För ett antal år sedan, när de första C&C-spelen var riktigt stora, undrade jag ofta hur det skulle sett ut om man kunde ta rollen som en av enheterna och se striderna från marknivå. Därför blev jag genast intresserad när jag för första gången hörde om Renegade som just skulle låta mig testa detta. Nu, efter några år när spelet äntligen är släppt, är det tydligt att det mer tar formen av ett traditionellt FPS, men med en del inslag av RTS.

Singleplayer

Eftersom man troligtvis inte hade fått leva många minuter i genomsnitt om man tog rollen som en vanlig infanterisoldat eller någon liknande enhet är det förståeligt att man spelar en karaktär, i detta fallet kommandosoldaten. Havoc, som denne heter, är precis så kaxig och självsäker som man fått för sig av att höra kommandosoldaten i de tidigare C&C spelen fälla sina spydiga kommentarer. Storyn är inte alltför olik den i några av spelen; tre tiberium-vetenskapsmän blir kidnappade av NOD och tvingas utveckla nya hemska vapen, och självklart blir det ditt jobb att rädda dem.

I det stora hela är Renegade ett traditionellt shoot?em?up-spel med en linjär story. Likt Half-Life finns det många scriptade sekvenser för att föra handlingen framåt och göra själva spelandet mer intressant. Det finns dock självklart en hel del inslag av RTS. Även om spelet försöker ha en viss verklighetsbetoning så tål alla enheter relativt mycket, detta för att efterlikna striderna i C&C skulle jag tro. Det finns även mer tydliga RTS-moment, som t.ex. C&Cs traditionella basstruktur med kraftverk, raffinaderi, baracker osv. Dessa har dessutom en liknande funktion som i de tidigare spelen. Förstör man till exempel en barrack så får NOD färre förstärkningar, och utan kraftverket fungerar inte de automatiserade försvarssystemen. Antingen man kan förstöra byggnaderna genom att helt enkelt spränga dem från utsidan om man har tillgång till lite kraftigare vapen, men annars får man bege sig in i dem för att hitta huvudpanelen och ta sönder denna.

En välkommen variation är möjligheten att manövrera diverse olika fordon. Man kommer bland annat få använda sig av GDIs (Global Defense Inititative) Humvee, Medium Tank och den imponerande Mammoth-Tanken. NOD har bland annat tillgång till Stealth Tanks, Flame Tanks och Nod Buggies varav vilka man kommer få använda sig av vissa. Men tyvärr så kan spelet ändå bli ganska enformigt efter ett tag. Eftersom samma sorts byggnad alltid är identisk på insidan så blir det lite tröttsamt då man ett flertal gånger måste förstöra Hand of NOD (NODs baracker) på exakt samma sätt. Det är också ganska frustrerande att det är väldigt svårt att klara sig ur strider utan att bli skadad. Detta på grund av att fiendesoldaterna tål relativt mycket, men också för att de flesta av deras vapen är så kallade ?instant-hit?-vapen som man inte har någon möjlighet att parera.

Multiplayer

Många anser dock att styrkan i Renegade ligger i Multiplayer, vilket även är den delen som är mest RTS-influerad. Multiplayer går helt enkelt ut på att NOD och GDI har varsin bas, vilken de måste beskydda, samtidigt som de måste förstöra motståndarens. I baserna finns oftast ett kraftverk, en barrack, ett raffinaderi, en fordonsfabrik och några olika sorters försvarssystem. Man kan slå ut motståndarbasen på ett flertal olika sätt, beroende på vad som är lättast på respektive bana. Att slå ut kraftverket gör att produktionshastigheten sjunker och en del försvarssystem slås ur funktion, bland annat NODs Obelisk of Light och GDIs Guard Tower. Slår man istället ut raffinaderiet får motståndarna in mindre pengar. Båda lagen får nämligen ett konstant flöde av pengar, men varje gång en harvester lyckas ta sig tillbaka till basen efter att ha samlat Tiberium får man ett välbehövligt tillskott.

Spelarna i laget delar inte på pengarna utan alla har en viss mängd själva. Dessa kan man använda för att köpa utrustning, vapen, karaktärer eller fordon. GDI har fyra fordon på sin sida, medan NOD har 5. Båda sidorna har däremot en mängd karaktärer tagna från de tidigare spelen, men tyvärr kanske lite för många. Det känns som de har lagt in onödigt många karaktärer då det är svårt att se någon större skillnad mellan dem utan att göra någon grundligare studie. De har alla relativt bisarra vapen och är i många fall kraftfullare än fordonen.

Själv tycker jag även att Multiplayer-delen också påverkas negativt av hur mycket enheterna tål, det är nämligen väldigt svårt att klara sig ur en situation helskinnad. Detta gör att det är svårt att som ensam spelare påverka utgången av slagen i någon större utsträckning. Även om jag själv normalt älskar teamplay, så bör möjligheten finnas för den enskilda spelaren att excellera och föra ett annars något sämre lag framåt.

Grafik

Renegade kan hantera banor av imponerande storlek och grafiken är absolut inte dålig. Den är dock heller inte superb utan får snarare kallas medelmåttig, speciellt då grafikmotorn dessutom kräver en ganska bra dator. Miljöerna kan ibland bli något monotona; byggnaderna består oftast bara av ett flertal sammanlänkade rum med en och annan hiss eller trappa. Ett stort plus är dock alla händelser i bakgrunden för att förhöja stämningen; Helikoptrar som flyger ovanför, stridsfartyg i bakgrunden och en hel del annat ögongodis.

Slutord

För att vara en utvecklares första FPS-spel är Renegade förvånansvärt bra, men då har väl också Westwood ett visst krav på kvalitet. Spelet är tyvärr dock bara ett medelmåttigt linjärt FPS-spel som inte står ut från mängden allt för mycket. Självklart finns där något extra att hämta för alla som spelat de tidigare C&C-spelen, men RTS-inslagen är relativt få. Renegade multiplayer har potential men vi får vänta och se om det kommer lyckas eller inte. Sammanfattningsvis får Command & Conquer: Renegade sägas vara ett innovativt FPS-spel som troligtvis uppskattas mycket mer om man tidigare spelat strategispelen med samma namn.

Testat på:

Athlon 1.52GHz
512MB RAM
Geforce3 64MB
Windows 2000