Stunden är inne. Efter ytterligare en vecka i Tamriels rika och brokiga onlinelandskap är det dags att låta domen falla. Om du missade vår pre-recension bör du läsa den nu, de två texterna hänger nämligen samman med varandra. Har du gjort det gör du istället rätt i att läsa vidare här, för vi har ett betyg att dela ut.
När jag lämnade er efter mitt första intryck av #The Elder Scrolls Online hade jag en molande känsla i magen. Jag misstänkte att mmo-delarna var för illa konstruerade samtidigt som Elder Scrolls-komponenterna bäst upplevs i singleplayer-äventyren, och att spelet därför skulle gå vilse bland illa genomtänkta kompromisser. Det har visat sig att mina farhågor var obefogade, åtminstone i viss utsträckning. Äventyret har vuxit för mig – men utan att spränga några gränser.
ESO utforskar inte nya vägar, utan nöjer sig med upptrampade stigar.
De som vill slåss mot andra spelare kan till exempel hänge sig åt storslagna och köttiga strider i Cyrodiil. Det fungerar för all del väl att låta de tre spelarfraktionerna kriga och ta över varandras befästningar, men jag saknar ändå en rikare flora av pvp. Efter arenastriderna i #Oblivion suktade jag efter en motsvarighet: att vara gladiator och få en variant av den gamla “Adoring Fan” på halsen, som vi älskade att hata. Det känns som ett missat tillfälle, särskilt för sådana som jag som gillar småskaliga och mer tävlingsinriktade dispyter.
Är mycket, hade kunnat vara ännu mer
Denna känsla av bortkastad potential bär jag med mig in i spelets fyrmanna-grottor. Än en gång får jag det jag förväntar mig med utmaningar och stämningsfulla miljöer, men det hade kunnat vara mer än så. Instanserna hade kunnat gå från bra till lysande om de hämtat mer inspiration från grottorna i seriens tidigare delar. Ofta nöjer sig #Zenimax Online med att klä det gamla beprövade mmo-konceptet i Elder Scrolls-estetik och stämpla ut för dagen. Något som inte briljerar i grottor och pvp, men räcker å andra sidan vid andra tillfällen.
Zenimax gör sin värld levande med sinne för både stort och smått.
Tamriel är med sina vykortsvackra vyer perfekt att mejsla fram en onlinevärld ur. Sällan är mmo-spel så här snygga och fyllda med detaljer, och Zenimax Online gjuter liv med en design som belönar utforskande. Att ge mig ut bland ruiner, gemytliga byar och skogslandskap ger spännande uppdrag, möten med unika karaktärer och möjligheter att utveckla min karaktär. Jag uppskattar det som mest när jag lyckas ha ihjäl den sedvanliga mmo-stressen och tillåter mig själv att lukta på blommorna innan jag maler ner dem till hjälpsamma potions.
