Det stora problemet med att spela Rune i multiplayer var egentligen inte någon specifik del i sig, utan snarare hela spelsättet. Även om det var kul att springa omkring med stora vapen och hugga ner datormotståndare så fungerade inte det konceptet mot andra spelare. Även om det kräver några timmars spelande för att lära sig vapnen, banorna och hur man skall slåss så handlar det utöver det till stor del om tur. Att efter man fått in några snygga träffar på motståndaren plötsligt får huvudet avhugget på grund av ett lyckosamt slag är minst sagt irriterande. Även om det finns möjligheten att använda sköldar så ramlar de i bitar efter bara några träffar och de stora tvåhandsvapnen är oftast ett bättre val.
Arena och Headball
Inte alltför oväntat har det tillkommit nya spelsätt i Halls of Valhalla, för att vara mer exakt två stycken. Arena går ut på att man slänger in två lag, med en eller flera spelare i varje, i en liten instängd arena. Kämparna får sedan, likt gladiatorer, utkämpa striden medan de som inte spelar står och ser på från läktarna. När ett av lagen förlorat får vinnarna står kvar och vänta på nästa utmanare medan förlorarna får välja vapen och hoppa in som åskådare. Inte helt olikt Rocket Arena till Quake alltså.
Headball går ut på att två eller flera lag skall försöka hugga huvuden av varandra för att sedan slänga dessa i en speciell portal för att få poäng. Och det gäller att vara snabb, annars hinner kanske han du halshögg stoppa dig och slänga sitt eget huvud i portalen. Visst låter det brutalt, men det är faktiskt precis så det hela går till.
Banor
Det finns trettiotre nya banor i Halls of Valhalla, varav sju är gjorda av privatpersoner. De har faktiskt lyckats ganska bra med att skapa en vikingakänsla över banorna, vilket var något de misslyckats fatalt med i originalspelet. Även om många av banorna är specialgjorda för Arena och Headball, finns det flera nya för deathmatch och team deathmatch.
Nya gubbar
Det finns även en mängd nya modeller i Halls of Valhalla man kan välja att spela med. Men faktum är att det fanns tillräckligt med karaktärer redan tidigare, så att lägga ner extra arbete på fler modeller var egentligen ganska onödigt. Dessutom har man lite svårt att förstå vad en mongolisk krigare eller gladiator har i ett spel som Rune att göra.
Bättre nätkod
En annan förbättring Humanhead Studios ståtar med är att Internetkoden skall vara omgjord. Även om koden kanske är förbättrad, hjälper det tyvärr inte särskilt mycket. Detta beror på att spelet spelas relativt lite, varför det inte finns så värst många servrar - och de som finns är oftast listen-servrar (man spelar på samma dator som servern körs på). De flesta servrarna är alltså relativt dåliga, även om det går att hitta en och annan bra. Men spelar man på en dedikerad server eller en tillräckligt kraftfull listen-server, som inte ligger alltför långt bort geografiskt sett, är pingen inga problem.
Strider
Det största problemet med Rune-multiplayer var, som nämnts tidigare, att stridernas utgångar ofta avgjordes av tur och det var därför svårt att genom träning bli särskilt mycket bättre. Utvecklarna har försökt lösa detta genom att göra det lättare att skydda sig, bland annat genom att förbättra sköldarna. Men tyvärr har de inte lyckats speciellt bra. Man väljer fortfarande hellre ett av tvåhandsvapnen om de finns tillgängliga, då dessa kan slå en sköld i småbitar på några få slag.
Slutord
Precis som Rune är Halls of Valhalla kul - i några timmar. Även om det tillkommit två nya spelsätt och en mängd banor, utkämpas striderna i stort sett på samma sätt som tidigare. Efter några timmars inlärning handlar det nästan enbart om den som kan banan bäst och kan hitta alla powerups, utöver detta är det slumpen som avgör. Med tanke på att man inte får några nya tillägg till singleplayerdelen i expansionen, känns priset alldeles för högt. Tyvärr kan jag bara ge Halls of Valhalla en tvåa, då det är ett ytterst kortlivat spel som inte för vidare de bra aspekterna som fanns i ursprungliga Rune.
