Nära himlen
Singleplayer med dess intriger i all ära - men det som gör ett spel långlivat och attraherar nya spelare är onekligen multiplayerläget i de flesta av dagens FPS. Föregångarna var spel som fokuserade på multiplayer till sådan grad att singleplayerläget uteblev helt och det är därmed inte en helt ofunnen slutsats att Tribes: Vengeance kanske skulle låtit multiplayerläget lida. Jag kan dock lugna farhågorna här och nu: Tribes: Vengeance är det mest beroendeframkallande Tribes-spelet hittills. Grafiken är bättre, känslan är utmärkt, spelet har både balans och nyans som gör det till ett nöje att spela när man väl lärt sig alla tillämpliga snabbkommandon. Den som spelat något av de tidigare spelen känner sig hemma direkt och kan utan vidare återanvända de flesta gamla favoritstrategier. Tillät jag mig att undertrycka min irritation över de jämfört med föregångaren nedbantade fordonen skulle jag nästan inte ha något att klaga på, på det hela taget sett. Ser man till de små detaljerna finns det dock ett par orosmoment.
Tribes: Vengeance har fem olika speltyper; Deathmatch (som här kallas "Arena") och traditionell CTF är de uppenbara. Utöver dessa finns två sportbetonade lägen och "Rabbit"-läget (alla anfaller den som har flaggan, den som haft flaggan längst på slutet vinner) som vann popularitet i de föregående upplagorna finns också kvar. Att hitta något annat än CTF på nätet är dock synnerligen svårt men jag misstänker att de andra lägena nog kommer till användning i mer organiserade spel än vad som återfinns på de allmänna servrarna. De sportbetonade lägena kallas Ball och Fuel; här gäller det att antingen kasta en boll i motståndarens mål, eller sno bränsle från hans depå, samtidigt som man hindrar honom från att göra detsamma. Rätt kul att pröva på (vilket man får göra under singleplayer-kampanjen) men jag undrar om någotdera läge blir någon hit i längden.
CTF är för övrigt en lite annorlunda historia i Tribes: Vengeance än vad många spelare lär vara vana vid. Till skillnad från i exempelvis UT eller Quake har varje lag minst en bas som är kritisk för lagets framgång. Basen är det som tillhandahåller spelarnas utrustning och många andra viktiga tjänster; varje lag har minst ett par stationära kanontorn som i många fall är synnerligen effektiva på att hålla fienden på avstånd och en radarantenn som visar alla fiendespelares positioner, så länge den fungerar. Dessa system är alla separata från varandra och kan förstöras var för sig men i basens centrum finns alltid en generator som förser hela rasket med energi. Förstör man den kan man göra det mycket svårt för motståndarlaget att hävda sig. Precis som i tidigare Tribes kan man också sätta ut små portabla kanontorn, minor och omladdningsstationer; dessa påverkas inte av strömavbrott men är lätta för motståndarna att förstöra.
Ur askan i elden
En nackdel med att baserna och deras system spelar en så stor roll är att "fridlysningen" som respawnplatserna åtnjuter i många andra spel inte existerar i Tribes: Vengeance. Om basen är under anfall och full av fientliga inkräktare kan man mycket väl respawna bredvid en granat iförd endast standardutrustningen med resultatet att man dör inom fem sekunder och får finna sig i att vänta på att få respawna en gång till. Många baser är också uppbyggda så att en fiende på relativt långt avstånd kan stå och lobba artillerigranater rakt in, med förödande effekter. Kul, så länge man inte befinner sig inuti basen utan möjlighet att komma ut eller ur vägen. Att allt för många matcher slutar med att det ena laget står och kastar granater in i det andra lagets spawnplats sätter en rejäl buckla i spelglädjen.
Poängsystemet i Tribes: Vengeance är mer komplicerat än i många andra FPS. Man får poäng separat för offensiva respektive defensiva handlingar (att reparera sin bas ger defensiva poäng, att döda fiendespelare ger offensiva eller defensiva poäng beroende på var de befinner sig, etc) och man kan dessutom få stilpoäng om man exempelvis lyckas döda en fiende i luften. Problemet är att systemet är buggigt. Att döda en fiendespelare som anfaller inuti den egna basen ger allt som oftast offensiva poäng, samtidigt som man inte får några poäng alls(!) för att döda en fiende som befinner sig inuti en farkost. Det funkar nämligen så att spelet inte kan se någon skillnad på om man dör på grund av att man själv (genom att störta in i en vägg eller dylikt hårt föremål) förstör sitt fordon, eller om det exploderar pga fiendeeld - så dör man på grund av att fordonet man sitter i sprängs, räknas det som självmord. Detta leder till sådana bisarra situationer som att en spelare som skjuter ner en fullastad bombare inte får några poäng alls - men de tre spelarna inuti bombaren får vardera ett minuspoäng! Hur en sådan fundamental bugg kunnat leta sig med i det färdiga spelet är bortom mitt förstånd men jag hoppas på att den fixas i en kommande patch.
Sammantaget får multiplayerdelen i Tribes: Vengeance ett gott omdöme av mig. Trots irriterande buggar lite här och var - jag ställer som sagt min tro till framtida patchar på den här punkten - har jag mycket roligare i T:V än i något annat FPS som finns ute just nu. Kombinationen av "jetting" och "skiing" gör bara en sådan sak som att förflytta sig över kartan till ett äventyr, man kan kasta sig mellan hustaken eller använda grappling hook:en för att svinga sig runt på spindelmannamanér. Väl uppe i fiendens bas spränger man hans generator, sätter upp sitt portabla vakttorn utanför hans huvudingång, tar flaggan och kastar sig i 145 km/h ned för en backe ... bara för att få en grön projektil upp i ändalykten så att man får göra om alltihop igen. Fast det gör inte så mycket, för så länge man kan hindra den lede fi från att artilleribomba basen mer än nödvändigt är det roligt hela tiden. Inte helt perfekt, för vilket spel kan vara det - men nytänkande och nyskapande på många vis. Det räcker långt.
