Inlägg av Thomas Petersson

Inlägg som Thomas Petersson har skrivit i forumet

Boot fucking manager. Igen. Overkligt!

För ett par år sedan strulade min dator till det. Den fick för sig att skapa nån bootfil i en disk som inte var systemdisk, och felsökningen tog mig närmare en vecka med grå hår och ett smärre vansinne som pris. Jag löste det till slut men då och då fortsätta felet att dyka upp, men då jag hade lärt mig vari problemet låg gick det relativt snabbt att lösa. Problemen var två: moderna datorer gillar inte en blandning av SATA- och IDE-diskar (det slutade med att jag kopplade ur min gamla IDE-disk) och vid installation hade en bootfil skapats på en separat disk varvid jag var tvungen att formatera den, ange annan startordning i bios och sedan trixa lite.

Två år går. För en månad sedan uppgraddade jag från Vista 64 till 7 64. Jag blåser disk efter disk, lägger in OS på systemdisken och allt är frid och fröjd. En månad går av felfritt datoranvändande. Nu ringer tjejen och säger "När jag startar datorn säger den "boot mgr saknas".

Det är overkligt. Absurt. Obskyrt. Apart. Och jag är uppgiven, perplex, flabbergasted. Hur i HELSIKE kan en dator, som styrs av fastställda parametrar och näppeligen tar egna beslut, efter en månads klockrent användande, plötsligt få för sig att bootfilen saknas - igen - med blåsta diskar och ett nytt operativsystem?!?!?!? Det är tamejfasen bortom alla ord jag behärskar (och då har jag ändå ord som priapism, kökkenmödding och defenestrering i mitt vokabulär ).

Självklart har något jag gjort misslyckats eller så är någon av mina diskar trasiga. Min dator är heter inte Christine och är inte heller skapad av Stephen King. Men att inte veta, att felsöka och att ha ett fel så störande som dyker upp om och om igen, är sjukt frustrerande. Galet jobbigt faktiskt. Särskilt som den första månaden har gått - ni vet den när man installerar program, flyttar filer, kopierar och fixar med inställningar. Allt sånt är klart och har gått bra. Men nej. "Vi lägger en bootfil någon annanstans!" tycker min dator.

Konstruktiva idéer belönas. Jag har ingen aning vad jag ska göra. Jag har heller ingen större lust att köpa helt nya diskar för ett par tusen spänn bara för att min dator lider av en bokstavskombination. Att starta datorn från skivan en längre period känns inte heller som en särskilt bra lösning. Uppgradera bios gjorde jag för mindre än ett år sedan.

Spontant tänker jag formatera alla diskar igen, men alla inställningar för att inte tala om alla save-filer i Steam och annat jag slet som ett djur för att leta upp, kopiera och sedan lägga tillbaka igen... det känns oskoj alltihop.

I can has helpz?

#blogg

Fredagsfikan är hotad!

Det ligger nåt i det. Fattas bara att Body flyttar till vår länga också. Usch för de däringa tockna träningsmänniskorna.

DRM är en myt!

Amen. Jag skrev om nåt liknande i min (krystat stressade) ledare nyss, albeit lite snällare än du. Men ja, det är intressant hur bransch efter bransch, institution efter institution och land efter land envisas med att fortsätta att klippa av grässtråna istället för att verkligen försöka komma på en riktig lösning på det riktiga problemet. Men what else is new. Skillnaden mellan dig och mig i detta fall är att jag inte orkar bli irriterad på eländet.

Avslutar artigt med tack för senast samt gejmar du BC2 mest på 360 eller PC?

Det kanske bästa spelnamnet någonsin.

Ghetto Gold. Smaka på orden. Konstellationen är så skruvad att den... tja, jag vet inte. Föreställ er insäljningsmötet. Såhär lyder spelets sales pitch:

"Ghetto Golf is a rapid mixture of third person combat, sports gameplay and comedy, dedicated to those players that have always wanted to wield an Uzi with their 9 iron."

Klockrent.

#blogg

Det bästa spelnamnet någonsin.

"Vilket är det bästa spelnamnet någonsin?" Uff! Sjukt svår fråga ju! Jag tänkte i några minuter och kom fram till närmare 15 jag gillar.

