Sonic Racing: Crossworlds - racing i flera dimensioner

Det släpps alltfler utmanare till det dominanta Mario Kart. Frågan är om Sonic Racing: Crossworlds är den bästa utmanaren hittills?

Om vi räknar bort Saturn-spelet Sonic R är detta det fjärde Sonic Racing-spelet. Det som började för femton år sedan som Sonic & Sega All-Stars Racing med en bredare Sega-nostalgisk palett har på senare år fokuserat helt och hållet på Sonics universum. Sonic Racing: Crossworlds fortsätter den resan - men med en twist.

Utbudet av Sonic-karaktärer har utökats rejält. Med mer och mindre kända sådana, kan tilläggas. Vi har Jet från det bortglömda Sonic Riders, mystiska Sage från Sonic Frontiers, Omega från Sonic Heroes och Zavok och Zazz från det förbisedda Wii U-spelet Sonic Lost World. Inte de mest karismatiska karaktärerna i branschens historia, och gissningsvis kommer alla utom de mest inbitna fansen ignorera dem och nöja sig med de mer namnkunniga figurerna.

Det senaste försöket att kontra Mario Kart, Team Sonic Racing, var ett stort steg bakåt från det mästerliga Transformed. Crossworlds har fortfarande fokus på Sonic och hans värld, men nu återkommer flygplanen och båtarna. Precis som i Transformed bidrar dessa till skön variation, även om flyg- och båtsektionerna är kortare och mer intensiva än de var då. Flygningen känns lite understyrd och segare än jag minns den i Transformed, å andra sidan är fordonen mer följsamma än väntat på vatten.

Snyggt, kul och välgjort

Här finns som väntat ett Grand Prix-läge, time trials, ett onlineläge och en mängd olika minispel och utmaningar. Jag hoppar raskt in i skarpt läge. Var och en av de åtta Grand Prix-turneringarna har tre olika banor och en kombination av dem som avslutning. Det är ett upplägg som gör att jag kan använda det jag lärt mig från de tidigare loppen i den avslutande delen. Varje omgång introducerar en rival som man ska besegra.

Det som får Crossworlds att sticka ut återfinns redan i namnet. Portalerna låter oss korsa mellan olika världar. I slutet av det första varvet får den som leder loppet välja en av två portaler för det andra varvet. Att färdas genom portalerna är som att landa i en ny dimension, en helt annan värld. Det är snyggt, kul och välgjort och får Crossworlds att kännas lite unikt.

Styrkan är definitivt presentationen, banorna och körkänslan. För den som kan sin Sonic finns det en del som känns välbekant. Vi får bekanta oss med platser som Kronos Island från Sonic Frontiers, de klassiska vita husen från Sonic Unleashed, Northstar Island från Sonic Superstars och givetvis Radical Highway från Sonic Adventure 2. Många banor är en ren fröjd, men en av mina favoritbanor från Transformed, Metal Harbor, är inte alls lika utmanande i Crossworlds.

Bitvis får jag det nostalgirus jag förväntat mig, men jag saknar en hel del klassiker från Mega Drive-tiden. Varför de exempelvis har valt ett tråkigt köpcentrum i stället för Green Hill övergår mitt förstånd. Och hur många gånger ska de återanvända Ocean View?

Överdos

Trots några besvikelser måste sägas att Sonic Team verkligen tagit i från tårna när de designat banorna. Inte bara översköljs jag av färger och intryck, mitt i allt kastas jag in i en portal och på den andra sidan rusar en rosa dinosaurie rakt mot mig. Just den korta sekvensen visar att det ibland blir lite för mycket. En överdos av färger, skrikig musik och absurda inslag resulterar i något slags överdos. Men Crossworlds vill inte vara lagom.

Detta vore inte ett kartspel om det inte fanns vapen och annat att använda till sin fördel. Runt banorna finns massor av överraskningar som kan användas för att vinna, och genom att vinna låser vi upp så kallade gadgets. Här hade jag dock önskat mer uppfinningsrikedom än tråkiga boxningshandskar och bomber.

Ett huvudbry jag snart fick efter att ha tillbringat en del tid med spelet är dess soundtrack. De två första Sonic Racing-spelen hade gott om trallvänliga låtar, men här är musiken långt ifrån så igenkännande nostalgisk som jag hade förväntat mig. I stället får vi en tafflig blandning som känns remixad av en elvaårig DJ med alldeles för höga tankar om sin egen förmåga. Det är musik för ADHD-generationen, och jag vill helst bara stänga av.

Lyckligtvis finns det en väg ur detta. Eller åtminstone delvis. I Time Trials går det att låsa upp musik i spelets jukebox och skapa en spellista med egna favoriter. Detta är mycket uppskattat, även om vissa låtar av någon märklig anledning inte går att lägga till sin spellista.

Mycket tid i verkstaden

Chansen att få tillgång till mina favoritlåtar gör att jag fastnar länge i Time Trials. Där kan jag också nöta hundradelar i lugn och ro och undkomma det kaos som ofta uppstår med motspelarna i Grand Prix. Det visar också att Crossworlds är nästan lika roligt ensam i kamp mot tiden som med ett antal kompisar i soffan.

Nytt i Crossworlds är möjligheten att mer på detaljnivå uppdatera och modifiera fordonen. Det kan tyckas svårt att beskriva det som något negativt, men jag ska ändå försöka. Personligen spelar jag inte kartspel för möjligheten att lägga tid på mitt fordon. Jag vill bara in och röja med minsta möjliga fördröjning. För långsiktig framgång krävs att spelaren lägger mer tid och energi på att knåpa med bilarna, och det är tid jag hellre skulle lägga på själva racingen.

Inte bara för fansen

Hur står sig Crossworlds jämfört med tidigare racingspel med den blå igelkotten i titeln? Det springer varv runt Team Sonic Racing, men frågan är om det knäpper Transformed på näsan. Crossworlds golvar mig inte alls på samma sätt och gräver inte i Segas djupa skattkista utan känns ytligare.

I slutändan är ändå Sonic Racing: Crossworlds ett alldeles utmärkt kartspel som erbjuder dussintals timmar med underhållning och bör glädja de flesta som vill testa något annat än Mario Kart. Man behöver inte ens ha så mycket till övers för Sonic för att ha skoj här. Och det kanske någonstans var en av tankarna bakom detta spel.

Lanseringsdatum: 25 september 2025
Spelat på: Xbox Series X
Övriga format: PC, PS4, PS5, Xbox One, Switch