Jag har haft en period i mitt liv som gamer där bilspel inte bara var något kul man höll på med då och då, utan något som tog upp nästan hela vardagen. Jag har också spelat min beskärda del av bilspel, allt ifrån NASCAR-simulatorliknande prylar till NFS: Underground där realismen åkt ut genom fönstret redan första utvecklingsdagen. Men aldrig någonsin har jag stött på något som TrackMania tidigare.

TrackMania är banbrytande på många sätt och är det första spelet till min vetskap som i full 3D kombinerar pussel med racing. Som en Lego-värld, eller ännu bättre en bilbana, bygger man upp sin slinga med de olika byggdelar man har att tillgå. När man byggt klart lägger man ett lillfinger på enter-tangenten och vips är man på startlinjen. Möjligheterna att få utlopp för sin kreativitet är enorm och i spelet finns alla de där delarna man bara drömde om som liten - loopar, tunnlar, enorma hopp och spiraler är bara några av de godbitar man får sätta tänderna i.

Varierande spelsätt

Men utmaningen i TrackMania handlar om mer än att bara komma först och det finns tre spellägen i enspelarläget, Puzzle, Race och Survival. Puzzle är, precis som det låter, ett pussligt läge för den som vill låta hjärnan jobba. Man får en editeringsyta, ett begränsat antal bandelar och ett par premisser, exempels en startpunkt, ett mål och ett par checkpoints som man inte kan flytta på. Sen är det spelarens uppgift att med sina bandelar bygga inte bara en fungerande väg från start, via checkpoints, till mål, utan även den snabbaste. Inte sällan finns det smarta, våghalsiga och ibland svårhittade genvägar att ta och antalet försök på varje bana blir, när man når de något svårare delarna av spelet, kraftigt ökande i antal.

Race och Survival handlar båda om att vara så snabb som möjligt runt en bana. I Race krävs det att du samlar ihop rätt antal medaljer av varje valör för att låsa upp nästa serie, men du har obegränsat antal försök på varje bana. Survival däremot går ut på att du bara har ett försök på varje och målet är att ta sig igenom så många banor som möjligt som vinnare för att inte åka ut.

Miljöerna avgör körstilen

Spelet, dess banor och dess fordon är uppbyggt kring tre miljöer, eller tre världar om man så vill. Varje värld har ett fordon kopplat till sig med varsin helt unik körstil och dessutom har varje värld helt egna byggblock. Till att börja med har vi Snow, en snötäckt värld där man framför en stabil jeep med sköna kontrollmöjligheter på allt ifrån snorhal is till metallnätsrör och gigantiska trävägsstrukturer som sträcker sig mot skyarna. Snövärlden handlar mycket om kontroll och att få det där perfekta spåret i svängarna, för tappar man farten kan det vara kört.

Nästa värld för rakning är ökenvärlden som bjuder på en snabbare bil, men som inte svänger lika skarpt i kurvorna och som gärna tippar upp på ena sidan om man svänger kraftigt. Ökenvärlden är dessutom den som har mest förankring i våra barndomsminnen då det handlar om galna hopp, berg- och dalbane-liknande backar och såväl loopar som tunnlar och skruvar. Fort går det dessutom, upp runt 500 km/h om det vill sig väl!

Sist men inte minst har vi rallyvärlden där temat är lummig och grön slottsmiljö. Hala grusvägar varvas med minst lika hala asfaltsavsnitt och målet för utvecklarna tycks vara att göra färden så kurvig som möjligt. Som standard är även vyn i rallyläget annorlunda och bilen är liten och ruskigt kvick med en acceleration som skulle få Enzo Ferrari tappa andan. Den har dessutom en lustig tendens att kunna snurra ordentligt om man tar i för mycket i styrningen så om du inte vill se ut som racingvärldens motsvarighet till en Spirello-glass bör du ha detta i åtanke när du kör.

