Typ: Recension

Del fyra i Mechwarrior-serien kom i slutet av år 2000 och var ett mästerverk både vad gäller grafik och spelkänsla - något som också märktes på de datoranimerade introfilmerna, som var av mycket hög kvalitet. Alltså anar man oråd redan vid introt till uppföljaren Mechwarrior 4: Mercenaries.

Det är knappast en överdrift att påstå att Steven Spielberg varit framgångsrik med sina filmer med Andra världskrigsstema, med fyra år gamla Saving Private Ryan som det verkliga mästerverket.
Medal of Honor: Allied Assault kändes i stora stycken som att spela denna film, och med nysläppta expansionen Spearhead, känns det ännu mer som om man landat mitt i en film.
På gott och ont.

Även om åsikterna om Counter-Strike skiljer sig mycket måste man hålla med om att det är ett otroligt spel. Det har lyckats samla mångdubbelt fler spelare än vad alla andra FPS-spel har tillsammans. Då är det inte heller så oförståeligt att fler och fler utvecklare hänger på trenden och utvecklar realistiska FPS (first person shooters). De flesta försöker dock variera idén och skapa något innovativt. Andra gör istället en exakt kopia och försöker helt enkelt stjäla spelare. Det är ett sådant spel som den här recensionen handlar om, nämligen New World Order.

Gudalikt spel som får konkurrenterna att blekna. Ja det är faktiskt så, Divine divinity (DD) spöar det mesta just nu. Har du inte skrivit klart önskelistan så skynda dig att få med det här. För du vill kanske som jag ha utvägen att, när man fått nog av släkt och julmat, kunna säga: sorry, jag måste gå från bordet nu, nån måste ju rädda världen från Lord of Chaos.

Två av de genom tiderna bästa krigsfilmerna (Platoon och Full Metal Jacket) utspelar sig båda under Vietnamkriget. Men just Vietnam är ett tema som lyst med sin frånvaro inom spelbranschen. Även om det dykt upp enstaka titlar så är det inget mot mängden av spel som behandlar andra kända krig. Varför vet jag inte riktigt, men trenden verkar ha vänt något med kommande Viet Cong och redan släppta Platoon. Det senare, som även är objektet för den här recensionen, har fått sitt namn från ovan nämnda film med samma namn. Frågan är om det kan leva upp till att vara baserat på en av så pass kultförklarad krigsfilm.

Wohoo, titta mamma, jag är brandman! Eller kanske: titta mamma jag är chef över en insatsstyrka i min dator. RTS brukar ju handla om orcer mot alver eller den ena obskyra fraktionen mot den andra och så vidare. Det är nästan så att man börjar känna sig lite blasé. Been there, done that. Så det är ju inte utan att man lyfter på ögonbrynen när Emergency 2 hamnar i testbänken.

Du har läst boken, sett filmen och lagt pusslet. Nu kan du äntligen få Gandalf att dansa efter egen pipa. FZ:s recensent Zoom har varit på snabbvisit i Hobsala.

Under de senaste åren har jag fått för mig att turordningsbaserade spel varit en döende genre som inte sträckt sig längre än till grafiskt undermåliga strategispel för skrivbordsgeneraler. Men på sistone har faktiskt ett antal innovativa titlar hamnat på mitt bord. Knights of the Cross liknar till ytan ett vanligt realtidsstrategispel, som Freemind Software istället gjort om med ett turordningsbaserat spelsätt. Funkar det? Nej, inte speciellt bra.

När det kommer revolutionerande spel som skapar en egen genre brukar det inte dröja länge förrän liknande titlar börjar hagla ner på marknaden. Homeworld kunde inte arkiveras inom den klassiska realtidsstrategigenren utan blev därför det första rymd-RTS:et. Efter det har vi sett ett flertal både bra och dåliga spel med Homeworld som förebild hitta vägen till butikshyllorna. Att även Haegemonia är starkt inspirerat av Homeworld kan man knappast tvista om. Men de har ändå försökt skapa något nytt inom genren och det verkar som att de lyckats.

När originalet, Cossacks – Art of War, släpptes för ett bra tag sedan försökte utvecklarna CDV skapa något nytt som skiljde sig från den stora mängden av RTS-spel. Om de lyckades eller inte kan man tvista om. Men spelet har i alla fall blivit en succé och nu släpps Cossacks – Back to War som på sätt och viss både är en add-on och ett eget spel. Vi tar en titt på om det kan konkurrera med dagens uppsjö av strategispel.

Saknar du Kolmårdens delfinarium så här i vinterrusket? Då är det bara till att sätta hajtänderna i den senaste expansionen till djurparkssimulatorn Zoo Tycoon - Marine Mania.

Jowood är inte precis några kändisar i spelbranschen. Företaget har aldrig haft någon större hit, utan har mestadels presterat mindre uppmärksammade titlar.
Senaste spelet ut från Jowoood är dock det mest nyskapande hittills – ett FPS med rollspelsinslag. Frågan är nu – kommer Archangel att bli genombrottet för Jowood?

En stor del av alla spel som når ut på marknaden är egentligen tveksamma köp, men då och då dyker små lågbudgetbolag upp med riktigt bra titlar. Det händer inte särskilt ofta, men dessa små satsningar står förvånansvärt nog för en stor del av den lilla innovasion som läggs ned på datorspel. InterActive Vision är ett av dessa bolag, och Airlines 2 är ett av dessa spel.

