Vad som är drivkraften bakom EA:s krigsförklaring mot vapenindustrin är svårt att veta. De vill så klart spara pengar genom att slippa licensavgifter och antagligen vill de också avgöra en viktig principfråga: Är dataspel att betrakta som en nöjes- och kulturform bland alla andra eller inte? För är den det, så ska den ju inte heller särbehandlas i de här frågorna.

Men jag tror att en lika viktig faktor är att man fick nog av den här komplicerade och känsliga relationen med vapenindustrin efter Newport-massakern och NRA:s utspel. Inte nog med att vapenindustrin ska ha betalt för att deras vapen är med i spel - de har dessutom mage att skylla riktiga, verkliga våldshandlingar på spelindustrin!

Hur hamnade du här egentligen?

Dessutom: Om - och jag säger om - det är så att en speltillverkare betalar för rättigheten att använda ett verkligt vapen i ett spel, och samma vapen därefter säljs till en vettvilling som spelat just det spelet och som sedan tar sagda vapen med sig till en skola och mördar barn, så är det - för att nu tala som en cyniker - väldigt dålig marknadsföring. Den där gränsen mellan verklighet och fiktion blir då minst sagt lite luddig och inte alls så skarp och tydlig som åtminstone jag vill när det gäller just vapen.

Här i Sverige, och merparten av västvärlden, blir ju de verklighetstrogna vapnen just bara något som ger spelet autenticitet. Själv noterar jag alltså sällan vad vapnen heter, men minns alltid hur de ser ut. Jag hade inte lagt på minnet att det var en Colt jag använde i Call of Duty förrän jag kollade det inför den här krönikan; men jag känner igen dess utseende hur bra som helst, skulle kunna rita av den till och med. Men det har ju knappast någon påverkan på mina konsumtionsmönster: Om jag gillar att använda en Colt i ett spel, så är det alldeles uppenbart något som bara kan ske i spelet. Jag kan inte knalla ner till den lokala vapenhandlaren och skaffa mig en för att testa i verkligheten.

Ett streck i sanden

Därför är det lätt att glömma att dessa verklighetstrogna vapen faktiskt i praktiken kan ses som rena produktplaceringar i en annan del av världen.

Och det är här som hela situationen blir riktigt obehaglig tycker jag; för i mina ögon är det stor skillnad mellan om ett spel använder sig av verklighetens vapen för att bjuda på en spelupplevelse i en värld som ska kännas äkta - eller om utvecklarna antingen betalar för att få använda vapnen, eller ännu värre, får betalt för att göra det.

Därför är det en så viktig juridisk strid som är under uppsegling nu, en strid som förhoppningsvis kan dra en ännu tydligare gräns mellan fiktion och verklighet, mellan fritt skapande och spelmakande med en orolig snegling mot en ekonomiskt urstark amerikansk vapenindustri.

Hur striden mellan EA och vapenindustrin slutar vet vi inte, men många amerikanska experter lutar åt att vapentillverkarna kommer att backa. Det är i så fall en bra nyhet.

Tyvärr kommer nog inte vapentillverkarna ge upp striden för att de drivs inte av en vilja att bevara vår rätt till autentiska spelupplevelser, utan av krassa ekonomiska skäl. I valet mellan att synas med sina produkter i spel eller inte synas väljer de antagligen det förra, att synas. Eller som en amerikansk jurist som håller på med produktplaceringar säger till Reuters: ”För vapentillverkarna är det gratis marknadsföring att ha sina vapen i spel, precis som att ha Coca-Cola i en film.”

Det är, tyvärr, rätt läskiga ord det med.