Och jag som trodde att fighting-genren var utdöd. Och så kommer Soulcalibur ut i ny tappning och försöker visa hur fel jag har. Typiskt.

Soulcalibur IV är en uppföljare till det genialiska spel som kom 1999 och hette... eh... Soulcalibur. (#Namco borde vetat att det skulle komma uppföljare och döpt det till Soulcalibur I direkt). Dreamcast var konsolen, och det var ett av de absolut bästa spelen till den burken. Det var fighting, i gammal anda, fast till skillnad från de flesta andra spel i genren med vapen. Svärd (vissa av dem gigantiska!), stavar, spjut och nunchukor, you name it. Ett banbrytande spel som vände upp och ner på spelvärlden innan millennieskiftet och tog det till ytterligare en nivå.

Och här är vi nu, nio år senare, med ett nytt spel i serien och undrar hur bra det egentligen står sig jämfört med dagens lir. Är vi fortfarande intresserade av fighting? Bryr vi oss? Behöver vi inte mer djup i berättelserna än att man pucklar på varandra med knölpåkar och dylikt?

I detta fall är svaret JA, JA och JA! Vi behöver djup. Vi behöver en story. Vi behöver känna oss delaktiga i ett äventyr, bli ett med karaktärerna och slåss för något vi tror på. Namco har förstått detta. De är inga duvungar. De har utvecklat spelet precis åt det håll de borde.

Nytt spelläge

- fixar det ytligheten?

Det jag pratar om är "Tower of Lost Souls". Ett torn som man ska försöka klättra upp i (och sen ner från) genom att så skickligt som möjligt ta sig från nivå till nivå. Det blir svårare och svårare och man får verkligen använda geniknölarna för att använda just rätt figur och rätt vapen för att klara vissa plan. Ett nytt djup i spelet? Absolut. Inte bara hjärndött bankande.

En annan spelform är Story-läget, där man får en liten historia kring varje karaktär genom att slå sig genom fem olika nivåer där den sista alltid är en starkare boss. Det är intressanta och spännande berättelser, om än lite tunn story i de flesta fall. Men eftersom det finns enormt många karaktärer gissar jag att utvecklarna siktat på kvantitet i stället för kvalitet. Gott så. Det duger för mig. Och känns det för töntigt med små berättelser går det så klart alltid att spela det det vanliga arkadläget.

På tal om kvantitet så genomsyras Soulcalibur IV av just det. Det finns hur mycket krigare, vapen och moves som helst, så om du tar dig tid att spela så finns det tid att slösa. Mycket tid. Det blir aldrig långtråkigt, tack vare den otroliga mångfalden av spelare, nivåer, banor och spellägen. Du låser upp nya grejer hela tiden och frågan är om det finns något slut på alla bonusprylar. Jag hann då aldrig dit under mina testtimmar.

Karaktärerna är dessutom mångfacetterade och känns rejält genomarbetade. Mycket kanske tack vare att de flesta är gamla karaktärer från tidigare spel – har du spelat andra Soulcalibur kommer du känna igen dig direkt i rollerna. Även om det numera finns än fler att välja på.

Kvalitet eller kvantitet?

- Namco väljer båda

Men Namco tummar ändå inte på kvaliteten. Tack och lov. Detta lir är ett av de absolut snyggaste någonsin; ibland sitter man bara och häpnar av filmsekvenserna och stillbilderna, som är klara, färgglada och vackra rakt igenom. Rörelserna i själva fajterna är naturliga och härliga, och det tillhörande ljudet är också det riktigt skönt. Musiken är aningen överarbetad och nästan för stämningsfull, men passar ändå bra in.

Föregående Nästa
Jag påstod aldrig att du tog åt dig tootey. Däremot gillar vissa andra att lägga sig i utan att ha något av värde att tillföra diskussionen. För övrigt så är jag nog snällare på internet än vad jag är på riktigt, så där rök den teorin. ;) 14/08 "Tyvärr" så är din "förolämpning" i det snällaste laget på dessa forum. Ibland får man ta emot både det ena och det andra för att man har en annan åsikt än vissa. Skulle vilja se dessa människor komma med samma åsikter i verkliga livet. Nej - på interne... 14/08 Pah, inte lirat mycket fighting spel sen Guilty Gear X och Tekken 2, så funderar starkt på att köpa Soul Calibur 4, verkar mys, och fighting spel är sjukt kul \o/ 13/08 Inget ont om varken hel eller halvapor. Schimpanser är trevliga varelser. ;) Låt gå för att jag inte var på mitt bästa av humör vid tillfället men jag tycker personligen inte att det är några speciellt hårda ord som är värda att hetsa upp sig över, spec... 13/08 Hahahahaha jävlar vad han måste ha tryckt! 13/08 Wtf? Har de här egna gravitationsfält också? Det här börjar gå överstyr. Löjliga karaktärer sa bull. http://www.fz.se/bilder/?id=45891 Och en annan sak: "idiot", "halvapa"... pinsam forumnivå från vissa icke nämnda personer. 13/08 Måste hålla med ovanstående och deras bemötande av påståendet att SC är ett buttonmash-spel. Har inte hunnit fördjupa mig i fyran men det lilla jag har hunnit spela av det och de hundratals timmar som spelats i (och ännu spelas av) det gamla goda SC2... 12/08 Håller med om att när folk sitter o säger att SC4 är bara att sitta o trycka på vad som helst så vinner man, att dom spelat det lite för kort tid. MEN håller ändå med deras åsikt litegrann. Haha. Grejen är som alltid i alla fightingspel att kunna läsa... 12/08 Problemet ligger nog i att du inte har lagt särskilt mycket tid på SC alls, likaså för din vän. På hög nivå så har SC ett väldigt djup, inte lika djupt som VF men vilket annat fightingspel har det? Jag anser mig inte ligga på turneringsnivå direkt men... 12/08 Jag tror säkert att du kan vinna, men min poäng var att man får inte samma övertag för sin träning som i andra spel. Eller att det snarare inte tar så lång tid att komma in i SC spelen, eftersom bra combos inte kräver många knapptryck eller bra timing.... 12/08
Skicka en rättelse