Recension – The Sum of All Fears

Min första tanke när jag hörde om The Sum of all Fears var att det inte var speciellt länge sedan de släppt Ghost Recon och bara någon månad sedan add-on:en kom. Det tog mig tyvärr inte heller så lång tid att förstå hur de hade lyckats med denna prestation. The Sum of all Fears är nämligen inget nytt spel, utan bara Ghost Recon i inomhusmiljöer med en minimalt modifierad motor. Men då Ghost Recon var och faktiskt fortfarande är ett av mina favoritspel så betydde det ju absolut inte att spelet behövde vara dåligt.

För att inte tappa bort alla läsare som inte är så insatta i vad för spel Red Storm Entertainment brukar ägna sig åt så kanske det kan vara läge med en kort förklaring av genren. Tom Clancy räknas, enligt vissa, som en av de större författarna (i alla fall om man ser till kvantitet) av actionbetonande romaner. Då oftast sådana om terrorister som antingen försöker ta över världen eller ta död på den. Sedan det något kultförklarade spelet Rainbow 6 har företaget släppt en rad med verklighetstrogna FPS-spel där man med en stor arsenal av vapen och soldater oftast skall rädda jorden.

Men tillbaka till själva spelet. Som tidigare sagts så märks det genast att spelet helt och hållet bygger på samma motor som Ghost Recon. Det är inte bara menyer och delarna utanför själva spelandet som är likadana, utan även gränssnittet och spelsättet är identiskt. Förutom miljön och banorna så är den största skillnaden mellan de två spelen hur grupper och datormedspelare hanteras. I The Sum of All Fears har man alltid två andra terroristbekämpare med sig som man kan ge enkla kommandon som att öppna dörrar och slänga granater. Tyvärr är de inte speciellt smarta och överlever sällan om man skickar in dem ensamma i ett rum.

En annan skillnad mellan de två spelen är avsaknaden av strategi. I Ghost Recon kunde man under spelets gång lägga upp strategier genom att ge waypoints och bestämma hur de olika grupperna skulle bete sig. Allt sådant här är tyvärr borttaget från The Sum of All Fears och allt man gör är att följa en färdigbestämd väg genom de olika husen. Detta leder i sin tur till att spelet blir mycket mer actioninriktat och förlorar mycket av charmen med strategin i de tidigare spelen.

Vad jag ganska snabbt förstod när jag börjat spela The Sum of All Fears, var vad som gjorde att jag verkligen älskade Ghost Recon, nämligen framförallt utomhusmiljöerna och den avancerade AI:n. Men då The Sum of All Fears inte har så värst många eller imponerande utomhusmiljöer och AI:n inte verkar så hemmastadd i stadsmiljöer, kan ni nog förstå att jag inte anser att spelet lever upp till sin föregångare.

Men The Sum of All Fears är inget dåligt spel och får kanske räknas till ett av de bättre spelen som simulerar antiterroriststyrkor i inomhusmiljöer, näst efter SWAT 3. Men motorn var ändå gjord för ett annat sorts spel och därför känns det som Red Storm helt enkelt försökt göra ett spel baserat på existerande teknik för att dra in pengar på Tom Clancys senaste titel. Då priset för spelet ligger en bra bit under dagens standard för nya spel så kan man gissa att så tänkte även Red Storm. Måste man välja mellan The Sum of All Fears eller Ghost Recon hade jag klart hellre tagit det senare, men för alla gamla Rainbow 6-fans och personer som gillar genren kan The Sum of All Fears nog bjuda på ett antal timmars underhållning, speciellt i multiplayer.