Skadan var dock skedd. Spelarna övergav Planetside och de flesta tycks skylla på BFR-introduktionen. Personligen tror jag dock att spelet helt enkelt inte utvecklades tillräckligt och att spelarna tröttnade på att göra samma sak utan att någonsin vinna något betydelsefullt. Men ingen kan ta ifrån Sonys utvecklare att det här inte bara var ett av de mest ambitiösa shooter-projekten någonsin, utan att de dessutom lyckades släppa det och att vi älskade det.
Idag återvänder jag. Spelet ska konverteras till free-to-play och ett par testservrar finns uppe redan nu, tillgängliga för alla som har ett #Planetside 2-konto eller är gamla Planetside-veteraner (förutsatt att du behållit ditt Sony Station-konto). Till att börja med känns det välbekant. Musiken får håret i nacken att stå rakt upp, jag får nästan lite gåshud. Jag har haft så oerhört mycket roligt med det här spelet, men det var ändå mer än tio år sedan. Kommer det att hålla?
I motsats till smygande
När jag först spawnar inser jag att de där tio åren motsvarar tio evigheter i spelindustrin. Planetside må vara stort och ambitiöst, men med dagens mått mätt är det definitivt inte längre vackert, om det nu någonsin var det. Alla soldater är stelt animerade och springer omkring på en ändlös grässlätt, där min hemmabas består av alldeles för stora byggnader. Jag har ingen aning om vad jag ska göra, eller ens om hur jag tar reda på var jag är och var jag ska slåss.
Ett par timmar senare har jag än en gång lärt mig att träna i VR-miljön (där man faktiskt får viktiga erfarenhetspoäng som hjälper till att bygga den karaktär man vill ha), hitta rätt terminaler för att levla upp skills och att man måste åka rymdfärja för att komma till slagfältet. Det är en märklig känsla att inte hitta det mest grundläggande i ett spel man tillbringat så många timmar med, men där är jag nu, bara en förvirrad noob av många.
Fortfarande fläckvis vackert
Jag färdas över de många, varierade och (faktiskt) vackra planeterna. Jag slåss om baser, kör stridsvagn och flyger Mosquito (min gamla favoritflygmaskin) över storslagna strider om flaskhalsar som broar eller bergspass. Och det är faktiskt samma spel, det är fortfarande kul, även om jag i dag föredrar uppföljaren Planetside 2. Men det är något speciellt med att sätta ihop sin egen soldat, välja pansar, vapen och lagom många granater. Därefter kastar du dig ut ur en hovrande Galaxy, landar på ett fientligt vakttorn och slår dig ned igenom trapphuset för att kunna hacka cap-terminalen. Och när du och dina nyfunna soldatvänner vinner, är segerns sötma inte mindre än den var för tio år sedan.
Planetside har åldrats. Jag vet inte om jag vill använda orden "med värdighet", för det är fult, klumpigt och tämligen ålderstiget. Men om du ger det en chans får du en unik inblick i spelhistorien, och dessutom en helsikes actionupplevelse.
Fotnot: Planetside är för närvarande gratis för den som haft ett Planetside 2-konto sedan starten. Sonys Planetside-boss John Smedley har meddelat att spelet kommer att bli fritt tillgängligt för alla "när tiden är inne", så räkna med att kunna prova denna klassiker någon gång efter sommaren.