Carmageddon
Final Fantasy
Attack of the Mutant Camels
Doom
Blood & Guts
Pornoland 2
Little Big Adventure
Mirror’s Edge
Ninja Golf
Left 4 Dead
Max Payne
Total Annihilation
World of Goo
Benath a Steel Sky
Fallout
Neverwinter Nights
Dawn of War

Det finns givetvis minst lika många bra till - och så vill kollegorna att man ska välja en!
Vilken är din favorittitel all times?

#blogg

En människa kan göra skillnad.

Cancer. Blotta ordet är ett av de mest frukade i vårt vokabulär. Alla i vuxen ålder känner eller har hört talas om någon som drabbats. Min kusinfru kämpade i fem år innan kroppen gav upp. Vid 35 års ålder efterlämnade hon man och tre små barn. Från att min sambos farbror mottog beskedet till han inte orkade mer, tog det fyra månader. Han hade ett år till pension. Tillsammans med hjärt- och kärlsjukdomar är cancern den största mördaren vårt samhälle känner. 50 000 människor blir diagnosticerade varje år.
En av dem är Gustav. Gustav är 12 år.

Man brukar snacka om att man inte ska gynna konkurrenter. Jag ska alltså egentligen inte länka till andra spelsajter. Samtidigt är vi alla kollegor, vänner, människor och somligt är fullständigt gränsöverskridande. Gustavs mamma Anna lyckades få till stånd en insamling av pengar till lite spel och annat för drabbade barnpatienter. De pengarna åts upp av forskning. Rätt eller fel, jag sitter inte på hela historien. Men när Blogemup så förlänger initiativet, för att visa att en människa kan göra skillnad, är det lätt värt att lägga en halvtimme på att agera. Vara medmänsklig. Har du ett spel du inte spelar, en dublett eller ett spel du tänkt byta in men egentligen klarar dig utan den där hundralappen? Du kan göra ett oskyldigt barn lite gladare. Glada barn kämpar mer. Ditt spel kan bota cancer. Faktiskt.

Iniativet är djupt rörande, och även om det inte handlar om några stora pengar, är det ändå oerhört glädjande att se hur även de stora drakarna hjälper till. Jag och PC Gamer drar också ett litet strå till stacken.

Däremot, Jimmy, CJ, Micke och Gustavs mamma Anna, varför inte upprätta ett PG/BG-konto till nämnda barncanceravdelning också? Med det här gensvaret lär ni får fler spel än till och med en spelnörd kan avverka även med gott om tid i en trist sjukhussal.

Läs hur du gör Gustav och andra drabbade friskare här

#blogg

Lyxfrukost för deffare.

Ibland krävs det inte så mycket för att man ska bli glad. Redaktionen har lämningsvecka, man är trött, har sovat lite och tränat mycket. Morgongröten och kaffet är iordninggjort.
"Kanske om man skulle... Ja, det ska jag!"
Sagt och gjort. I med ett paket Gainomax i gröten. Jordgubb, förstås.
Oj vad gott.
På't igen!

#blogg

Kan ju passa på att flika in då, att de som läser nästa nummer av PC Gamer får läsa den åtta sidor långa berättelsen från vårt sverigeexklusiva besök hos Obsidian nyligen. (Plus ytterligare en fet, sverigeexklusiv grej, plus recensioner av Nappe: TW, AvP och mycket mer förstås.)

Marsnumret.

Blir hett! Båda två monsterpjäser vi fyller tidningen med är sverigeexklusiva och den ena Skandinavienexklusiv (eller var det Norden? Jaja, exklusivt blir det i alla fall.). Jag är medveten om att februarinumret inte har kommit ut än, men det är ändå kul när man har exklusiva grejer att fresta med och vi själva har kollat på det.

Nu ska jag sluta hajpa och fortsätta städa. PC Gamer har gjort en kort rockad i det Egmontska kontorslandskapet för att sitta bättre samlade. Nu är det som det ska vara: ett apnördigt gäng som sitter i ett kluster och geekar sig. Mindre random, mer kvalitet.
Frågan är bara: träning ikväll eller i morrn bitti. Alltid lika svårt att bestämma sig. :/

#blogg

Got mad tecknarskillz? Mass Effect 2 och 7 500 spänn väntar.

Man brukar säga att man inte ska ge andra publicitet, men vad fasen, jag gillar Webhallen och deras Mass Effect 2-tävling är faktiskt färr fo shizzle. Check it out.

Den enda recension du behöver av samma spel läser du förresten i februarinumret av PC Gamer (ha!).

#blogg

Fånga grisen!

