Blir du ilsken när det händer? Jag kan bara tala för mig själv, men – ja! Du kan emellertid inte rikta någon ilska mot spelet i sig, i varje fall inte med rätta. Visst är det oförlåtande, men vad det inte gör är att fuska. Det är ditt eget fel att du dör, och det är också nyckeln till Dark Souls framgång. Kontrollschemat för striderna är synnerligen enkelt. Du har i princip två knappar för attack, två för blockering och en för att hoppa undan. Det kan låta lite, men enkelheten gör att striderna istället handlar om timing, taktik och tålamod snarare än buttonmashing och en förmåga att komma ihåg långa kombinationer.
Tack vare det kan sisådär 93 procent av mina dödsfall förklaras med ren och skär klantighet. Jag har varit på tok för ivrig och tagit korkade beslut, snarare än att spelet brister i kontroller, bandesign eller att AI:n fuskar. Spel som bjuder på den typen av utmaning är värda att komma tillbaka till, trots att det många gånger är nära att handkontrollen flyger in i väggen. Du känner hela tiden hur du blir lite bättre och när du till slut lyckas besegra den där bossen som tedde sig så omöjlig första gången gör det hela värt det flera gånger om.
Grillfest hos grannen, ta med egen bibel.
Dark Souls flerspelarläge är precis som föregångarens inte huvudkomponenten men det är likväl en intressant lösning. Så länge du är uppkopplad spelar du nämligen i parallella världar med andra gamers. De kan lämna meddelanden till dig (som du inte alltid ska lita på...) och de kan även hoppa in i ditt spel och erbjuda både hjälp och ond bråd död. Det är en udda men minst sagt intressant lösning som From Software ska ha beröm för, även om det knappast passar allas smak.
Generationens bästa
Förutom något instabil bilduppdatering i vissa lägen finns inga större saker att klaga på gällande det visuella. Det är inte något tekniskt mästerverk men om det är något som Dark Souls bjuder på så är det en fantastisk stämning i allt från miljöer och ljussättning till fiender. I stort följer det visuella samma designfilosofi som spelet i övrigt, nämligen att inte göra för mycket men göra det man väljer att göra fantastiskt. Ljudbilden håller även den hög kvalitet om vi, som man brukar behöva göra med japanska spel, bortser från röstskådespelarinsatsen från de engelskspråkiga skådisarna.
Grillat svärd till middag.
För mig är Dark Souls ett av årets, kanske rentav den nuvarande konsolgenerationens bästa spel. Visst är det frustrerande svårt ibland och några av er kommer troligen hata det av just den anledningen. Men visar du bara prov på envishet, taktisk förmåga och kyla kommer du bli belönad på ett sätt som få andra moderna spel erbjuder. Du kommer känna stolthet när du når slutet och vill du så kan du ju till och med ta dig igenom det ännu en gång med ännu mer uppskruvad svårighetsgrad. Och varför skulle du inte vilja det i en resa som är så här underbar?
