Recension – The Singles: Flirt up your life!

I kontrast till spelets namn, the Singles, så börjar det med att man får välja två personer som ska leva tillsammans. Det finns fem personer av varje kön att välja på. Fyra av dessa är heterosexuella medan en av varje kön är homosexuell. Para ihop en kille och en tjej, två killar eller två tjejer, valet är fritt. Nästa steg är att efter bästa förmåga föra ihop paret genom, till en början, flirtningar för att sedan gå över till mer vågade metoder.

Spelidé ala Sims

Likheterna med the Sims är slående vilket gör det nästan ofrånkomligt att inte jämföra spelen med varandra. Precis som i the Sims så har varje figur ett antal behov, vilka representeras i form av mätare i skärmens nedre kant, som behöver tillfredställas. Allt eftersom spelet fortlöper så tjänar dina figurer erfarenhetspoäng som används för att förbättra denne på olika fronter genom att placera ut poängen på olika färdigheter. Detta system kan jämföras mot att figuerna i the Sims fick poäng i fysik om de tränade eller förbättrade teoretiska kunskaper genom att läsa böcker.

Bägge personerna börjar med varsitt jobb, vilka det är helt valfritt att gå till. Nackdelen som dock uppstår om man väljer att utebli från arbetet är att pengarna i slutet av veckan lätt sinar, något som visserligen aldrig utvecklades till ett problem eftersom jag aldrig behövde köpa något. Precis som i the Sims så kontrollerar man sina digitala människor främst med musen. Om du klickar på ett objekt eller en av personerna så dyker det upp en cirkel runt dem innehållande olika utförbara kommandon.

Har du spelat the Sims så har du inga problem med att komma igång med kontrollerna i the Singles. Spelen har nästan identiska kontroller och de små skillnaderna som finns märks knappt. Något som jag personligen saknar är möjligheten att lämna lägenheten. Visst, du kan få gubbarna att gå ut genom dörren men då försvinner de in något som kan liknas som ett svart hål (de bara försvinner) för att sedan komma tillbaks efter några timmar.

Tidsperspektivet då?

Tidsperspektivet är nog spelets största styrka. I The Sims var det som bekant ganska snedvridet. De små figurerna tog tillexempel runt 45 minuter på sig att borsta tänderna, ungefär en halvtimme att gå ner från övervåningen och spenderade minst en timme på toaletten. Detta gjorde det väldigt svårt att hinna göra allt som skulle göras innan dagen tagit slut och de små stackarna hade somnat ståendes.

Tack och lov så är detta inte lika allvarligt i The Singles. Visst är tidsuppfattningen fortfarande något vrickad, men långt ifrån lika allvarligt som i The Sims. Plötsligt finner man att det är fullt möjligt att få simmarna att hinna äta frukost på morgonen utan att behöva sätta väcklarklockan på att ringa innan ens solen har gått ner på kvällen.

3D och figurer som surrar

Grafikmässigt så står the Singles mycket högt i genren. Spelet är i full 3D och detaljrikedomen är okej. Utan tvekan så är det en mycket mer sofistikerad grafikmotor i the Singles jämfört med the Sims. Tyvärr har utvecklarna gjort animationerna en gnutta för stela och fastän det ser riktigt bra ut så saknas känslan av beröring, något som ger spelet ett plastigt intryck..

Ljudkvalitén och musiken håller i mitt tycke samma mått som i the Sims. Precis som i the Sims så är det ett påhittat språk ljuder ut ur högtalarna som används då figurerna pratar med varandra. Språket för mig att tänka på kinesiska i slowmotion och jag antar att de har valt att göra detta för att få det så mysigt och stämningsfullt som möjligt. Fördelen gentemot the Sims är att det nu faktiskt låter som om de pratar med varandra istället för surret som simmarna använde sig av. Men tyvärr så höll inte det heller riktigt i längden och efter någon timmes spelande så slog jag av ljudet för att slippa höra deras prat. Detta är i min mening en rätt stor miss då en så pass stor del av spelet faktiskt går ut på att konversera.

Sims eller Singles?

Jag måste erkänna att det i början var roligt att para ihop karaktärerna, men utöver det erbjuder inte spelet särskilt mycket. Vägen till målet och det perfekta paret är minst sagt monoton och ger knappast mersmak. När du väl nått fram finns egentligen inte så mycket mer att göra. Helhetsintrycket är en bantad version av the Sims som fokuserar alldeles för mycket på sex. Att försöka få fram den första tungkyssen var spännande i början men blev snabbt tråkigt i längden. Det är klart vågat av utvecklarna att ge sig in i den här genren med tanke på the Sims dominanta ställning, samtidigt är det en av många efterlängtad konkurrens. Att vinkla spelet annorlunda istället för att slåss om exakt samma publik var smart, men tyvärr så håller det inte hela vägen. Spelet är fattigt på innehåll och ger intrycket av att vara en billig Sims-kopia med en allt för stor fokusering på sexbiten vilket gör att spelet känns ännu smalare. The Sims kommer nog att stå högt på topplistorna ett bra tag till utan någon egentlig konkurrens.