Lara har alltså problem - vad göra? Ett stort steg togs för något år sedan, då Core Design fråntogs ansvaret för utvecklingen. Crystal Dynamics tog över rodret och redan deras första projekt, Tomb Raider: Legend, förde in fröken Croft på rätt spår igen. Nästa kliv är det i dagarna butiksaktuella Tomb Raider: Anniversary - som faktiskt inte alls är nästa kliv, snarare ett jättehopp tillbaka till ruta ett. Vad vi har att göra med är en nyversion av seriens första instans från 1996. Eller, om man så vill, ett tioårsjubileum som inte hann i tid till sin egen fest.
Små förbättringar
- Lara blir fysisk
Klassiker av denna kaliber brukar mötas av jubelord, också dryga decenniet efter premiären. Vid närmare granskning tenderar de dock att falla offer för spelutvecklingens höga tempo; tidens tand är inte känd för att handskas skonsamt med spelvärldens gamlingar. Men Anniversary klarar sig bra, av flera orsaker.
Först och främst är det ett smått lysande actionäventyr, vars kvalitéer inte ens elva års innovationer från en speedad spelindustri mäktar sänka. Upptäckarglädjen, det sköna tempot, de lagom luriga gåtorna - alltsammans håller än. Dessutom har utvecklarna varit smarta nog att förpacka nykomlingen i en värdig kostym (eller semigenomskinligt linne, om nu det är värdigt...), detta i form av förbättringar på både grafik- och spelmotorfronten.
Jubileums-Lara har plastikopererats i lagom mängd (förutom de omtalade brösten - större än någonsin nu? Avdelningen "Trista säljargument för lättköpta män" firar nya triumfer...). Pc-versionens grafik tar inga skalpar, men jämfört med ursprunget är utseendet naturligtvis ljusår bättre. Den stora nyheten är att vår äventyrerska nu ställs inför en fysikmotor värd namnet (originalet var tämligen primitivt på det området), vilket gett utvecklarna möjlighet att arbeta om de gamla pusslen och klurigheterna. Minnesgoda spelare känner igen problemen, men noterar samtidigt att de i många fall kräver ett annat angreppssätt. Ta väggen med kugghjul i spelets början; tidigare fixades den i princip genom skicklig akrobatik, medan du nu måste ta dig runt i ett förhållandevis vidsträckt grott- och klippsystem i jakt på kugghjul som låser upp banans fortsättning.
Snygg åldring
- Mästerverk tål tidens tand
Äventyret utspelas i Peru, Grekland och andra miljöer vi känner igen från gamla tider, och målet är detsamma - hitta en mystisk artefakt. Gott så - gamla favoriter tål inga större förändringar. Samtidigt kommer vi inte runt det faktum att elva år är väldigt, väldigt lång tid i spelsammanhang. Även om grafiken putsats upp rejält lyckas den inte ta sig många centimeter förbi godkänt-strecket och om detta vore ett helt nytt spel skulle hindren och fienderna knappast undgå förödande kritik. Som sagt: gamlingar kan inte ändras för mycket - på gott och ont.
Ett år sent eller inte, Anniversary lyckas med den svåra uppgiften att modernisera en åldrad klassiker utan att för den skull sabba grundidén. Resultatet är exakt det jag, och förmodligen många andra, vill ha - potent retrokänsla förpackad i hyfsat modern kostym. Något av en klassiker - igen.
Fotnot: Tomb Raider: Anniversary släpps till Windows, Playstation 2 och PSP den 1 juni. En version för Nintendo Wii ska släppas innan årets slut.
