Spelåret 2013 ligger alldeles strax bakom oss. Men innan FZ stänger dörren helt kommer vi hylla de mest magnifika titlarna. Vi börjar med skribenternas favoriter.

"I grunden styr du två bröder framåt och löser relativt enkla pussel, men det finns så fruktansvärt mycket mer"
– Rikard Olsson


Brothers: A Tale of Two Sons

Efter att jag recenserade #Brothers och gav det ett – alltjämt välförtjänt – toppbetyg var kritiken mot min text inte nådig. Jag förklarade ju inte vad Brothers egentligen är. Vad är det man gör? Vad är poängen? Bortsett från den fullt rimliga förklaringen att jag helt enkelt är en inkompetent nolla, vill jag ta en sekund att förklara mig. Brothers genialitet ligger framför allt i dess idoga förmåga att ta en på sängen, både på ett spelmekaniskt och narrativt plan. I grunden styr du två bröder framåt och löser relativt enkla pussel, men det finns så fruktansvärt mycket mer att upptäcka utifrån det startblocket. Inte ska väl jag, en inkompetent nolla, förstöra den överraskningen för er, kära läsare? Tro mig bara. Det är värt det. Läs vår recension


Gunpoint

När man kommer hem från en lång dag på jobbet är det väl skönt att slappna av genom att smyga in i främlingars hus iklädd sin beigea rock och speja på dem, obemärkt, dold i skuggorna. Eller hur? Någon? #Gunpoint är spelet där drömmen om att vara en trilby-bärande, tillbakalutat stencool, brittisk gentlemannatjuv går i uppfyllelse. Sällan tvingar ett spel mig att vara riktigt uppfinningsrik, eller ger mig chansen att känna mig så här smart när min så-galen-att-den-bara-måste-fungera-plan faktiskt fungerar. Välskrivet manus och innovativa stealth-mekaniker och Gunpoint förblir underhållande långt efter att ridån gått ner för huvudstoryn.


Ducktales Remastered

Var #Ducktales årets bästa spel? Var det en perfekt remake av originalet? Var det helt befriat från irriterande designval och anakronistiska kvarlevor från en bistrare tid? Nej, nej, nej. Var det spelet jag återvände till flest gånger i år? Var det spelet som gjorde mig lyckligast varenda gång vinjetten drog igång? Svarar jag på mina egna retoriska frågor? Jag kan inte försvara Ducktales Remastered med några rationella argument. Det är “egentligen” en solid 3/5-titel, men det betyder i-n-g-e-n-t-i-n-g när jag får dyka ner i pengabingen eller lyssna på 94-årige Alan Young spela Joakim igen eller hör den grymma remixen av menymusiken – ni fattar. Jag hade inget val.
Läs vår recension

Skicka en rättelse