Vi befinner oss i en fjärran framtid, när Jorden gått under och mänskligheten spritts över universum. Emellertid är människan långt ifrån ensam där ute; det finns faktiskt två andra civilisationer som fört krig mot varann i århundraden. Döm om deras förvåning när det dyker upp en helt ny spelare på plan och ockuperar världar som de andra slagits om i generationer?
När vi kommer in i handlingen ligger alla i krig med alla; de fredsförhandlingar som inleddes brakade samman när ett stort antal diplomater från alla tre civilisationerna försvann spårlöst i rymden. Alla anklagar alla, och kaos är ett faktum.
Härska och söndra - bättre än diplomati
I detta läge finns det egentligen bara en sak att göra: beväpna sig till tänderna och spöa skiten ur sina motståndare. Och det är, i all sin enkelhet, vad man har till uppgift att göra i The Outforce.
Spelarens alter ego börjar sin karriär som befälhavare över en relativt begränsad insatsstyrka, vars uppgifter växlar - allt ifrån att slå ut fientliga baser till att sno utrustning och vapen från fienden. Med tiden får man, på klassiskt C&C-maner, tillgång till fler och fetare vapen, större skepp - samtidigt som uppdragens svårighetsgrad stiger i motsvarande grad.
Förutom att planera sina attacker, krävs det också att man förstärker sin egen bas, och för att få pengar till detta så är det gruvdrift som påbjudes. Alla uppdrag startar med att man bygger en mineralutvinnings-anläggning, ett par små gruvskepp och ett antal solgeneratorer. När detta är klart och pengar och energi finns i överflöd - då kan själva krigsproduktionen dra igång. Men först gäller det att befästa sin bas med maximalt antal lasers förstås?
The Outforce är ett av dessa spel som är mycket lätt att lära sig, men kräver mycken övning för att man ska bli riktigt skicklig. Uppdragen är dessutom mycket varierande, och eftersom man kontinuerligt får tillgång till nya och större vapen, hålls intresset uppe och man spelar ofta mycket längre än man hade tänkt?
Rymden är platt...
Rymden är platt som en pannkaka och enheterna rör sig i ett tvådimensionellt plan - ett medvetet designval, eftersom det sannolikt blivit ohanterligt att spela ett sådant här resurshanterings-spel i tre dimensioner. Däremot kan allt fipplande med basbyggande och ständiga strömavbrott (på grund av alltför få solceller) irriterande efter ett tag - inte för att jag kräver någon slags realism i ett spel, men visst är det konstigt att kräva att en befälhavare själv ska tjäna ihop pengar till utrustning och manskap. Personligen är jag mera hemma i så fall bättre strategispel där man enbart ägnar sig åt en sak - t ex Ground Control eller Close Combat-serien.
Men The Outforce är inte alls dumt, och förutom att vara snyggt att se på är det också njutningsfullt att lyssna till. Den ambienta bakgrundsmusiken passar mycket bra till rymdmiljöerna, och för den som vill ha sin egen musik går det också bra - spelet har inbyggd mp3-spelare som man kan ladda med sina egna favoritlåtar. En kul idé.
The Outforce har visserligen massor med "Command & Conquer" över sig; till och med vissa piloter låter likadant som soldaterna i första C&C. Men andra saker har O3 Games förbättrat avsevärt - framför allt är det här mycket enklare att programmera attackrutter för de enskilda enheterna.
För den som vill spela via Internet finns det också goda möjligheter - ett antal olika spelstilar stöds, och det går att bestämma exakt vilka vapen och enheter som ska finnas med i en omgång. Upp till åtta spelare kan slåss mot varann via LAN eller TCP/IP.
För den som inte kan få nog av spel av C&C-typ, bjuder the Outforce på många timmars lysande underhållning. Nu väntar jag bara på att O3 Games tar fram en profil som kan användas till Strategic Commander också...
