Artiklar av Tomas Helenius

I reklamen för Logitechs senaste sladdlösa skapelse - MX700 Cordless Optical Mouse - hävdas att prestandan är jämförbar med den hos dess sladdbundna syskon och konkurrenter. Med tanke på de dåliga rykten som omgärdar denna typ av pekdon var en lätt skeptisk hållning den naturliga inställningen under installationsförfarandet. Dock - med julen, överraskningarnas tid, för dörren är det med glädje jag konstaterar att reklam faktiskt kan tala sanning ibland.

Liksom de flesta ledande tillverkare av pekdon fortsätter Microsoft släppa sladdlösa möss, med bättre överföringsfart för varje ny upplaga. Deras senaste bidrag till den-inte-av-fysiska-ting-begränsade världen är Wireless IntelliMouse Explorer for Bluetooth – en som namnet avslöjar sladdlös mus vars överföringsteknik bygger på Bluetooth-teknologin. FragZone har hårdtestat pekdonet och därigenom kommit fram till om de trådlösa mössens dåliga rykte nu kan läggas på historiens soptipp eller om möss mår bäst av att slippa kupering.

Av de tre mössen i Logitechs nya optiska serie är MX500 mellanbarnet, åtminstone sett till priset. På pappret är skillnaden mellan denna och den billigare MX300 ett rikligare utbud av knappar och annat lull-lull samt annorlunda formgivning. Förutom den självklara frågan om musen är bra, bör man ta en funderare på om det högre priset är motiverat.

För omkring ett år sen släppte både Microsoft och Logitech optiska möss som på sikt lär förpassa kulmössen till historiens bakgård. Orsaken återfinns i de kraftigt förbättrade optiska sensorerna, vilka tidigare vållat bekymmer genom att inte hänga med i spel. Nu kommer Logitech med en ny serie med ytterligare förbättringar. Minstingen är en skapelse vid namn MX300 och frågan är om den med sin traditionella form och lägre pris kan slå sina dyrare seriesyskon på fingrarna.

Det är återigen den tid på året då skadeglada existenser kan ses småflina åt glasögonbärare som vid inträde i tempererade lokaler tillfälligtvis förlorar synen när brillorna immar igen. Om inte frostnätterna räcker som bevis på att sommaren är slut är det bara att ta en titt på spelutbudet. Lika säkert som att reklamfinansierade tv-kanaler snart marknadsför allehanda produkter med Kristi födelse som argument, lika säkert dyker EA Sports senaste inkarnation av virtuell nordamerikansk elithockey upp. NHL 2003 bevisar sålunda att hösten är kommen. Igen.

Om ens spelande drivs av lusten att slaska runt i blodiga shooters är utbudet tillfredsställande. För den som föredrar ren och skär skräck finns färre titlar att välja mellan, med Aliens versus Predator 2 som det senaste riktigt starka inslaget. Med The Thing försöker Computer Artworks föra stafettpinnen vidare i ett spel som definitivt gör skäl för åldersgränsen. Frågan är bara om du vågar ta dig igenom det och, förstås, om det är värt ett försök.

Den intergalaktiska trekampen mellan utomjordiska reptiler, marinsoldater och högteknologiska rovdjur tar ännu ett steg i och med att Aliens versus Predator 2 ynglar av sig. Expansionen heter Primal Hunt och i likhet med föregångarna bär den på förhoppningen att få lättskrämda individer att konsumera lugnande medel som smågodis. Personer med starkare psyke nöjer sig med ett mer monetärt orienterat spörsmål: är den värd pengarna?

Olja och metall - två av industrialismens viktigaste produkter. Jakten på dem har under hundratals år lett till konflikter länder emellan. Men trots att industrisamhället så sakteliga börjar ersättas av något annat så är de fortfarande lika viktiga. Och likadant blir det i framtiden, åtminstone enligt Bandits: Phoenix Rising. Svenska Grin har utvecklat en framtida bilshooter där kampen för överlevnad stavas gasen i botten och där fingret aldrig lämnar avtryckaren.

Efter flera års krigande i en specialstyrka har Victor Troska bosatt sig i en enslig kåk på den självständiga ön Novoga. Där gör han sånt som pensionerade stridstuppar brukar göra: jobbar, sover och läser Guns & Ammo. Han är trött på våldet och har för avsikt att odla ett civilt och städat liv. Planerna går emellertid om intet då ön invaderas av Sovjet-trupper som snabbt tar kontrollen. Ockupationsmakten terroriserar befolkningen och gerillan försöker på alla sätt övertala Troska att bidra med sin kunskap och ta befäl över gröngölingarna. Inledningsvis vägrar han men hamnar så småningom i en situation där han inte har något val. Kriget kan börja.

