Vanadiel
Vi klargör det direkt. Att bli bra på Final Fantasy XI kan vara ett tvivelaktigt nöje. Inlärningskurvan motsvarar en om inte svart skidbacke så i alla fall röd. Det finns så mycket att lära sig att man inte har en aning om hur och var man börjar. Därför blir det oftast med att orientera sig samtidigt som man börjar mäta sina krafter mot de monster som finns utspridda. Klassiskt MMORPG-manér med andra ord.
Redan i början stöter man på en stötesten. Tutorial, hjälp och instruktioner får allt klassas som klart bristfälligt. Alla är inte luttrade lvl 50-spelare som överseende ler åt nyfödda noobs på slagfältet. Ett spel i den här storleken hade behövt en uppbackning lika monumental som spelet självt är. Nu finns viss hjälp i och för sig att få. Både genom sökord väl inne i spelet och genom aktiva spelare. Det finns till och med anställda mentorer att fråga, och i ärlighetens namn kan man nästan alltid lösa problemen. Men det känns ofta onödigt krångligt. Krångligt är illa i ett tokstort onlinespel. Vad som också saknas i den 150 sidor långa manualen är kringliggande information om ditt och datt. Vilka vapen lämpar sig bäst om du är en kvinnlig elvaan? Vad är bäst att börja med, söka fame, utföra supply quests eller slåss för bättre levels? En blandning är svaret, och man förstår snart att spelet självt nog är tänkt att vara och förbli din tutorial. Okej, det funkar, men tröskeln man behöver stiga över är hög. Garanterat för hög för många människors tid, ork och tålamod.
Bara en level till
Det finns något oerhört kraftfullt i framåtsträvan. Något som ligger djupt rotat i vår genetiska kod. Tävlingsinstinkt, kamp och hopp är basala egenskaper och kan ej underskattas. Att långsamt klättra uppåt likt en karriärstege är löjligt beroendeframkallande. Gillar du spel men saknar tid bör du inte ens starta spel som detta eller The Sims. Det är svårt att slita sig. Fruktansvärt svårt. Det här är det första spel jag överhuvudtaget övervägt att fortsätta betala för när gratismånaden gått ut. Det är ett av de få spel som på allvar påverkat min tillvaro, på ett näst intill skrämmande sätt. Dryga fem timmars sömn per natt den senaste veckan är för litet, åtminstone för mig.
Bara en level till , bara en stund , bara ett par timmar.
Jag är ledig från jobbet idag. I natt lade jag mig klockan fem. Bara en sådan sak.
Det finns förvisso ett par frustrerande moment i spelet. Det är långt ifrån perfekt, beroendet till trots. Exempelvis borde allt gå snabbare. Alternativet att justera farten i t.ex. striderna hade varit trevligt, även om det kanske inte är genomförbart rent tekniskt i ett onlinespel. Visserligen tjänar utvecklare och distributörer mer kosing desto mer tid karaktärerna spenderar online, men ibland blir det alltför påtagligt, rentav smärtsamt, hur lång tid allting tar. Det ständiga springandet kors och tvärs, köp- och säljandet av prylar och de nödvändigt återkommande striderna kan verkligen få en att sucka. Samtidigt utgör dessa klagomål en paradox av rang. Det är nämligen också detta som är en stor del av spelets oupphörliga charm! Denna litet luddiga kritik får följa med latent i min text och mitt spelande.
Man undrar även litet över spelets visuella innehåll. Onlinespel har sällan varit fagra att skåda, oberoende av vilket grafikkort som tar plats i din burk. Men FFXI har gett oss skribenter ett ambivalent ansikte. Vissa påstår att spelet är det vackraste MMORPG-spelet någonsin medan en annan undrade om spelet var till Playstation. Det man dels bör hålla i minnet är att det här RPG:et faktiskt släpptes i Japan för ganska exakt två år sedan. Det är således relativt åldersstiget redan vid den europeiska releasen. Dels slarvades det här på kammaren med manualstudierna, vilket fått ödesdigra visuella konsekvenser. Inne i spelets menyer kan du nämligen inte ändra särskilt många värden. Konfigurationen är i själva verket förlagd i din dators startmeny. Efter en liten stunds klickande och dragande i reglage såg det genast mer lovande ut. Bakläxa för mig, men desto trevligare när jag väl drog igång spelet igen. De skumma gatorna och höga vakttornen fick en helt annan lyster över sig, och jag märkte att solen faktiskt bländade mig ute i South Gustabergs karga ökenlandskap. Undertecknads grafikkort är i underkant. Att beskåda Vanadiel online får en kanske inte att gråta floder av lycka, men det ser hyggligt ut. Men med tanke på de vitt skilda omdömen man sett bör man som vanligt bilda sig en egen uppfattning.
Då ser det ljusare ut på pengafronten. Man kan knappast påstå att det är dyrt att spela. För cirka 100 kronor i månaden per konto och karaktär har du tillgång till spelet 24/7. Knappast något att tjata om, särskilt inte som majoriteten av spelarna sitter med fetlina hemma. Dock inte denne skribent, och min interneträkning kommande månad blir ofrånkomligen en negativ surpris. Just de ekonomiska aspekterna kan vi tala litet mer om. De är litet extra intressanta att ta upp i FFXI. Ja i de flesta tätbefolkade onlinespel egentligen.