Inga F1-miljoner här inte

TrackMania är uppbyggt kring spelets egna pengasystem med valutan coppers och som förare har du din enda inkomst genom att prestera väl i enspelarläget. För varje bana finns en lista med olika tidskrav. För att avancera måste du ha minst en bronsmedalj, något som vanligtvis ger dig 50 coppers. Bättre tider, det vill säga snabbare racing och bättre lösningar på pusslandet, ger dig finare valörer och mer stålar. När du klarat en serie får du dessutom ett avvägt snittbetyg på hela, som resulterar i ett par hundra extra. Men vad används pengarna till?

Det är först när man vill pröva sina vingar och ge utlopp för sin egen kreativitet som plånboken ska öppnas och de surt förvärvade slantarna användas. I spelets editorläge får du välja en värd och sedan använda byggblock för samma summa som du tjänat in genom att bränna gummi.

Upphottning och onlinegrejer

När TrackMania släpptes i de engelsktalande länderna var innehållet i kartongen något annorlunda än i den nordiska version som nu släpps. Vi skäggiga och ölälskande nordbor får faktiskt en liten gåva som tack för att vi väntade, då spelet i våra butiker skeppas med den senaste uppdateringen som är som en expansion till spelet. Expansionen ger fler banor, fordonstexturer och bidrar dessutom med många buggfixar som mer eller mindre var behövliga från början. Men utbyggnadsmöjligheterna stannar inte där.

Moddkulturen kring skjutspel brukar frodas snabbt, men till bilspel händer det oftare att den uteblir. Detta är dock inte fallet med TrackMania och kanske beror detta på att spelet i sig är så inbjudande enkelt att modifiera och skapa egna banor till. På spelets officiella hemsida bjuds det på möjligheten att sedan ladda upp sin egna bana för att andra TrackMania-fans ska kunna ta del av den och betygsätta den. Stark jobbat Nadeo!

Grafisk skönhet i ett pussel?

I ett spel där man editerar direkt i 3D-motorn och steget mellan editor och spelläge endast dröjer en halv sekund kan man nog inte förvänta sig några grafiska underverk men TrackMania förvånar faktiskt avsevärt för grafiken är helt ok. Inte nog med att horisonten inte är en platt bild utan till synes sträcker sig långt bort till oändligheten, detaljrikedomen är dessutom helt godkänd och är en god kandidat till många beskrivande komparativ. Vägavsnitt som går hundratals meter upp i luften svävar inte i lufen utan alla block är fast förankrade i backen på ett snyggt sätt, även i fall att de ligger direkt under varandra och bilarnas texturer går dessutom lätt att ändra efter smak.

Nadeo har förstås inte gjort allt perfekt och mig veterligen har det inte släppts ett helt perfekt spel någonsin. Föga förvånande är det alltså något som spricker och i TrackManias fall är det ljudet. Menymusiken är helt hiskelig och variationen i spelmusik är i det närmaste obefintlig. Samma musikstycken spelas om och om igen och för varje bana finns precis en slinga som du snart kommer känna igen även i sömnen. Även ljudeffekterna är begränsade och monotona och ingen särskilt ljuv musik för öronen.

Prisvärdheten hand i hand med pussligheten

Jag vill påstå att TrackMania är ett spel för alla pyssliga. Men dess målgrupp stannar inte där, för även racingfantaster har här massor att hämta. Visst, realismen visar inte precis framfötterna, men känslan att susa ner för en ramp i 300km/h för att strax lämna marken flygandes mot nästa checkpoint är oslagbar. I kombination med Nadeos starka stöd för spelet och de gränslösa möjligheterna i banskapningen ger det här ett spel som inte går av för hackor och ett måste i spelhyllan för alla som någonsin ägt antingen bil eller bilbana. Hade spelets menyer, ljudeffekter och musik känts lite mer genomarbetade hade det utan tvekan varit en kandidat för en full pott, men den här gången stannar vi vid en fyra – och en silvermedalj. Nadeo har givit oss något att leka med alla regniga sommardagar och själv är jag en av de som tackar, bugar och tar emot.

Testat på:

Pentium 4 3,06GHz
512MB RAM
Geforce FX5200 GO 64MB
Windows XP

Skicka en rättelse