#Surgeon Simulator är ett spel gjort för Youtube. Alla beskrivningar och lovord jag kan erbjuda är hopplöst inadekvata gentemot att se det i action. Det är ett spel som inte är helt lätt att bedöma med ord och siffror. Som en sketch i spelform. Det består av exakt ett skämt som är vansinnigt roligt, men på ett sätt som inte kan fullvärdigt förmedlas i ord. Dessutom levereras det med en egensinnig speldesign som är oväntat fängslande.

Okej, vem var det som lämnade en chorizo i patienten?

#Bossa Studios Gamejam-klackspark som blev en stor viral framgång har nu alltså fått en ordentlig release med lite mer innehåll och en utökad dos absurd brittisk humor. Surgeon Simulator är spelet som blandar Trauma Center med flash-klassikern QWOP och drar alltsammans genom ett slafsigt Monty Python-filter. Du har endast en fungerande hand till din hjälp och du kontrollerar varje finger individuellt med tangentbordet medan du styr armen och vrider handleden med musen. Med den här bångstyriga kontrollen är det tänkt att du ska rädda liv. Vad skulle någonsin kunna gå snett?

Wield Al möter Monty Python

Humorn och underhållningen ligger såklart i omöjligheten att utföra precisa ingrepp med den vanskliga styrningen, vilket gång på gång resulterar i skrattretande misslyckanden och fördärvade patienter. När det är nog så besvärligt bara att lära sig att kontrollera din skakiga extremitet nog för att kunna plocka upp en skalpell är det en tydlig indikation på vad som komma skall. Instrument kastas hejvilt, revben flisas ner till sågspån och till slut tappar jag helt sonika en borr i ansiktet på patienten. I de stunderna känner jag mig ungefär som en blandning mellan Weird Al i Like a Surgeon-videon och Graham Chapmans karaktär i Meaning of Life när han, en efter en, nonchalant sliter ut en klarvaken mans inre organ och kastar de åt sidan medan blodet sprutlackerar rummet omkring honom.

”Om jag vill bli kirurg? Hjärna!”

Till Steam-releasen har Bossa adderat ett par nya operationer men det är framför allt det nytillkomna Ambulance-läget som lockar. Som den skarpsynte läsaren du är kan du ha räknat ut att man återigen tvingas utföra samma groteska procedurer, fast inuti en ambulans som verkar styras av en person med samma tragiskt bristande motorik som spelaren. Inget livar riktigt upp en njurtransplantation som när en brandsläckare flyger genom luften och landar i det blodiga gapet där en mans tjocktarm fram tills för några minuter sedan befann sig. Teoretiskt sett ska det vara möjligt att få slutbetyget A++ på de här nivåerna men den sortens människa som lyckas med den bragden skulle förmodligen skrämma livet ur mig.

Med endast tre olika operationer och två olika lägen, utöver den hemliga bonusnivån, så är Surgeon Simulator sannerligen ingen långkörare. För min del kände jag att jag var klar efter ungefär 3 timmar och många misslyckade ambulansturer, och många kommer säkert att ignorera det av den anledningen, vilket förvisso är rimligt men också synd. Precis som ett väl levererat skämt har Bossas skapelse en intensiv men kort brinntid, men det särpräglade konceptet har tillräckligt med djup i all sin enkelhet för att locka en att återvända för ytterligare en dos.

Pontus ångrade snabbt sin ”det där skulle jag kunna göra med ena handen bakbunden”-kommentar

Det är svårt att generellt rekommendera Surgeon Simulator eller ens sätta ett betyg på det. Det jag kan slå fast är att jag i alla fall hade genomgående störtkul och att det är ett spel jag sent kommer att glömma. Framför allt har det gett mig en hel del intressanta vattenkylarhistorier - om hjärtan som tappas på golvet, inälvor som fastnar mellan blodstänkta fingrar och diverse missöden involverande en bensåg som hamnar i oavsiktlig närkontakt med ömtåliga innanmäten. Om det inte är valuta för pengarna så vet jag inte vad som är.