För ett par veckor sedan tog vi farväl av LucasArts. Studion som gett oss otalet tidlösa äventyr finns inte mer. Men Fester Mudd visar att deras arv lever vidare.

"Det här är en hyllning till äventyrsspelens gyllene era." #Fester Mudd inleds onekligen med stora ord. Och det känns som att det är just detta plåster på såren jag behöver efter det tunga beskedet om #LucasArts öde. Något som tar mig tillbaka till peka och klicka-äventyrens ljuva 90-tal och samtidigt visar att kärleken för genren fortfarande brinner i utvecklares hjärtan.

Fester Mudd slår an precis rätt nostalgisträngar.

Fester Mudd är antihjälten som tagen ur ett klassiskt LucasArts-spel: En lat hillbilly som bor tillsammans med sin stora kärlek, åsnan Martha, i ett skjul långt ute på vischan. En dag får han brev från sin bror Bud. Han har hittat guld och väntar på Fester vid saloonen i byn Loansmouth. Fester kastar sig upp på Martha och rider genast iväg på den långa färden i hopp om att få ta del av dessa rikedomar.

Men riktigt så enkelt blir det inte; platsen visar sig vara en ödelagd, dammig håla. Och hans bror står inte att finna någonstans. De bybor som trots allt valt att stanna kvar arbetar antingen i små handelsbodar, på banken eller så hänger de i saloonen. Av dem får han höra om en förbannelse som vilar över dalen där guldet finns. Det visar sig att Bud inte är den enda som fått nys om skatten, och att de som gett sig ut på jakt efter den aldrig återvänt.

Som SCUMM

Både spelmekanik, grafik och humor är som taget ur gamla godingar som Monkey Island – och utvecklarna gör en klart godkänd återknytning. Spelet är släppt till både pc och mobil, där den enda egentliga skillnaden är att man i mobilversionen snarare pekar än klickar. Men interaktioner med objekt och karaktärer sker, precis som i SCUMM-spelen, med hjälp av en verblista – som att "prata med", "öppna", "stänga", "plocka upp" och "sparka på". Man vet heller aldrig vilka föremål man kommer att behöva – och det är lika bra att plocka på sig allt man kommer över då Fester ständigt hamnar skumma och fnissframkallande situationer. Som när han tvingas fånga fjärtande fiskar och behöver använda sig av en jätteskål och klädnypa.

Den ofrivilliga hjälten Fester är inte alls olik LucasArts frontfigurer.

Loansmouth må ha fler marklöpare än invånare, men personerna som finns där är fyllda med liv. Det finns självklart stereotypa vilda västern-karaktärerna som den munkätande sheriffen, den sura barägaren och den fulla banditen. Men även mer otippade figurer som skumma grändförsäljare och blinda fotografer. Alla personer sticker ut på sina speciella sätt och dialogerna är utan tvekan det allra bästa med Fester Mudd – som när man försöker förhandla med en deprimerad, motstridig clown som är vapenåterförsäljare men som tappat bort licens såväl som livsglädje. Det finaste är när manus och konversationer, precis som i 90-talets LucasArts-spel, ger en liten flört till spelaren genom att föra in saker som inte hör till handlingen. Som när pianisten i baren plötsligt börjar spela temat från Arkiv X.

Detta är första episoden av tre och en introduktion till vad som förmodligen kommer att vara ett stort vilda västern-äventyr. Jag säger "förmodligen", då miljöerna var alldeles för få. Spelet är dessutom kort, närmare bestämt 2-4 timmar beroende på hur duktig man är på att lösa pussel. Å andra sidan bjuder #Pranks hyllning till äventyrsspelen på många oväntade skratt – och jag ser mycket fram emot fortsättningen.

Fotnot: Testet avser Ios-versionen, som kostar 22 kronor. Det är också släppt till pc, Linux och på väg till Android.

Skicka en rättelse