"En handfull skitiga bonnlurkar"
Att vara legoknekt under medeltiden var säkerligen inte världens trevligaste jobb. Men i verkligheten var man i alla fall ofta en del av en professionell armé med allt som hör därtill. I nyligen 1.0-släppta Wartales styr man emellertid över en handfull skitiga bonnlurkar. En brokig skara män och kvinnor som av någon anledning (det finns några bakgrundshistorier att välja på) gett sig fan på att riskera liv och lem med förhoppningen att det ska löna sig att ge diverse mänskligt avskräde och annat oknytt på truten.
Ett bekymmersamt mål, kan tyckas. Det är uppenbarligen en åsikt utvecklarna Shiro Games delar; världen är i allmänhet karg och bister. Det gäller såväl det oftast dystra, bleka färgschemat som det konfliktfyllda narrativet och, inte minst, den relativt höga svårighetsgraden.
Medeltiden var tydligen en mörk period.
Wartales är ett taktiskt RPG, tydligt inspirerat av det i undertecknads ögon fantastiska Battle Brothers som släpptes 2017. Likheterna är slående; premiss där man med blod, svett och tårar förvandlar ett fåtal aningslösa individer till en liten professionell legoknektsarmé? Check. Spelmekanik i huvudsak uppdelad i en kampanjkarta man reser runt på i realtid samt slagfält där man utkämpar turordningsbaserade strider? Check. Soldater med individuell utrustning och egenskaper som förloras permanent om de stupar i strid? Check. En emellanåt brutal och oförlåtande svårighetsgrad? Check.
"Flinka fingrar innebär bättre avkastning."
Liksom i Battle Brothers handlar mycket om min egna frihet att göra vad jag vill. Så fort jag startar kampanjen är det fritt fram att knalla vart jag vill och göra vad jag vill. Det innebär även att det tar sin lilla tid innan man får grepp om vad man faktiskt bör göra och när. Inte minst då Wartales har en imponerande mängd spelsystem att interagera med, faktiskt alldeles för många för att avhandla i denna recension. Legoknektar kan ha en rad olika jobb utöver krigandet; någon får agera smed och göra vapen, någon lagar mat åt gruppen på nätterna när man slår läger (läger som i sin tur är en helt egen grej med avancerad progression), någon kan specialisera sig på att tillverka medicin och så vidare. Därtill har många av dessa yrken diverse minispel där flinka fingrar innebär bättre avkastning.
Nya rekryter hittas i första hand i någon av alla de små och stora samhällen som finns i den vida världen. Och vid är den; gud nåde om du får för dig att ta dig tillbaka till spelets startregion om du färdats långt därifrån. Det finns dock även unika karaktärer som kan ansluta till din grupp. Själv snubblade jag exempelvis över en gratis häst när jag fick för mig att fylla ett tomt tråg med halm. Ja, en häst. Viking Kronos, heter han (numera). Det är nämligen inte bara människor man förfogar över. Gruppen startar med en häst, och fler kan införskaffas. Även andra djur kan tämjas och brukas i och utanför strid. Däribland vargar, vildsvin och (galet farliga) björnar. Även dessa går upp i nivå och kan specialisera sig.
På tal om specialisering så finns det sex olika klasser i spelet. Dessa är i sin tur uppdelade i tre olika underklasser och längre in i spelet går det att specialisera sig ytterligare. Det tar dock tid innan man kommer dit; mycket tar tid i Wartales. Resorna är långa, de turordningsbaserade striderna är långsamma och de otaliga progressionssystemen tar även de tid att ta sig fram i. Det är naturligtvis både på gott och ont. Därtill är det många system som är ganska ointuitiva och förklaras dåligt eller inte alls, vilket gör att man lätt missar en hel del mer eller mindre viktiga grejer om man inte vill ta till Google.
Hur du hankar dig fram i världen är helt upp till dig. Antingen kan man springa till närmsta värdshus och ta sig an diverse procedurellt genererade kontrakt. Eller så kan man fokusera på att följa (den tunna) handlingen och dess uppdrag. Eller så kan man livnära sig på att stjäla från lokalbefolkningen och råna resesällskap. Eller så kan man jaga vilt i skogen och sälja fångsten. Eller alltihop! Det är en välkommen valfrihet och en befriande – ibland förvirrande – spelupplevelse.
Striderna är desto tydligare, och lika underhållande som utmanande. Till en början är det tacksamt enkelt, men sedan blir det svårare. Framför allt om man som mig väljer att gå till fel region efter att man avklarat startregionen… Spelvärlden är nämligen uppdelad i ett antal olika regioner och du kan antingen välja att spela med level scaling eller låta regionerna ha låsta nivåer. Jag valde det sistnämnda, men hamnade så småningom i en lite för farlig region utan att fatta det; det är inget spelet informerar om.
"Lika underhållande som utmanande"
I striderna är fiendesoldaternas turordning förutbestämd medan du själv kan välja vilken av dina soldater som ska agera när det är din tur. En viktig taktisk fördel då motståndet ofta rent attributmässigt är starkare. Olika klasser har olika färdigheter, och det gäller även vapen och utrustning. Ett svärd kanske har en attack som låter dig sätta eld på fienden, medan ett annat låter mig slå flera fiender. Valmöjligheterna i karaktärsbyggena är många och välbehövliga, inte minst om man vill ta sig an de frivilliga bosstriderna där synergi mellan dina karaktärers färdigheter är A och O.
90-talsseriens föregångare, NileCity 1056.
Vissa problem uppstår dock längre in i spelet. Klasserna känns inte överdrivet balanserade och vissa är klart starkare än andra. Utan en Beastmaster (som nått minst nivå 5!) är djur snarare en börda än en nytta i strid. Progression kan ta lite väl lång tid, och mot slutet har striderna börjat bli lite väl repetitiva. En annan grej är att fienderna blir starkare ju fler krigare man rekryterar vilket gör att det känns lite menlöst att växa sitt förband förbi en viss punkt. Levellåst utrustning gillar jag inte heller. Och så vidare.
Wartales är i mångt och mycket en väldigt indragande titel. Den är inte lika polerad och tajt som Battle Brothers och når inte samma höjder för mig personligen, men det finns en bredd och ett djup rent spelmekaniskt som är svår att inte förföras av. Knappt fyrtio timmar in i spelet har jag fortfarande inte klarat allt som finns, samtidigt som utvecklarna utlovar mycket mer innehåll framöver. Tack för det, säger jag.
Fotnot: Wartales släpptes skarpt den 12 april. Testdator: AND Ryzen 7 3700X, Geforce RTX 3070, 16 GB RAM.
