas minne, och alla de sanningar som väller fram. Vem ska de tro på? Vad ska de tro på?

Fotnot: Texten avser alla avsnitt. Spelet släpps till pc och Xbox One, även via Xbox Game Pass.