Lies of P var en nytolkning av sagan om Pinocchio och nu får vi även en ny take på den pilbågsrustade mannen i trikåer. Vi pratar förstås om Robin Hood och hans glada gäng, här i spelet Gangs of Sherwood. Det är förstås ingen nyhet med tolkningar av Robin Hood. Vi har allt från Disneys djuriska tolkning till filmen med Kevin Costner (med amerikansk accent). Det är olika versioner, men alla bygger på samma grund om Robin och hans gäng där de stjäl från de rika och ger till de fattiga. Gangs of Sherwood har samma grund men i en helt ny värld.
"Ny take på den pilbågsrustade mannen i trikåer"
Världen i Gangs of Sherwood blandar fantasy och teknik. Om jag ska försöka mig på en liknelse så påminner bygget lite om Dishonored med sin ångpunk. Alla namn och platser från legenden finns i spelet, men i en helt annan tappning än vi är vana vid. Det är en fräsch tolkning, som tyvärr känns lite billig. Karaktärsmodellerna påminner om Fortnite och ger inte ett bra intryck. Däremot är miljöerna fina med sina Fable-vibbar. Dessutom stor variation i dem där man får se städer, skogar med mera.
Pil och båge är ett måste, men närstrider väger också tungt.
Inte den Sherwood-skog vi minns.
Broder Tuck är inte som han var i Disney-filmen.
Det luktar bossfajt.
Gangs of Sherwood är multiplayerfokuserat och jag får spela som en av fyra protagonister. Man ska sen ta sig igenom uppdrag tillsammans och, såklart, stoppa den onde sheriffen av Nottingham. Karaktärerna vi får är Robin (såklart), Marian, broder Tuck och (inte så) lille John. Alla med sina egenskaper där Robin har pilbåge och fokuserar på långdistans, broder Tuck är helaren, lille John sköter tank-uppgiften och Marian är mer åt rogue-hållet med sitt svärdsviftande.
Uppdragen utspelar sig på olika platser i (fiktiva) Storbritannien och framförs narrativt som en pjäs av (jag gissar) en version av Allan i dalen. Det finns på så vis en story som utvecklarna försöker förmedla både före och under uppdragen. Tyvärr dras jag till minnes om hur John Carmack jämförde spel och porrfilm: storyn ska vara där men ingen bryr sig om den. Lite så känner jag tyvärr gällande Gangs of Sherwood då berättelsen tyvärr inte känns så engagerande trots spelutvecklarnas tappra försök. Banorna är roliga för det mesta med rätt varierande uppgifter och även vissa utforskningsmöjligheter. Allt som oftast handlar det dock om att ta ut fiender med sitt team för att kunna gå vidare till nästa fas av banan.
De röjiga striderna är också det absolut bästa med spelet. Det går lätt att skifta mellan de olika attackerna. Även om det för det mesta är kaos så är det ett underhållande kaos. Robin kan till exempel skjuta med pilar och sen glida in i närstrid och gå loss med själva bågen. När jag spelar Marian är det i stället mer närstridsfokuserat och förutom svärdet har jag även en piska perfekt att rensa slagfältet med. Allt flyter dessutom otroligt fint på min PS5:a.
Alla karaktärer har förstås olika unika förmågor som ska hjälpa gruppen, men i grunden spelas hjältarna rätt lika och det går utmärkt att klara sig utan full grupp. Detta är både en för- och nackdel. Bra för att du alltid kommer kunna hantera den karaktär du blir tilldelad, dåligt för att det kan bli lite tradigt i längden. Efter varje batalj får man en liten utvärdering med ett litet rankingsystem och belöning i guldmynt, beroende på hur bra striden gick. I slutet av varje bana väntar traditionsenligt en boss som står för mer utmaning än de vanliga soldaterna och som oftast har ett namn man känner igen från Robin Hood, så som Guy of Gisborne. Mellan striderna tillbringar man sin tid i högkvarteret i Sherwood-skogen. Det är här man kan välja nya uppdrag men också uppgradera karaktärerna och köpa nya förmågor.
Storyn engagerar föga, men framförs på ett charmigt vis.
Kaos!
Sherwoodskogen i all sin prakt.
Lille John inte så liten.
"Det spelet saknar i djup tas igen i goda vänners lag"
Gangs of Sherwood är ett rätt simpelt spel, men som ändå tar sig lite ju mer du spelar. Det går att spela ensam och till och med offline (vilket är ovanligt idag för den här typen av spel), men det är med tre andra vänner som spelet blir som absolut roligast. Det spelet saknar i djup tas igen i goda vänners lag. Det finns ett fokus på samarbete, men det blir aldrig särskilt tungt allvar och spelet känns alltid lättsamt på rätt sätt. Lättsamheten är speciellt påtaglig när man spelar med helt okända personer då stämningen alltid är på topp då konsekvenserna för misstagen man gör aldrig väger tungt.
Gangs of Sherwood är en kul tolkning av Robin Hood-legenden och fungerar bra i co-op. Striderna är också underhållande och att ränna runt med kompisar på de lummiga banorna är roligt. Tyvärr känns spelets i övrigt lite simpelt och jag saknar ett djup som driver mig att vilja spela vidare. Men om du suktar efter ett samarbetsspel att döda några timmar med så skulle jag rekommendera att dig att besöka Robin och gänget – speciellt om du kan få med ditt egna gäng.
Fotnot: PS5-versionen testad. Gangs of Sherwood släpps också till pc och Xbox.
