Lättretlig? Jag? Äh.
Bara en sådan enkel sak som en full soppåse kan reta gallfeber på mig. Åtminstone när päronen begår samma brott som man själv begått. - Slöheten att inte byta soppåsen även fast man upptäckt att den är full.
Jag vet inte hur många gånger genom de senaste åren jag blivit tillsagd och fått pikar om att jag lagt sista skräpet men inte bytt påse. Och jag vet inte hur många gånger som jag suckat över att päronen, föräldrarna, de som ska uppfostra och lära mig, själva innehar samma lata egenskap. Det positiva i saken är ju att man kan påpeka detta och pika tillbaka, men hur ofta kommer tillfället då? Näe, precis. Man tar dem aldrig på bar gärning, man ser bara att deras sopor är de senaste i högen i den nästan överfulla påsen. (I denna familj går det faktiskt att para ihop soporna med rätt familjemedlem.)
Och visst finns det även en annan bra sak i hela tjottablanget. Det är i sådana här situationer man lär av sina föräldrar, eller rättare sagt, man lär av deras misstag.
- Oh sorry, did I get you?
- No you didn't GET me. It's an electric drill. You GET me, you KILL me!