Hur kan man misslyckas med ett spel som inleds med Kenny Loggins fantastiska låt? Och det går ju så klart inte att misslyckas, om man inte försöker medvetet. #Top Gun har en stabil grund att stå på i och med att filmen är så perfekt uppbyggd att göra ett tv-spel av. Den har inte bara fantastisk dialog och massvis med oneliners, utan även en otrolig mängd actionfyllda scener med stridsflygsflygning på högsta nivå med allt som hör till.
Missilfiske visade sig vara perfekt avkoppling. Och olagligt
Kontrollerna har förenklats för att passa Playstation 3 och ett par moderna modifieringar har lagts till för att göra spelet mer arkad och mindre simulator. Det är väldigt lätt att hitta och träffa måltavlorna, samtidigt som skador på det egna planet självläker med tiden. Det gäller alltså bara att lämna striden ett tag, så har du full energi igen. Samma sak gäller vapnen – även om du tömmer dem fylls de på efter ett tag.
Utan några krusiduller har utvecklaren #Doublesix gjort ett bra jobb med allt från spelkänsla till grafik till ljud. Jag minns det Top Gun 2 jag satt fast framför i timtal till Super Nintendo för många år sen, och detta spel ger inte långt från samma spelglädje. Du vet att flygstriderna inte är helt realistiska, men det är lättköpt då du vet att du kommer ha roligare tack vare det.
Charmtapp och rysshat
De filmmässiga inslagen i Top Gun har minimerats. Visst finns musiken med och skapar känsla. Och visst är du fortfarande samme gamle Maverick som charmade en hel värld med sitt mc-körande och volleybollspelande leverne. Men under spelets gång säger du inte ett enda ord. Det enda som gör Maverick till Maverick är hans pilotkollegor som antingen bråkar med eller stöttar honom genom glädje och sorg, vinst och förlust. Och allt detta sker uteslutande i mellansekvenser där några F14 flyger genom luften samtidigt som du ser huvudpersonerna snacka i en liten ruta i toppen av skärmen. Där förlorar spelet lite av den charm den kunnat bygga upp med allt material från filmen. Samtidigt har det tillkommit en slutboss i form av ryssen Ivan, som ska vara oövervinnerlig och oåtkomlig. Kampen mot Iceman om vem som får sänka honom kan börja...
Vi firar din död med fyrverkeri!
Spelet i sig är inte särskilt långvarigt. Du tar dig igenom de totalt tio uppdragen (tre på akademin, sju i Indiska oceanen) på drygt fyra timmar, inklusive upplåsande av diverse nya flygplan och så vidare. Men det finns ett par bonusar. Horde-läget består endast av en massa pangpang tills du dör, vilket är ganska enformigt i längden. Men onlinedelen är desto roligare. Då spelet är nysläppt var det svårt att hitta spel med nog antal spelare, men när det väl skedde fick Top Gun ett extra djup. Att sänka flygplan i sig är roligt, men att sänka motståndare styrda av verkliga människor är både mer utmanande och roligare. Där kan jag tänka mig att spendera många timmar framöver.
För de 90 kronor detta Playstation Network-spel kostar är det helt enkelt värt insatsen om du gör något av följande:
Älskar filmen Top Gun.
Älskar flygspel.
Inte har något bättre för dig en regnig höstdag.
