De hexagonindelade spelplanerna är ofta kantade av olika föremål att interagera med. Håligheter behöver täppas igen med stenar för att förhindra att stora, vidriga insekter kryper fram och ställer till trubbel bland de övergivna ruinerna. Staden Morbal invaderas av ett elakt ödlefolk och samtidigt som jag tampas med de fjälliga bestarna måste jag skydda yrkesfiskarna som försöker fly från hamnområdet. Det är design som berikar och skänker striderna extra djup.
Vi kallar honom Klumpe, fast bara i smyg
Utanför slagfälten befinner jag mig oftast i städer och byar där jag säljer skatter hos handelsmän och låter mina gruppmedlemmar vila sig i värdshusen. Här finns också sidouppdrag av klassiskt rollspellssnitt, där jag ofta ska hitta gamla artefakter eller vapen som någon slarvig figur tappat bort. Ett stort problem är att det berättarmässigt aldrig lyfter och blir särskilt intressant. Premissen bygger på de beprövade fantasy-konventionerna från Tolkiens hjärna, med envisa dvärgar, sluga magiker och alla andra företeelser vi vant oss vid. Varken dialog eller skådespelarinsatser imponerar och själva berättelsen kittlar aldrig min nyfikenhet.
Inget för mjäkiga nybörjare
Det som istället driver Blackguards framåt är utmaningen. Det går inte att kötta sig rakt fram mot ära och rikedom, utan de olika förmågorna måste användas med omsorg och karaktärerna byggas med finess, samtidigt som man tar hänsyn till tidigare nämnda delmål. Ärrade genreveteraner kommer trivas som fisken i vatten, men det är också främst människor i denna utmaningstörstande målgrupp som kommer uppskatta det mörka äventyret.
Till och med fikarasterna är inrutade
Nyfikna nybörjare gör bäst i att vänta, åtminstone tills Daedalic är färdiga med sina videoinstruktioner för spelet. Eller vara villiga att spendera mycket tid utanför spelet för att på egen hand lära sig hur man spelar. Är du inte ett stort fan av genren är risken dessutom stor att du tröttnar helt på komplexiteten och den tuffa utmaningen, då Blackguards i ärlighetens namn inte har särskilt mycket mer än så att erbjuda. Men det kan å andra sidan vara alldeles tillräckligt för att stilla ett begär för strategiskt rollspelande.
