Varför det är stort? För att Star Wars är stort. För att #LucasArts är stora. För att folk förväntar sig storhet av allt som har med dessa två varumärken att göra (även om de bästa Star Wars-spelen inte ens är LucasArts-skapelser ). Men det ställer även höga krav på dem. Är det en hajp eller ett storslaget äventyr? Eller kanske en fruktsallad av både och?
Story-resumé: Klonkrigen har precis slutat och en ond, ond lärjunge till den mäktiga Darth Vader har fått i uppdrag att rensa galaxen på jedi-riddare som spritt ut sig likt ett gäng fegisar. Antihjältens namn är Starkiller, eller Galen Marek som han egentligen heter. Storyn (som givetvis är mer omfattande, men som jag för din skull inte vill avslöja) är bra och känns som en trovärdig stege mellan Revenge of the Sith och A New Hope.
Karaktärerna är också bra mycket bättre än i många av de andra Star Wars-spelen som LucasArts släppt på senare år. Starkiller är snyggt elak och hans sidekickar, den sköna droiden Proxy och den vackre piloten Juno Eclipse, är ett trevligt sällskap. Dessutom förgylls tillvaron givetvis med flertalet inhopp av Starkillers styvfarsa Darth Vader. Men om du är en frihets- och jedi-älskande goding kanske du får problem med att vara på fel sida.
Darth Vader är i skymundan
- Men på något sätt ändå alltid närvarande
Darth Vader är förresten den som lär dig att spela från första början. I första banan promenerar han lugnt omkring i ett skogsområde på Kashyyk och kastar träd och stenbumlingar samt svingar sitt lasersvärd mot wookier och andra som kommer i hans väg. En perfekt tutorial där du får lära dig allt om spelets grunder och träna på att kasta varelser omkring dig med kraftens hjälp.
Men jag måste medge att jag är lite tudelad när det gäller dessa kontroller. Du siktar in dig på saker du vill lyfta upp och kasta med en enkel knapptryckning, men det är alltför ofta siktet hamnar fel och Starkiller slänger iväg helt fel saker eller snurrar en laserkanon rakt i ansiktet på sig själv. Frustrerande? Du anar inte. Lasersvärdsvingandet är enkelt nog, men det är tyvärr alltför ofta du hamnar i situationer där du blir påhoppad bakifrån av massvis med fiender och helt plötsligt får se dig besegrad efter att tidigare verkat ostoppbar.
Kraften får du användning av på fler sätt än genom att kasta saker omkring dig – vilket uppskattas. Starkiller lär sig nya sätt att smocka motståndare på allt eftersom tiden går och det utvecklar både spelkänsla och karaktären hos vår kära antihjälte. Och det behövs sannerligen. För precis som i... ja, alla spel egentligen, blir även The Force Unleashed svårare ju mer du spelar. Surprise!
