Den förbannade råttan har slunkit igenom hela mitt försvar, bortsett från en ensam försvarare. Och jag menar inte förbannad råtta som ett skällsord, det är bokstavligen en stor, demonisk råtta. Min försvarare är en ork som är betydligt starkare men också långsammare än råttan – eller skaven som de kallas. Över hela planen syns blodiga spår efter sammandrabbningar mellan spelare.

"Bokstavligen en stor, demonisk råtta"

Det är här och nu hela matchen avgörs. Jag rullar två tärningar och får upp två illröda dödskallar. Det är inte bra, kan jag meddela. Råttan inte bara slår ner min försvarare, den dödar honom. I nästa drag kan jag bara hjälplöst se på när motståndarlaget gör en touchdown och vinner en jämn och hård match.

Jag blir så klart vansinnig, men på det är familjära och lika jobbiga som härliga sättet som bara en Blood Bowl-match kan göra.

Första gången jag kom i kontakt med Blood Bowl var 1995, när den första datorspelsversionen av det klassiska brädspelet släpptes. Det var en väldigt avskalad, trögspelad och, även för sin tid, rätt ful översättning till digitalt format – men jag var ändå helt fast. Ett turordningsbaserat sportspel där man inte bara kunde skada utan även döda motspelare var svårt att tacka nej till. Att det dessutom utspelar sig i Warhammers brutala och överdrivna universum gjorde inte direkt saken sämre.

Först 2009 fick vi ett nytt försök att omsätta brädspelet till datorspelsform, och den här gången var det betydligt bättre. Cyanides Blood Bowl-spel var för all del inte perfekta heller, men de var tillräckligt bra för att grundkonceptet ändå skulle komma till sin rätt. Särskilt Blood Bowl 2, med tillhörande DLC, har jag lagt många timmar på.

Det hela är egentligen väldigt enkelt. Varje match har sexton omgångar uppdelade på två halvlekar, och på den relativt korta tiden måste du försöka hinna med att både mosa så många motståndare som möjligt och helst göra i alla fall en touchdown (sporten är en förenklad variant av amerikansk fotboll, minus alla regler). Om du spelar en liga, vilket jag föredrar, så får spelarna med tiden även nya förmågor. Det mesta kretsar kring att positionera sig bra och att skydda (eller anfalla) den som har bollen.

Allt detta är intakt i Blood Bowl 3, men det känns mer som ett skelett av ett spel än en färdig uppföljare. Själva matcherna kan för all del vara roliga, särskilt mot mänskligt motstånd, men för oss som gillar att kunna spela långa single player-ligor och karriärlägen i sådana här spel så finns inte så mycket att hämta här. Det finns en kampanj, men den är ganska trist och dessutom buggig på ett sätt som gör att man kan fastna i progressionen. Jag fick börja om flera gånger för att ens ta mig vidare från andra turneringen. Lägg till det ett onlineläge som inte direkt fungerar smärtfritt, och vi har ett spel som inte direkt stryker fansen medhårs. För varför skulle de köpa detta när de kan spela en billigare, mer stabil version som dessutom har mycket mer innehåll?

"Varför skulle de köpa detta när de kan spela en billigare, mer stabil version?"

Om Blood Bowl 3 varit seriens första del sedan den där DOS-varianten från 1995 så hade det nog varit lättare att ha överseende med buggarna, den märkliga AI:n, det klena innehållet och serverproblemen.

Utöver att trean ser lite bättre ut så finns inga vidare förbättringar, i alla fall inte som väger upp för bristerna. För min del är nog det värsta att matcherna ofta blir väldigt långsamma om man spelar mot AI:n. Den tar ibland väldigt god tid på sig att tänka, vilket är lite komiskt med tanke på att den, trots att den gnuggar sina virtuella geniknölar, ändå ofta tar ännu dummare beslut än jag (jag har aldrig varit särskilt bra på Blood Bowl, jag bara älskar att spela riktigt grisigt). Som bäst är det, vilket är naturligt med tanke på dess brädspelsrötter, om man spelar hotseat mot en kompis. Om inget annat kan det leda till fysiska brottningsmatcher vid allt för elakt spel.

Trots buggar, brister, klent innehåll och kontroverser kring låst material som ska säljas senare som DLC – så är detta ändå Blood Bowl i grunden. Precis som den där primitiva första DOS-utgåvan roade mig 1995 så kan jag inte låta bli att ryckas med även av Blood Bowl 3 ibland. Det säger dock mer om grundkonceptets styrka än om spelet som sådant.

I nuläget finns det egentligen få anledningar att välja detta över föregångaren. Möjligen kommer det att bli ett bättre spel i takt med att det får uppdateringar och expansioner, men till dess gissar jag att fansen kommer att slicka sina sår och trösta sig med att installera om Blood Bowl 2 istället. Själv kan jag inte avinstallera Blood Bowl 3 riktigt än. Jag måste ju hämnas på den där råttan först.

Fotnot: Testat på pc. Blood Bowl 3 är släppt till pc, PS4/5 och Xbox Series/One. Det kommer till Switch under 2023.

Blood Bowl 3
2
Tveksamt
+
Grundkonceptet är fortfarande kul
-
Klent med innehåll
-
Buggigt
-
Finns ingen större anledning att skaffa detta istället för föregångarna
Det här betyder betygen på FZ