Uppsnappat i ett pressmeddelande om spelet Sacraboar:

"Capture the pig."

Vem sade att spelutvecklare aldrig förnyar sig?

#blogg

Le Twitter.

Våren 1994 satt jag och min danske klasskamrat i ett litet rum i Virginia, USA och försökte övertala de resterande 20-talet journalistikstudenter i klassen om att en grej som kallades Internet skulle äga världen inom några år. Få trodde oss.

"Jo, alltså man kommer kunna prata med varandra där, skriva brev elektroniskt liksom. Och betala sina räkningar, hur coolt kan det inte bli?! Inga mer papper liksom ba. Besöka sidor med massa information på och... det kommer bli lika stort som skivat bröd. Större kanske!

Tre år senare hette det coolaste i världen Hotmail, Algonet och Passagen Chat.

15 år senare googlar man alltjämt efter bilder på supermodeller, skriver meningslösa saker till varandra på diverse diskussionsforum och spammar varandra med brev utan innehåll. Vad som har hänt - egentligen - kan diskuteras. Men det faktum att jag skriver det här till er gör i alla fall anekdoten lite lustig.

Förresten Twittar vi nuförtiden också. In och Internetta med er!

twitter.com/svenskapcgamer

#blogg

"World of Warcrafts våldsamma värld."

Man kanske inte ska bry sig. Fast någon gång ibland kan det vara värt att ta sig en halvtimme. Om inte annat så bara för att uppmärksamma på att inget området ska behöva vara slagpåse för dåligt underbyggda texter. Dagens Aftonbladet-artikel om "Erika, 27, mördad av spelkompis" var i min mening ett exempel på riktigt dålig journalistik. Därför mailade jag de tre skeibenter på AB som står bakom texten nedanstående. Texten kunde säkert gjorts ännu bättre men en halvtimme går snabbt...
Jag återkommer med eventuellt svar.

Hejsan. Thomas heter jag och jobbar som redaktionschef på PC Gamer, Sveriges största speltidning. Efter att ha läst er "Erika 27, mörad av sin spelkompis"-artikel på AB.se idag tänkte jag höra med er lite hur ni resonerade kring textens vinkel. Som journalist klart man söker en ingång och jag är (alltför) medveten om hela speldebatten, men det här fallet var bland de sämst underbyggda jag läst. Någonsin.

"Men på nätterna hade Erika ytterligare en passion. Då satte hon sig framför datorn med ett headset på huvudet och steg in i ?World of warcrafts? våldsamma värld."

Ovanstående är dels ett exempel på baksidan med sensationsjournalistik, men framför allt är det dålig journalistk i sig. Ni antyder att WoW är något våldsamt, hemligt och farligt men också indirekt att det potentiellt kan ha drivit någon till mord. Dessa antydanden är så oerhört vaga och löst förankrade att jag måste fråga just "hur tänkte ni?". Vi pratar om ett spel som har åldersrekommendationen 12+ av branschorganisationen PEGI. Ett spel med tecknad gullegull-estetik, vars hela framtoning präglas av ord som "lekfullt" eller "oförargligt". Det är ett spel fullständigt i avsaknad av våldsrealism och aggressioner. Hade ert knäck handlat om spelberoende och WoW hade ni haft en hållbar ingång. Hade spelet varit Postal 2 eller Manhunt där man kan finna anstrykningar av spekulativt våld, eller fört en diskussion om huruvida det är rätt att marknadsföra krig genom spel som America's Army, okej. Det här var enbart dåligt.

Man hade lätt kunnat återkoppla med något i den här stilen:

"Men på nätterna hade Erika ytterligare en passion. Då satte hon sig framför skivspelaren med ett par hörlurar på huvudet och steg in i ?rockmusikens? våldsamma värld."

... men det känns barnsligt. Min poäng är att ni göder en redan nu missriktad debatt. Vi som jobbar med spel får om och om igen förklara oss, något som ska behövas lika lite 2009 som de som gillar hårdrock, actionfilmer eller serier ska behöva. Undersökningar gör gällande att kopplingar mellan våld och spelande inte kan styrkas. Istället visar de samstämmigt att andra problem, i regel psykosociala, ligger till grund för våldsdåd.

Det finns så många om och men kring det här fallet, och er text, att det minsta man kan begära är en bättre underbyggd, mindre spekulativ text.

Tacksam för svar.

