Recension – NHL 2004

Som kritisk betraktare av omgivningen ställer man sig frågan om och hur det är motiverat att släppa samma spel varje år. Låt vara att grafiken förbättras, nya musiker medverkar på soundtracket, laguppsättningar uppdateras och så vidare, men i grund och botten är själva hockeyn sig lik. Läge för ett par smaskiga innovationer på spelformsfronten och liknande för att frälsa kräsna recensenter, således.

Bli Percy Nilsson

Avsaknaden av nyheter var en av de stora minustecknen med förra årets upplaga. Lyckligtvis ser det bättre ut i år, EA bjuder förutom obligatoriska uppfräschningar av slagsmålssystem, styrning och puckkontroll på två välkomna nyheter: tre europeiska ligor (däribland Elitserien) och spelläget Dynasty. Det senare placerar dig i rollen som general manager, med ansvar för allt från spelarköp och biljettpriser till laguppställning. Köp dyrt och kortsiktigt eller satsa på unga spelare och långvariga framgångar dina beslut påverkar laget i upp till 20 säsonger. Dynasty-läget är ett mycket trevligt tillskott som utökar spelets strategiska inslag högst påtagligt. Tyvärr kan det bara användas på NHL-lagen, varför man lika lite som i verkligheten får se Leksands IF plocka hem ett par tre SM-guld i rad. Dock är Elitserien och de tyska och finska toppligorna, som också ingår, även de välkomna.

Utseendemässigt tar NHL 2004 ett par stadiga skridskoskär framåt. Ansiktsuttrycken är avsevärt snyggare, detaljerna fler, ljus och skuggor bättre och framför allt är arenan fylld av folk som inte manglats med ångvält vid entrén. Tredimensionaliseringen må vara oviktig för själva spelandet, men helhetsintrycket stärks när publiken inte består av pappfigurer. Beträffande ljudet så är det mesta sig likt, det vill säga klart godkänt. Kommentatorerna (två jänkare Hegerfors agerar bara matchpresentatör) kvittrar såväl nyttiga som värdelösa kommentarer och övriga ljud är i sin ordning. Musikspåret utgörs av ett gäng nya halvhårda rockare, också det ett välkänt grepp.

En hård sport blir hårdare

Inget NHL utan förändrade kontroller. Med en suck av lättnad konstaterar jag att förra årets misslyckade Max Payne-ripoff till slow motion-läge slopats. Istället är det återigen det realistiska systemet med skott, passningar, finter och så vidare som gäller. Till detta kommer utvecklade slagsmål, där du måste behärska såväl slag som blockeringar för att slippa förnedringen av att vacklande äntra utvisningsbåset. Rekommendationen är att använda en handkontroll med tolv knappar, men sanning att säga räcker en med åtta eller tio ganska väl.

Styrningen känns i mångt och mycket likadan som förr, med undantag för att realismen gjort sig gällande på området puckkontroll. Passningar och skott når inte alltid sina mål, så försvararens uppgift är mer tacksam. Pricksäkerheten hänger i stor utsträckning på skickligheten hos den spelare du kontrollerar, faktiskt lite för mycket. Chansen att göra mål med sämre gubbar är försvinnande liten, även när de skjuter på öppet mål, medan storstjärnorna tycks utrustade med såväl kanon som lasersikte.

Också nätspelandet känns igen; anslut genom att knacka in din kombattants ip-nummer eller skaffa betalkonto hos EA Sports Online, där du hittar allt sånt som en serverbrowser i andra spel ger gratis tillgång till. EA är dock hyggliga nog att bjuda på en tids gratisspelande, men detta har jag inte fått igång eftersom registreringssidan vägrade godta min kod. Nåväl, den gamla beprövade metoden att manuellt knappa in en adress fungerar smidigt, förutsatt att din bekantskapskrets delar ditt intresse för virtuell hockey. För den nedkopplade finns möjlighet att spela upp till sex personer på samma dator.

Förbättrat

NHL 2004 är i mångt och mycket likt sina föregångare, men samtidigt ett klart uppsving jämfört med 2003-upplagan. Förbättringarna är fler och nyheterna roligare, vilket resulterar i en på det hela taget bättre uppdatering än förra året. Introduktionen av Dynasty-läget och de europeiska ligorna ger spelet större bredd. Det är dock fortfarande inte felfritt, men missarna har man lärt sig att leva med vid det här laget.

Aldrig har datorhockey varit så roligt. Igen.