Vilket spel har berört dig mest?
Jag gillar spel som får en att verkligen känna något annat än adrenalin och kortisol. Berört i denna kontext är väl något djupare än det. "Kind Words" är nog det enda spel som fått mig att gråta tror jag.
Ryzen 7 Gökboet Edition med gräddvisp och känsloregulator, Sapphire PÖLSA XTREM 7800XT PartyClown Edition med RGB-wienerkorv, MSI BARNKALAS 650 UNICORN HOWL med emotionellt stödchip, DDR5 32GB 6000MHz Fluffig Kattpäls Limited Edition med självvärmande moduler
Resident Evil, Quake, Spyro the Dragon, Silent Hill, Shenmue, Vice City, San Andreas, Tomb Raider är speciella för mig, Helt unik atmosfär, inga andra spel känns som dom. Quake drömde jag om till och med. Spyro var mitt allra första Playstation spel.
Sämsta jag mått av ett spel var The Last of Us 2.
Mest ledsen blev jag av Persona 4.
Ett av de roligaste är Canis Canem Edit. Kan inte sluta fnissa när jag springer runt och förolämpar alla och skjuter med slangbellan. Spelet har faktiskt härlig atmosfär också.
Kan eventuellt ha släppt en tår eller två när jag klarade Brothers ; A tale of two sons.
Är annars extremt icke-blödig, så det var lite av en överraskning.
EDIT: Känslor av välbehag, upptäckarlust och glädje vet jag att jag fick när man efter ett nattskift kunde starta upp Skyrim och veta att jag hade många timmar själv med ovan nämnda känslor.
Submission is for the weak
Mafia, Max Payne och Splinter Cell är bara några av 100-tals spel som ligger mig nära hjärtat.
Edit: måste bara lägga till Traitors Gate: https://m.youtube.com/watch?v=Intyp2LOs0A
I Regret Nothing
Haha 😆
I Regret Nothing
”To the moon” har lämnat djupa ärr, kan varmt rekommendera
Intressant. Kanske köper det nån dag, verkar ju spännande. Märkligt att jag inte hört talas om det tack för tipset.
I Regret Nothing
The Last of Us är nog det spel som har fått mig att känna starkast. Fantastiskt hur det med relativt små medel fick mig att känna så starkt för spelets båda protagonister. Glädje, sorg, vemod, kärlek. Allt.
(The Last of Us 2 bör också nämnas. Det fick mig att känna väldigt starkt, men bara sorg — och hat. Det senare såväl manusförfattare som den som utförde dådet.)
Sen finns det spel som har framkallat gåshud och känslan av någonting storslaget. Främst bland dem är Mass Effect (1) och Horizon Zero Dawn. (Kanske också Morrowind, om än på ett lite annat sätt.)
När jag växte upp lyssnade jag mycket på Blümchen och Rollergirl. Jag tror att det har format mig som människa.
Final Fantasy 7 när vad som händer storymässigt när disc 1 tar slut...satt i chock flera minunter med tårfyllda ögon.
Det va enda gången, numera spelar jag med torra ögon även om många spel kan beröra.
Ja, det var nåt man inte glömmer. Jag blev nästan lika chockad (och lite förbannad) när jag såg remaken. Här har vi förresten ännu ett lysande exempel på varför man inte ska göra remakes.
Första svaret alla dagar i veckan: Homeworld, uppdrag 3.
I övrigt är jag iofs blödig som tusan. Bioshock-serien (minns för lite av System Shock för att säga hur de berörde mig, kommer bara ihåg tvåan egentligen), Mass Effect-serien, This War of Mine... några VN och peka-klicka som jag inte kommer på namnet på just nu. Bubblare som rört upp känslor.
EDIT: mycket stark tvåa är nog ändå Spiritfarer.
För övrigt anser jag att Tellus bör förstöras.
The Walking Dead, tror jag. Berodde mer på tidpunkten jag spelade det än spelet i sig, kanske (även om det var minnesvärt). Var rätt skör emotionellt när det begav sig, och slutet lämnade ett rejält avtryck.
Annars tycker jag nämnda To the Moon men även Disco Elysium har emotionella djup som lätt berör.
Även What Remains of Edith Finch, och då specifikt storyn om hennes bror på fiskfabriken, bör nämnas.
Överlag är det rätt tydligt att jag berörs mest (och minns bäst) story beats med bitterljuva toner. Träffar man rätt där är det svårslaget.
