"Ett glatt leende från ickeöra till ickeöra"

Utgångsläget för Yoshis plattformsäventyr har varit otacksamt i snart 25 år. Att börja sin bana som värdig uppföljare (Yoshi's Island) till världens kanske bästa plattformsspel genom tiderna (Super Mario World) kan ge vem som helst prestationsångest. Sköna gröna Yoshi har dock tagit sig an uppgiften som han alltid gjort: med ett glatt leende från ickeöra till ickeöra.

Nintendo har inte gjort saken enklare då Yoshi-serien pö om pö nedgraderades till något som kom i väntan på nästa stora plattformsspektakel, utvecklat av B-team snarare än AAA-gäng.

Men trots att föga kända Good-Feel (Yoshi's Woolly World) sitter bakom spakarna är detta Yoshis bästa äventyr sedan 1995. Men bara ibland. Det finns en kalaskul plattformsbana där Yoshi i vild panik tvingas rusa från en jättelik (och jättearg) skelettdinosaurie som krossar allt i sin framfart. Att springa ifrån honom är inte särskilt komplicerat men att samtidigt hitta alla vinklar och vrår med blommor och röda mynt är en annan sak. För det måste jag ju. Samla. Precis. Allt.

Från kladdkritor och garnnystan till ett kartongkalas.

Små pussel bryter av fint mot plattformsäventyret.

Pulsen är sällan hög, men just här skjuter den genom taket.

Klockor hintar om tidsbundna pussel.

Hårdrar du Nintendos 2d-plattformare finns de söta och de sura. I de senare premieras skarp plattformsdesign medan det i de tidigare mestadels handlar om trivsamt samlande. Bäst är det när världar kolliderar (Donkey Kong Country: Tropical Freeze), men i Crafted World-fallet går det att se på flera mils avstånd att detta är så sockersött att du storknar.

Det är inget fel med det, så söker du sura plattformskarameller får du helt enkelt doppa dina fingrar i en annan godispåse. Men... borde det inte funnits flera sorters söta godisbitar?

Största, och kanske enda reella, problemet med Yoshi's Crafted World är att det tycks ha saknat en redaktör som varit på bettet, någon som med liv och lust valde att låta stora saxen klippa loss bland alla kartonger och låtit stora kniven skära bort överflöd. Det finns väldigt många déjà vu-ögonblick, passager som känns exakt som den du spelade för en kvart sedan. Detta gör att man ironiskt nog lätt glömmer bort en del banor. Fast går man å andra sidan ner på detaljnivå finns gott om små fina idéer – som hade levt upp ännu mer mer om fler älsklingar dödats.

"En järnväg i papp slingrar sig runt och runt enorma kartongkullar"

Även om det alltså tycks ha saknats en redaktör råder det ingen brist på fina idéer. Yoshi knuffar tejprullar framför sig. Han sväljer magneter som blir till avsatser på vägen uppför konservburkar. En järnväg i papp slingrar sig runt och runt enorma kartongkullar. Poochy är såklart tillbaka och på honom rider Yoshi (som paradoxalt nog började sin bana som ett riddjur) genom lavafloder och uppför höga väggar. Vi välter enorma kartongkex som faller i dominostil, skjuter bomber mot piratskepp i bakgrunden och bär dinoskallar som gör oss osårbara. Somliga banor är rena poängjakter: ta dig genom ringar, låt en enorm jättelik kartong-Yoshi mosa så många kartonger som möjligt, och spräng ballonger en masse med ett flygplan vars vikt du justerar genom att gå framåt eller bakåt.

Yoshis repertoar av moves är bekant. Han – eller hon eller hen, men låt oss inte gå in i den omöjliga debatten – kan fladdra i luften genom att pinna på med sina små ben. Han kan glupskt sträcka ut sin långa tunga, svälja fiender hela och på en sekund trycka ur sig prickiga ägg. Dessa kan du i sin tur hiva iväg på andra fiender men också misstänkt märkliga grejer i för- och bakgrunden. Varför hukar en shy guy bakom den där busken av wellpapp?

Likt många plattformspartaj har Yoshi's Crafted World co-op, och det är en bra sak.

Yoshi kan ibland röra sig i djupled. Ägg kan han alltid kasta, så håll koll på bakgrunden.

Estetiken är en fullträff.

Du kan vinna dödssöta små kartonger som fungerar som livsviktiga sköldar.

Ända sedan dagen Yoshi fick en spinoff-serie har han då och då doppat sina gröna tår i olika uttryck. Hela Super Mario World 2 verkade vara målat av kladdkritor och Yoshi's Woolly World var en mjuk himmel för syslöjdsivrare. Crafted World sällar sig till den här skalan med sin bedårande kartongestetik, och gör mig oerhört sugen på att investera i Nintendo Labo.

Det är förmodligen ingen slump.

Allra vackrast blir Yoshi's Crafted World då du upplever allt från mål till start. "Flip"-sidorna av banorna handlar om jakten på Poochys valpar men också om att se alla juiceflaskor och flingpaket som världarna byggts av. Jag vet, det är en illusion. Men det är också en jag tror på.

Jag har varit tvärsäker på att Yoshi aldrig ska kunna kliva ut ur den stora (stora) skuggan hos Super Mario World 2: Yoshi's Island. Efter det här kartongkalaset är jag inte längre lika säker. Bitvis skiner i det i sin egen rätt, men det är också en sprängfylld godispåse med lite för få sorter.