Finsmakare av frukt känner antagligen till Fruit Ninja. 20 miljoner sålda ex till diverse smartphones är trots allt en respektabel siffra. Men hur fungerar den lättsmälta underhållningen på din HD-TV? Och vad händer när man dessutom kastar in Kinects ifrågasatta teknik?
Tackar som frågar, det visar sig att #Fruit Ninja Kinect är fantastisk kul i all sin enkelhet. Istället för att använda fingerfärdighet ser du din skugga och ”karatechoppar” bananerna, ananasen och apelsinerna med dina armar och händer. Döm om min positiva förvåning när jag märkte att Kinects fruktade fördröjning var ett minne blott. Att det sedan aldrig är kul att navigera i menyer med tekniken är en annan femma, det är ju trots allt bara en transportsträcka.
Äntligen finns skäl att damma av Kinecten.
Frukterna kommer i fasliga mängder. Förutom att finfördela dem mår du och ditt high score bra av att få till kombinationer. Att bara vifta hysteriskt låter som en god idé, men då och då dyker bomber upp. Och träffar du en sådan är det, logiskt nog, game over. Om du vill vara en extraordinär ninja gäller det att ha koll på dina lemmar.
Kul är kort
Spel som varken kräver en manual eller timslånga tutorials är, per definition, bra spel. I samma stund som den första jordgubben flyger över skärmen vet du vad du ska göra. Ibland råkar du på speciella frukter, som gör att det blir (bokstavligt talat) fruktsallad över hela skärmen och då och då fördubblas dina poäng. Men du vet alltid vad du ska göra.
Det går dock snabbt upp för mig att substansen är ihålig, till och med för ett Xbox Live-spel. Det finns ett par olika spellägen, men skillnaderna är inte direkt förkrossande. Multiplayer finns det också, både med och mot varandra, men också här håller inte spelglädjen längre än för korta sessioner. Jag har inget emot lättsam underhållning, men i det här fallet kräver Kinect att jag ska möblera om. Och jag är inte säker på att tio minuters fruktfördelning är värt allt slit – även om det är tio fruktansvärt roliga minuter.