Spel från Östeuropa är inte vardagsmat. Kvalitativa spel från Östeuropa är ännu mer sällsynt. Visst finns det undantag, spel som Sea Dogs och IL-2 Sturmovik har bevisat för den ibland lite fördomsfulla spelindustrin i Västeuropa, USA och Japan att de är minst lika bra på att göra spel som i vissa fall är betydligt bättre än det skräp som skyndas ut i förtid för att inte missa julrushen som inte är alltför ovanligt här i väst. Ett av polska Mirage Studios första spel är Another War och är det första RPG som utspelar sig under andra världskriget.

Idag har 3D-grafiken erövrat i stort sett alla spel genres. För något år sedan var de flesta realtidsstrategispel och många andra speltyper i 2D. En sorts spel som först det senaste året fått tillgång till bättre 3D-motorer är de verklighetstrogna strategispelen för skrivbordsgeneraler. Förutom möjligen Shogun, har de flesta spelen i genren antingen varit topp-vy spel i 2D eller klassiska översiktskartor med symboler för trupperna. CDVs senaste spel ändrar dock trenden och har en mer än hyfsad 3D-motor. Skall då skrivbordsgeneralerna vara tacksamma för grafikförbättringen? Vi ser efter när vi testar Combat Mission 2.

Ännu en gång har ett nytt strategispel halkat ut i verkligheten. Denna gången är det speltillverkaren Lemon Interactive som söker sin lycka på spelmarknaden.
Spelet heter Project Earth och är ett rymdbeläget realtidsstrategispel med liknelser från stora titlar som Homeworld och Conquest: Frontier Wars, frågan är nu bara om det kan leva upp till dessa förebilder.

2:a världskriget verkar vara på tapeten just nu. Eidos vill inte vara sämre och följer trenden med Frontline Attack - ett realtidsstrategispel där du tar rollen som befälhavare över de Allierade eller Axelmakterna i krigets Europa.

Varje år ser man ett stort antal spel som försvinner lika snabbt som de dyker upp. De har haft dålig publicitet och det är bara under några veckor, när recensionerna dyker upp lite här och var, som det talas om dem. Ofta beror detta på att det antingen handlar om lågbudgetspel som bygger på existerande teknologi, eller helt enkelt så är spelen inte bra nog för att få plats i media. Därför blev jag glatt överraskad när K.Hawk faktiskt verkade vara riktigt välgjort. Namnet kommer från huvudkaraktären och Navy Seals-piloten Kitty Hawk som blir strandsatt på en fientlig ö och måste ta sig därifrån levande (därav namnet).

Precis när krutröken lagt sig över de gamla aztekruinerna sen den förra expansionen till Age of Empires så släpper Ensamble studios ett helt nytt spel i samma genre. Men denna gång är det inte spanjorer och inka indianer som vi ska kriga mot, utan här dyker vi in i de gamla mytologierna och får smaka på antikens mysteriska värld.

Det är återigen den tid på året då skadeglada existenser kan ses småflina åt glasögonbärare som vid inträde i tempererade lokaler tillfälligtvis förlorar synen när brillorna immar igen. Om inte frostnätterna räcker som bevis på att sommaren är slut är det bara att ta en titt på spelutbudet. Lika säkert som att reklamfinansierade tv-kanaler snart marknadsför allehanda produkter med Kristi födelse som argument, lika säkert dyker EA Sports senaste inkarnation av virtuell nordamerikansk elithockey upp. NHL 2003 bevisar sålunda att hösten är kommen. Igen.

Ända sedan Counter-Strike kom ut som en modifikation till Half-Life för ett par år sedan så har otaliga försök gjorts i att efterhärma spelet och dess omåttliga framgång. Många spel har försökt och misslyckats, men Team Factor säger sig ha det som kan slå konkurrenterna.

Tänk dig superhemliga agenter, multinationella terroristorganisationer, stilfulla karaktärer, fruktansvärda hemliga vapen och skrupelfria bossar som vill ha världsherravälde. Då borde du tänka på James Bond. Tänk istället på en kraftig skotte i kilt, ettriga dvärgar, 60/70-tals stämning, diverse knäppa underhuggare och en ännu knäppare ledare. I så fall borde du tänka på Austin Powers. Men istället skulle du kunna tänka på Kate Archer (jag lovar, nu är det slut på allt tänkande). Hon är nämligen huvudpersonen i Monolith Studios agentfilms liknande spel No One Lives Forever 2; en lyckad blandning av spänningen i James Bond och humorn i Austin Powers.

Om ens spelande drivs av lusten att slaska runt i blodiga shooters är utbudet tillfredsställande. För den som föredrar ren och skär skräck finns färre titlar att välja mellan, med Aliens versus Predator 2 som det senaste riktigt starka inslaget. Med The Thing försöker Computer Artworks föra stafettpinnen vidare i ett spel som definitivt gör skäl för åldersgränsen. Frågan är bara om du vågar ta dig igenom det och, förstås, om det är värt ett försök.

Det är inte resans mål som är det viktiga, det är vägen dit. En gammal sanning som biter sig fast efter att ha spelat Syberia - ett av årets mest annorlunda spel. Gamle äventyrsräven Phat besöker ett Europa vid sidan av de vanliga järnvägslinjerna, där tiden inte bara stått stilla utan till och gått sin egen väg...

Det är en varm dag under solen på den italienska ön Sicilien och när budpojken kommer gående genom träporten i villans yttre mur så lägger ingen förutom de kostymklädda vakterna märke till honom. Allt eftersom han släpar sig själv upp mot köksingången följer vakterna honom fullkomligt intresselöst med blicken. Detta blir troligtvis deras största misstag.