Internet var kanske inte en så bra idé ändå. Under epoken f.In. ("före internet") var vi och utvecklarna med oss tvungna att leva med spelens skick. De skulle vara färdiga. Punkt.

Bara en vecka innan släpp säger Cities: Skylines 2-utvecklaren, finska Colossal Order, att de ännu inte nått prestandamålen med sitt spel. Men "äh, vi släpper det ändå" tycks vara andemeningen. Jag kan inte skaka av mig känslan av att de ser på de initiala spelarna som en slags försökkaniner.

Något de definitivt inte är först med.

Sedan ska det tilläggas att utgivarna Paradox kan ha ett pressande finger med i spelet.

Att kunna plåstra och, i värsta fall, göra om spel har blivit stödhjul som missbrukas. Releasedatum är halvsanningar. Star Wars Jedi: Survivor släpptes i april men först nu menar många att spelet är vad det borde varit på Playstation och Xbox redan från start. Pc-versionen...? Juryn sammanträder fortfarande.

Sedan har vi skräckexemplen: Cyberpunk 2077 och No Man's Sky som släpptes i trasiga respektive tomma skick, där man lagt år på att bygga och lappa ihop både spel och förtroenden.

Samtidigt har jag två tankar i huvudet samtidigt. Det måste man. Det är också en styrka i detta tidevarv kontra f.In. att kunna rätta till misstag och bygga vidare på spelupplevelserna. Förut sattes spelen i sten, men vi verkar inte längre på stenåldern. Resident Evil 4-remaken kan utökas med VR-läge medan Sea of Thieves kan bli en kittlande Monkey Island-fantasi.

Dörren till spelen måste inte bommas igen, utan står vidöppna redo för vad som helst.

No Man's Sky släpptes 2016 och kritiken tog vid. Förtroendet tog lång tid att återuppbygga.

Påfallande ofta handlar det dock om att polera gångjärn och täta sprickor. Det är synd, för det är sådant vi spelare egentligen inte ska se, men som vi nu utsätts för det i tid och otid. Kollega Helenius har varit inne på att det är klokast att låta nya spel jäsa, då de ofta inte är färdiggräddade. Men är det verkligen vi som ska vänta? Tänk om fler kreatörer vågade göra det Nintendo gjorde med Zelda: Tears of the Kingdom. Det var i praktiken klart ett år innan release men Nintendo valde att ägna det året till att putsa och polera sin produkt.

Väl investerad tid. Under 200 timmar har spelet inte kraschat en enda gång för egen del.

"Kortsiktigt kostar det, men långsiktigt slipper man sargat förtroende"

Nu har inte alla spelmakare Mario-miljarder på banken, men visst fasen kan drakar som EA och Ubisoft med flera kosta på sig att dra i handbromsen. Kortsiktigt kostar det, men långsiktigt slipper man sargat förtroende och att tvingas panikpolera. I längden vinner alla.

Och jag och du slipper den oroliga mage som kommer av att köpa spel vid release. Det finns skäl till varför vissa spelare ser ner på andra som förhandsbokar titlar, då detta upprätthåller den här kulturen. Samtidigt är vi bara människor. Vi längtar och hoppas – och hänger på låset.

Dagen kommer alltid till sist, dagen då spelet i fråga släpps och är färdigt – eller "färdigt". Jag håller mina svettiga tummar för att releasedatumet är just ett releasedatum, och inte någon dyrköpt inbjudan till ett svajigt betatest.