Jag kan bara föreställa mig fasan hos soldater som fick utstå ljudet från stalinorglarna. Denna helveteskör av raketer som gav Katiusjan dess smeknamn och som satte skräck i det tyska infanteriet på östfronten. Under onlinebataljerna i #Company of Heroes 2 gav ljudet mig kalla kårar och jag visste att mina trupper var rökta. Inte för att vapnet i sig var det mest dödliga, utan för att ljudet signalerade fiendens oundvikliga framryckning. Det var en av enheterna som fick mig att älska spelet, även fast jag nästan alltid varit på fel sida.
När nu #Relic Entertainment släpper den fristående multiplayer-expansionen #Company of Heroes 2: The Western Front Armies saknar jag nästan helvetesregnet. För det verkar som alla väljer att spela som antingen US Forces eller tyska Oberkommando West. Utöver mina älskade fallskärmstrupper är det inte någon enhet som verkligen sticker ut. Inte för att det gör spelet sämre, men ändå lämnas jag med ett rätt ljummet intryck.
Ett par fallkskärmsjägare i fiendens rygg här hade låst upp läget.
Att Relic väljer att göra en fristående expansion är logiskt: många bryr sig inte om kampanjen i ett strategispel, utan beger sig direkt ut på internet. Samtidigt gör det att man inte riktigt får en relation till de olika enheterna. Visst kan du spela en tutorial, men ärligt talat, vem gör det 2014 om man inte är tvungen? De flesta vet hur ett modernt strategispel fungerar och det är egentligen bara enheternas styrka du behöver lära dig – den hårda vägen.
Själv har jag spelat Company of Heroes 2 sparsamt de senaste månaderna; det blev lite väl mycket av östfronten under några veckor 2013 . The Western Front Armies kommer därför som en välkommen injektion i serien, men samtidigt når den inte riktigt ända fram. De åtta nya kartorna med inriktning på västfronten sticker inte ut särskilt mycket och i ärlighetens namn hade de kunnat släppa US Forces och Oberkommando West som DLC för oss som redan har originalet.
Hack i multiplayer-glansen
Efter ett år ute på marknaden borde Relic bjuda oss på en nästintill fläckfri spelupplevelse, men nätkoden framkallar fortfarande viss irritation. Problemet med avsaknaden av dedikerade servrar kan bäst beskrivas som att lyssna på högläsning av Game of Thrones-böckerna av någon som stammar. Det blir extremt svårt att koncentrera sig på vad som sägs. Samma sak är det i Company of Heroes 2-expansionen, det laggar ibland såpass mycket att det blir ospelbart. Till Relics försvar är det mest smålagg, men fortfarande inget vi ska behöva dras med.
Det är ändå lätt att förlåta bristerna, för när du får till den där perfekta rundan är det få spel som kommer i närheten. Min senaste batalj minns jag fortfarande med värme. Vi är fyra allierade mot den tyska maskinen. Till en början är det som att springa in i en vägg och det blir taktisk reträtt på taktisk reträtt. Våra motspelare lägger allt krut på tungt infanteri och den mobila pansarbasen (bestyckad med kanoner) vid fronten. Efter ett tag börjar vi bryta igenom linjerna och tar över två av tre victory points, men har fortfarande svårt att stå emot när tysken återigen anfaller med full styrka. Samtidigt är fienden så pass upptagen med att se till att vi inte tar kontroll över några victory points att de glömmer av att de behöver resurser. Vi har å andra sidan vårt på det torra och när vi väl lyckades få ut några stridsvagnar på fältet är det tack och godnatt.
Det gula huset ångrade bittert sin uppkäftighet.
Jag tror det är en av mina längsta rundor och även fast vi avgick med segern hade det lika gärna kunnat sluta med att vi förlorade. Inget är självklart i Company of Heroes 2, utan en till synes övermäktig motståndare kan krossas med några bakhåll och taktiskt tänkande.
The Western Front Armies repriserar originalets storhet, och även om den lämnar mig något splittrad kan jag inte bortse från det faktum att det är få strategispel som väcker samma spelglädje. Däremot skulle jag inte råda en ny spelare att köpa expansionen, utan hellre lägga pengarna på att köpa själva huvuddelen. Det är helt enkelt inte värt med tanke på prisskillnaden och de nya arméerna som inte tillför tillräckligt mycket.
