Men en trappa upp är det en annan visa. Det är där hallen gud glömde ligger. Jag älskar att botanisera runt där. Det är där många de riktigt udda, små och annorlunda spelföretagen finns och - framför allt - alla montrar som sponsras av diverse länder; utställningar som ska slå ett slag för spelbranschen på platser man knappt ens visste det fanns en spelbransch på.
Där finns även nordiska branschen i en liten, ärligt talat rätt ful monter; inga flashiga broschyrer eller böcker, inget annat än den allra mest basal inredningen. Jag tror det är med flit; efter några timmars rundvandring drar jag slutsatsen att ju mindre spelbransch ett land har, desto snyggare trycksaker och montrar. I polska statens monter, Polska Power, väntar en snygg bok, broschyrer, cd-skivor och Polska Powergodis. Montern är ståtlig. Och tom på besökare. Mannen bakom disken är dock glad och trevlig, även om han känner sig lite ensam.
När magen kurrar står Polska Power redo med godis. (Foto: Thomas Arnroth)
"Polska spelbranschens stolthet är så klart CD Projekt och Witcher, det är vad folk känner till. Men vi har massor av skickliga spelutvecklare som jobbar som konsulter på uppdrag åt andra. Det är kanske det vi säljer in mest, att det är billigt att göra spel i Polen. Men vi börjar se fler spelstudior som gör spel i egen regi och som det går bra för, det är en framtidsbransch i Polen också", säger han och tänker väl på än så länge okända storheter som #Flying Wild Hog och #Kiss Digital.
Det är många länder som tar rygg en känd, framgångsrika studio. Polen har sitt CD Projekt, i holländska montern promotar man ett spelunder med indiestudion #Vlambeer i spetsen. Tyska spelbranschen har tryckt upp en 160 sidor flådig reklambok som heter "Key players - the German Games Industry Compendium". Eller på tyska "Kompendium der Deutschen Spieleindustri." Där finns så klart #Crytek och #Deep Silver, men vem har hört talas om utvecklare som #Upjers, #Ravensburger Digital eller #Sproing? Listan är överraskande kort, bara 18 namn, det kan omöjligt vara alla tänker jag. Men ändå. Det är få på ett så stort land.
Spanien skulle ju antagligen kunna bygga hela sin marknadsföring kring ett Simogo eller Fatshark
Det är ju fint och bra, men allt känns ju så klart mycket tunt jämfört med vad Sverige har att komma med; vi har våra #Dice, #Starbreeze, #Avalanche, #Massive, #Paradox, #Mojang, #King och därtill ytterligare ett antal skickliga studior som skulle vara de flesta länders huvudattraktion här. Spanien skulle ju antagligen kunna bygga hela sin marknadsföring kring ett #Simogo eller #Fatshark.
Man kan begripa de lyxiga trycksakerna. Och frånvaron av dem hos #Dataspelsbranschen.
Jag lämnar Europa och går istället till Kinas monter, eller China Pavilion som den heter. Frågar först en kvinna om det finns någon jag kan prata med om just spel i Kina. Hon blir överraskande nog lite ställd av frågan, som kanske är lite yvig och stor, men väl knappast överraskande med tanke på att vi är på en spelmässa - och Kina har en jättemonter. Hon hämtar en kollega, de diskuterar intensivt en kort stund. Ser inte ens åt mig. Sedan hämtar de ytterligare en kollega, fortsätter diskussionen någon minut till. Sedan skriver en av dem ned något på baksidan av ett visitkort.