Mvh Thomas Peterssson
Redaktionschef, PC Gamer

#blogg

Blackie Lawless, redesign och Activision-Petra.

Nä, om man skulle ta och blogga lite. Ja!

Det är lätt att glömma av det mellan skrevplacerade sågklingor och ultrakonservativa uttalanden. Eller om du föredrar, rått kött och Siewert Öholmska tv-klassiker. Men fasen, lyssna på The headless children med W.A.S.P. Sicken ypperlig metalröst Blackie Lawless står för! Han briljerar inte tekniskt på något sätt, men tonen och raspet han alstrar är förstklassigt.

PC Gamer 4.0. Ja det skulle man kanske kunna kalla det vi pysslar med på redaktionen nu. Mer information kommer i decembernumret. Man ska inte skapa onödigt höga förväntningar genom massa OMGWOWZORZ-hype, men jag tror det kan bli bra.
(Det är också därför jag sitter på jobbet halv nio. Det senaste halvåret har jag faktiskt - nej, inga ord om martyrskap, kaffedoser eller allt jag inte hinner med, det här är Den nye Thomas (TM) - lyckats inte bara ta mig härifrån i hyfsad tid om kvällarna, utan till och med både spela och träna regelbundet. Yay mig!

Petra är PR på Activision. Det är en kanontrevlig tjej på många sätt ("trots att hon var PR", för att travestera Ferdinand), men en sak som får henne att sticka ut är att hon inte rutinmässigt hypar spelen hon jobbar med. Hon spelar dem. Hårt. Fråga bara Mats Nylund om den första gången han träffade henne. Pisket han fick i vilket fightingspel det nu är närmast legendariskt och något Nylund fortfarande drömmer mardrömmar om. Jag tänker givetvis inte blogga närmare om mina vänners ("trots att hon var PR") privatliv, men så mycket kan jag säga att alla som spelade CoD: MW2 före jobbet i morse (det släpptes vid midnatt) har min respekt som gamer. Hardcore.

God afton!

#blogg

Var det bara jag som insåg (eller snarare gjorde kopplingen) vad Jocke egentligen menade när han förklarare vilket uttryck hans flickvän gjorde när hon insåg "vad fredagsmys innebar den här veckan"? Holy moly!

Ärligt, inte appretto och intressant. Till och med lite kontroversiellt. Jag kan relatera till mycket av det du säger, Matzor. Samtidigt tror jag att hur mycket man binder sig till en specifik redaktion eller associerar sig själv med varumärket, är väldigt individuellt. Det finns säkert de där ute som tycker ditt inlägg både är hyckleri och likgiltigt. Å andra sidan håller jag förstås med om att människorna, spelandet och skrivandet spelar mer roll än om det är SP eller PCG man jobbar på - även om jag inte går så långt som att det inte spelar nån roll för mig. Jag har alldeles för många egna fanboyminnen från min ungdom av saker för att gå med på det.

Holy moly! (Dragon Age igen.)

Jag skulle gärna blogga lite om UFC, träning, Left 4 Dead eller kanske varför jag tycker att Plants vs Zombies är lite för lätt lite för länge.

Men idag fick vi diverse dokument över Dragon Age, som vi som bekant reccar i novembernumret. Bland dem en recensionsguide. På 262 sidor. Japp, ni läste rätt. Ah, en reviewer's guide, tänkte jag glatt och tryckte håglöst på Ctrl P. När jag insåg att jag precis var på väg att mörda halva Brasilien bara för att få ögna lite fakta om svärd med +4 i stats och skäggiga halvmänniskor, gingo jag med raska steg in till skrivarrummet. Där tog det typ tre minuter att lista ut hur man avbryter en utskrift.

För att belysa det faktum att vi är goda människor, ämnar jag och kollegan Petra vända på papprena och köra duplexutskrifter.

Men alltså... jag tyckte min instruktionsbok till Shôgun: Total War på runt 140 sidor var maffig back in da day. 262 sidor liksom. Man hinner ju för fasen spela spelet snabbare än tiden det tar att läsa den familjebibeln. Geez.

Såhär glad blev nördojocke över guiden, som det dessutom saknas 50 sidor i då jag hann avbryta nånstans kring de 200.

#blogg

Dragon Age, eller "Vi har nåt som inte ni har."

Tadaaaam!

Sade ni 11 sidor Dragon Age + lite RPG-retrokärlek i novembernumret? Ja, det sade vi.

#blogg