Mario Kart Wii

Vapenhysteri

- Vapenlager eller skrotupplag?

Mario Kart Wii stoltserar med ett flertal nya vapen, vilka sedvanligt återfinns runt om på banan. Tråkigt nog är de nya vapnen, med något undantag, otroligt tråkiga. Vapnen handlar mest om sabotage för andra och alldeles för lite om egna fördelar. Bortsett från den supersvamp som gör dig själv gigantisk varpå du kan krossa dina motståndare så är resten av de nya vapnen skräp. Bläckfisken som skvätter ner motståndarnas vy är bara irriterande och har ingen vidare effekt, blixten fanns visserligen sedan tidigare men förekommer i alltför stor utsträckning, torpeden som sveper fram längs banan kontrollerar sig själv och pow-blocket, som gör att alla andra spelare oundvikligen tappar kontrollen, är det tråkigaste tillskottet till den här serien någonsin. Försöker Nintendo ha ihjäl sin spelserie?

Resultatet av vapentilläggen blir nämligen allt som oftast en total godtycklighet i vem som vinner. Visst, Nintendos mantra med Wii är att alla ska få vara med, men det finns bra och dåliga sätt att åstadkomma det på. Att utforma spelet så att du konstant straffas för att du ligger först är i min mening ett dåligt. Med bläckfiskar, blixtar, pow-block och blå skal (siktar in sig på ledaren och missar aldrig) med i leken blir du konstant utsatt som etta. Och det är verkligen jättetråkigt.

Nya miljöer imponerar

- Men hur mycket återanvändning kan man egentligen försvara?

Totalt 32 banor ryms i Mario Kart Wii men hälften är återanvända från tidigare spel, ett faktum som Nintendo som tur är inte sticker under stol med. Vi hittar banor från N64, SNES, DS och GC och i viss mån är det trevliga tillbakablickar. Samtidigt känns banutbudet fattigt. När du börjar spela har du bara tillgång till åtta nya banor, som visserligen är fint skapta och tonsatta på det där sättet som bara Nintendo kan, men jag gillar inte att känna mig lurad. Det är en känsla som finns nära till hands när jag inser att de återanvända banorna faktiskt knappt ens är uppiffade. Det är en sak att bevara ett fungerande koncept, ett annat att rakt av kopiera.

En inte så imponerande återanvändning

Flerspelarläget på samma tv känns igen, det är förstås race mot varandra eller battle som gäller. Nytillskottet coin runners lyckas inte behålla given uppmärksamhet mer än några omgångar. Du kan välja om du vill ha med AI-spelare eller inte, men tråkigt nog kan du inte välja hur många. Fyra spelare kan spela på samma konsol, i två lag om så önskas och totalt kan tolv karaktär spela på samma bana. De nya flerspelarbanorna är dock i flera fall alldeles för stora. Ett annat faktum som helt klart drar ner spelbarheten är att battle-läget nu inte kan spelas alla mot alla.

Onlinespel, men inte för alla

- Vill du hitta motståndare får du vara ensam först

När du (och dina kamrater) tröttnat på datorspelarmotståndet finns ett onlineläge nära till hands, där en eller två spelare kan samsas på samma tv. Din Wii loggar in på Nintendo Wi-Fi Connection och försöker hitta pågående spel, där dina valmöjligheter är begränsade till ”worldwide”, ”continental” eller ”friends”. När en passande match hittats ansluts du automatiskt, blir stiligt presenterad för dina motspelare och får därefter lägga din röst om vilken bana som ska spelas. När det fungerar kan det vara rätt så roligt.

Tråkigt nog fungerar det inte alltid. En så dyster fadäs som att tvåspelarläget för onlinespel bara verkar matchas mot andra tvåspelare gör att du, så länge du och polaren vill spela online samtidigt på samma konsol, sannolikt inte kommer hitta några matcher. Onlineläget dras också med enorma laggsvårigheter, där du i ena stunden ligger först och strax därpå ser hur spelet hoppar till, din placering ändras till en åtta och halva startfältet ligger långt före dig. Det är förstås allt annat än godkänt när övriga spelare befinner sig i Europa.

Hade buggarna stannat i onlineläget hade de åtminstone varit isolerade och inte berört alla. Så är så inte fallet och själv fick jag stifta bekantskap med flera grafikbuggar där min skärm till exempel kunde bli svart i flera sekunder efter att jag blivit träffad av en av spelets blixtar. Gränssnittet som visserligen är stiligt är också buggigt, där spelet vid flera tillfällen hängt sig så att jag fått dra ut konsolens strömsladd.

En orättvis bedömning

- Spelet fick en extra chans

Med lite mer än en vecka sedan spelet släpptes är vi något sena med vår recension. När jag samtidigt som mitt testande såg att tidningar och andra sajter stämde upp i en hyllningskör (84 av 100 på Metacritic) som jag verkligen inte höll med om så beslöt vi oss för att ge spelet en extra chans. Vi har testat det ensamma, vi har spelat tillsammans på redaktionen och vi har spelat spelet på fest. Sex glada grabbar som nyss ätit god mat och nu dricker öl borde vara öppet mål för vilket liknande spel som helst men i fallet med Mario Kart Wii åkte skivan ur konsolen efter mindre än en timme.

Inte roligt med öl

Mario Kart Wii har helt klart en charm, men det är alldeles för svårt att sätta fingret på den. Det är oftast kul att spela själv, men ibland blir det förskräckligt orättvist och tråkigt. Det är kul att spela med flera, men när dumma designval och ohanterbar lagg sätter käppar i hjulet faller även det. Mario Kart Wii har verkligen inte ”det där lilla extra” som Nintendos Mario-spel ibland bjuder på. Det här är ett spel som kommer att tilltala vissa mycket och andra inte alls. Jag befinner mig någonstans mitt i mellan och därför blir betyget en trea – ett bra spel i vår bok. Nu hoppas jag att nästa blir bättre.