Trials of Mana (remake)

Att spela spel på nytt som man spelade när man var ung och oerfaren slår antingen helt rätt eller helt fel.
Särskilt när dessa spel får sig en förändring i form av t.ex remake.

Ett av dessa spel är det som jag förr i tiden kände till som Seiken Densetsu 3 men som jag på senare år fick veta heter Trials of Mana i västvärlden. Mana-spelen är några spel som jag lirade väldigt mycket av som yngre och älskade.
ToM är nästan på samma nivå som Chrono Trigger som är mitt absoluta favoritspel genom tiderna.
När jag på originalet upptäckte att det fanns flera olika avslut så blev det självklart att spela spelet flera gånger för att se vad som händer hos alla karaktärer.

På remaken var det inget undantag.
Dock nöjde jag mig med bara två genomspelningar (i dagsläget).

Kevin har alltid varit favoriten sedan originalet

Valet av karaktär att starta med var enkel. Grabben som kan bli en varulv när han vill slå lite hårdare.
Kevin. Han påminde mig snabbt om en annan favorit som jag har. Son-Goku från Dragon Ball. Det märkts än mer att Goku kan ha varit inspirationen då Kevins abilities senare påminner en hel del om Gokus abilities.

Det som redan från starten slår mig när jag börjar genomspelningen är att jag njuter av att grafiken är vacker i mina ögon. Då brukar jag nuförtiden främst vilja ha mer eller mindre fotorealistisk grafik för att tycka att ett spel är nice. Denna uppdateringen från originalet har de lyckats riktigt bra med. Vissa saker, som att brösten på en hel del kvinnliga karaktärer ska poppa fram, hade man kunnat undvika (de flesta karaktärerna ska dessutom vara under 18år gamla).

Något jag gärna vill ha i spel är att karaktärerna har röstskådespelare som spelat in replikerna. Det var mysigt att få höra mina favoritkaraktärer snacka. Kevin snackar annorlunda, Charlotte likaså. De övriga låter mer normalt. Tråkiga är att rösterna ibland känns stela. Även när det ska vara mer känslor.
Den som lyckats bäst med känslorna är Charlotte. Dock gråter hon alldeles för mycket...

Att slå fiender i form av harar, svampar, fåglar och allt däremellan är den stora delen av spelet för att få xp.
Något som är nytt för remaken är att man kan hoppa upp i luften vilket krävs för att få ner fienderna som är en bit över marken.
I övrigt känns combat trevligt förutom de gånger som kameran blir knasig, framförallt när man använder sina abilities.

Musik är viktigt och ToM har grym sådan.
Hur den fint ändras när man hamnar i en strid.
Hur den finns där i bakgrunden när man springer omkring.
Men framförallt att det är så härlig att lyssna på.

Dock är ljudvolymen för allting tok för högt även på lägsta nivån...

Olika sätt att ta sig fram i världen finns. Denna coola killen är den sötaste av dem

En bit in i spelet får man ta sig fram i världen på olika sätt. Skjutas ut ur en kanon, åka på en simmande sköldpadda eller flyga med en liten drake? Valet är enkelt när man fått draken, de övriga sätten blir tråkiga men också att man inte kan ta sig fram till varje plats förutom med draken.
Lite synd kan jag tycka då det går rätt snabbt att få nästa transportsätt innan man ens hunit bli van med det förra. Lite liknande med spelet i sig, kändes som att man snabbt blev färdig med allting fast det tog ca 18h att bli färdig med main storyn.
En sak som bidrog till att det kändes rushat var att man kunde köpa nya vapen och gear i nästan varje ny stad man kom till. Visst, jag kunde skippa de bättre vapnena men man vill samtidigt ha det bästa för att ta sig framåt.

Inget Mana-spel utan att man blir starkare och kan bli coolare till utseendet. ToM är inget undantag.
Vid level 18 och 38 kan du bli Class 2 och Class 3.
Class 2 blir man helt enkelt genom att hitta en Mana stone och trycka sig fram lite. Dock får man vara noga med vad man väljer för att det ska bli bra framöver.

Två olika sidor väljer man mellan.
Light och Dark.
Sedan Light-Light eller Light-Dark. Eller Dark-Dark eller Dark-Light.
Din spelstil avgör vilken du helst vill vara.
Jag dras till the dark side...

Class 3 behövde man hitta frön med ??? på. Dessa fick man plantera i en låda och på så sätt få ett item för att bli en specifik del i nästa utveckling.

En glad pumpa som blir ledsen lite senare

Bossar och åter bossar får vi stöta på i spelet för att man ska befria alla elementen som finns i spelet. Dessa figurer som redan var gulliga i originalet är nu än mer gulliga och har sina sköna dialekter.
Dryad var min favorit men hennes självförtroende får hon jobba med...

Många bossar finns och vissa är lättare än andra.
Längre fram blir det än mer svårt men det är tanken också.
Några gånger fick man tänka sig för vilken attack man använde och ibland fick man kämpa extra med att få bort lite ads och annat otrevligt som bossen spawnat in för att ens kunna skada bossen.

Mana sword

Det mest tråkiga, som jag inte ens visste fanns i originalet, är att man inte kan spela co-op.
För hade det funnits hade det dels varit trevligare men framförallt hade man inte stört sig på att AIn är så dålig som den oftast kändes som.

Logiken i att de ska stå kvar i området som lyser i rött så det skriker om det?
Logiken i att de inte använder healing oftare?
Logiken i...
Ja...
Logiken känns som att den inte alltid finns där.

AIn är inte helt kaos men jag hade hellre föredragit att ta med mig en kompis eller två för att spela igenom spelet än att göra det själv och bli irriterad på Charlotte som tar till sista sekund på sig att ge healing till laget.

Nu kan det komma spoilers för de som inte lirat remaken ännu och om man inte vet om vad som komma skall.
Så vill ni inte läsa om det är det lika bra att skippa till den delen som syns längre ner.

Summan av kardemummam blir att musiken är ljuvlig. Man har saknat den. Nostalgi är härligt.
Fightningen är grym, särskilt att man behöver hoppa upp för att slå på den flygande fienderna, men kameran blir tokig ibland.
Extramaterialet är trevligt om än kort.
Vissa delar i spelet känns rushade men det är ingen större skillnad från originalet med det.

Så om ni gillade de gamla Mana-spelen, och framförallt ToM kan jag varmt rekommendera att lira igenom remaken.

Jag tänkte ge mig på Visions of Mana någon gång framöver då jag upptäckte först i förra veckan att det fanns ett nyare Mana-spel! Men blir lite andra spel emellan för att bryta av lite
Tycker helt klart du ska prova ToM om du kört andra Mana-spel.

Kör hårt! Du kommer nog älska remaken minst lika mycket som originalet, om inte mer