I samma veva som Spider-Man gick upp på biograferna för ungefär en månad sedan, dök ett spel med den förbryllande titeln Spider-Man: The Movie upp i butikerna. Naturligtvis har spelet samma grundstory som filmen: tönten Peter Parker blir biten av en genmodifierad spindel vilket ger honom övermänskliga förmågor. I sann superhjälteanda fattar han beslutet att maskera sig och bruka sina exceptionella förmågor i det godas tjänst. Nu har turen kommit till oss datorspelare att träda in i rollen som den maskerade webmastern i kampen mot ondska och kriminalitet.

Rambo, Terminator och John McClane i all ära, svalast av alla fläskcoola världsräddare är tvivelsutan Duke Nukem. I en radda spel har han under tio års tid utklassat sina konkurrenter i den svåra konsten att smiska alienstjärt med bravur. Nu är det virtuella muskelberget tillbaka med allt vad det innebär av baconfeta vapen, sarkastiska kommentarer och klasar av lättklädda brudar.

De senaste årens rikliga flora av duktigt kompetenta rallyspel, med Colin McRae 2.0 i topp hos de flesta, gör att det börjar bli svårt för utvecklarna att förutom bättre grafik ha något nytt att komma med. Rally Trophy från finska Bugbear lockar med bilar från sextio- och sjuttiotalen, ett koncept som åtminstone jag faller hårt för. Men frågan är om retrokonceptet räcker för att förpassa den lätt åldrade skotten till bilskroten.

Kvasisjömän som kapten Haddock och Karl Alfred må röka pipa och ha ankare tatuerade på sina underarmar, men ärligt talat – hur ofta har vi sett dem på en båt? I och med Ubi Softs och Ultimations sjökrigsspel Destroyer Command får vi vanliga landkrabbor chansen att bevisa för oss själva att det inte bara är saltstänkta råskinn som kan navigera och kriga till sjöss. Så kräng på sig Kalle Anka-kostymen, peta in en buss tuggtobak och ladda torpedtuberna – ett krigsfartyg väntar på ditt stabila befäl.

Det ligger något djupt fascinerande i att framföra en bil i trehundra blås. (O)lyckligtvis är det få som får möjlighet att göra detta i verkligheten, men tack vare datorernas utveckling finns ett hyfsat surrogat i form av racingspel. Det senaste i raden av höghastighetslir med betoning på simulation är NASCAR Racing 2002 Season som låter dig flyga fram i farter som får Kungens Porschefärd häromåret (han fick naturligtvis inga böter, men kvällstidningarna gjorde ett stort nummer av saken) att framstå som en stilla färd medelst trehjuling. Spelets upplägg lockar förstås alla fortkörarwannabes, men är det, förutom farten, något att ha?

Intresset för futuristiska racingspel av arkadtyp (läs WipeOut) har varit starkt det senaste decenniet, åtminstone om man ska döma av antalet titlar. Megarace 3 är det senaste försöket att skjuta upp den lätt ålderstigna genrens pensionering ytterligare ett tag.

Jorden är överbefolkad och megastäderna växer alltmer. För att alla ska få plats byggs städerna på höjden och ett nätverk av alltmer komplexa byggnader och vägnät sväller ständigt (Judge Dredd, någon?). I de övre regionerna bor eliten och den sociala statusen minskar i samma takt som kriminaliteten ökar ju längre ner man kommer. För att hålla busarna i styr har man upprättat en polisstyrka vid namn UPA (United Protection Agency). Som spelare styr du en dylik grupp poliser och knappt har du satt dig in i rollen förrän det är dags att utreda en grupp teknikers försvinnande i samhällets bottenskikt, bokstavligt talat. Vad är det egentligen som pågår där nere där solen aldrig lyser?

Sätt fartrekord i Florens. Veckla upp Londons asfalt som vore den av smörpapper. Förför storbystade damer med en bil som får James Bonds att likna en rostig Trabant. Medge att det är din dröm. Inte? Är du missnöjd med befintliga värstingåk? Inga problem, bygg då din egen superbil, allt enligt dina egna önskemål! Supercar Street Challenge låter dig köra antingen något av de värstingåk som redan finns eller bygga din egen våta dröm på hjul.

FPS-spel avsedda att spelas över nätet har formligen haglat över oss de senaste åren. Till de mer kända onlinespelen räknas Quake-serien, Unreal Tournament och Counter-Strike. Alla dessa har rötterna i singleplayerspel, och de utspelas i nutida- eller fantasimiljöer. Upplägget i Legends of Might and Magic bryter mönstret. Här är handlingen förlagd till en fiktiv medeltid, med allt vad det innebär av trollkarlar, magiska formler och drakar. Är då LoMM spelet som kommer förändra First Person Shooter-genren?