I rymden är det ingen som hör mig, sägs det. Grannen har nog ett och annat att säga om det efter att ett vulgärt hopkok av lemmar ännu en gång fått mig att hoppa högt i stolen. Att mödosamt ta sig fram genom blodstänkta korridorer medan diverse hemskt oknytt kvider någonstans i fjärran – men definitivt inte tillräckligt långt bort – är nog inte yrkesrollen jag föddes för.

Lyckligtvis är kolugne Isaac Clarke ett helt annat väsen. Ingenjör till yrket och utan militär bakgrund anländer han och hans kollegor till det enorma skeppet USG Ishimura som skickat ut ett nödanrop. Vad som följer är en riktigt slafsig snabbkurs i överlevnad. Ishimuras besättning tycks vara försvunnen, men snart nog visar sig det vara fel. Väldigt fel, och Isaac & co börjar snarare önska att besättningen faktiskt var försvunnen.

Dead Space ankom 2008 och skrämde redan då kallingarna av gamers runtom i världen. Själv fegade jag ur – jag spelade originalet ett par timmar innan jag tackade för mig och gick vidare. Lyckligtvis var det många som uppskattade det desto mer, och år 2023 står vi nu här med Motives haussade remake runt hörnet. Inför denna recension hoppade jag även in lite i originalet för att fräscha upp minnet och kunna jämföra. Skillnaden när jag sedermera startar upp 2023 års Dead Space är omedelbart slående.

"Dead Space formligen dryper av atmosfär"

Rent visuellt är det natt och dag. Medan originalet såg helt okej ut för sin tid så är årets upplaga ofta direkt vacker och termen ”skräckblandad förtjusning” har sällan känts mer relevant än när jag utforskar Ishimuras snåriga katakomber. Dead Space formligen dryper av atmosfär och Motive har gjort rejäla ansträngningar för att just denna aspekt ska vara något annat än den var 2008.

Karaktärer pratar och humaniseras betydligt mer än tidigare. Inte minst Isaac Clarke själv, som gått från att vara knäpptyst à la Gordon Freeman eller Doomguy, till att själv konversera (uppföljarnas röstskådis Gunner Wright gör rollen även här) med ett utökat karaktärsgalleri. Resultatet är att Clarke får en personlighet, men även att han, och därigenom jag själv som spelare, blir en mer naturlig del av narrativet.

Vad Isaac gillar att vara tillbaka på jobbet efter 15 år? "Faaan!"

Med det sagt är det ingalunda en överdrivet pratglad upplevelse. Precis som tidigare så handlar det främst om utforskande och överlevnad där jag tar mig an Ishimuras besättning. Dessa människor har nämligen zombifierats men istället för ”vanliga” odöda är det betydligt farligare, muterade monster (kallade necromorphs) som står på menyn och det är huvudsakligen Isaacs ikoniska plasma cutter som står för lemlästandet. Bokstavligen talat: motmedlet mot necromorphs är inte att skjuta skallen av dem utan istället att skjuta bort armar, ben och tentakler. En fiende utan armar har svårare att göra skada, medan en utan ben är lätt att hålla på avstånd. Det är en intressant och väldigt underhållande balansgång där jag tvingas att ta mig an strider metodiskt och behålla lugnet, inte minst då ammunitionen ofta är begränsad.

Utöver plasma cuttern finns en handfull andra vapen att tillgå, och även här dyker det upp nyheter mot originalet. Inte minst att alla vapen numera har två olika former av attack. Den gamla hederliga automatkarbinen – pulse rifle – kan nu även minera mark medan eldkastaren kan sätta upp väggar av eld. Det ger nya taktiska möjligheter som belönar den tänkande spelaren. När man inte är upptagen av att skita på sig, alltså.

Överlag påminner upplägget en hel del om Resident Evil 2 och dess remake. Istället för en polisstation är det ett rymdskepp jag befinner mig på, men det handlar fortfarande om att, medan jag tampas mot odöda, låsa upp nya områden som i sin tur ger mig medel för att utforska tidigare besökta områden mer ordentligt. Dessutom dyker det så småningom upp en fiende som likt T-00 i Resident Evil 2 inte går att döda med konventionella vapen – enbart sakta ned. Som om jag behövde ytterligare en pulshöjare...

Men det tillför ytterligare en dimension i striderna, inte minst när Isaac ännu en gång blir inlåst i ett rum med denna antagonist samtidigt som diverse necromorphs försöker få en del av kakan.

"En annan stämningshöjare är ljudbilden - fasen så bra den är!"

En annan stämningshöjare är ljudbilden - fasen så bra den är! Oavsett om vi pratar om vapen, fiender eller själva skeppets krängande så gör ljudet en mycket stark insats när det gäller att öka både inlevelsen och obehaget. Musik används sparsamt men smakfullt. Det enda problemet här är väl kanske röstskådespeleriet. Ofta är det helt okej (och Faran Tahir, som spelar galningen Challus Mercer, är fantastisk) men inte sällan blir det lite väl träigt med karaktärer som låter som om de vore på ett fredagsmöte snarare än en snäv hårsmån från döden. Det gäller även Isaac.

Prestandan är ett annat problem. Jag har drabbats av en del framedrops, framför allt i senare delar av spelet, och spelet kraschade några gånger. På tal om senare delar är det kanske här som Dead Space har sina största svagheter. I mångt och mycket har man uppdaterat originalet rejält, och det gäller även diverse pussel och minispel. De flesta av dessa har gjorts om eller bytts ut helt och hållet, och många uppdrag har förändrats och fått en ny struktur. Även helt nya uppdrag har lagts in, liksom side quests.

Men mot slutet av spelet börjar det kännas tämligen gammalt. Skräckaspekten får ge vika för konstant action, tradiga uppdrag och miljöer samt en smått tragiskt föråldrad bossfajt som främst fick mig att tänka på ett mediokert dito i The Witcher 2. Vad hände här?

Detta till trots är Dead Space huvudsakligen en väldigt lyckad remake, och därtill ett riktigt bra spel. Om det är tillräckligt förändrat och uppdaterat för att fans av originalet ska tycka att det är värt pengarna kan de nog bara själva svara på, men personligen skulle jag nog påstå det.

"Ett värdigt köp"

Desto mer klart är att det för oss som inte spelat igenom originalet är ett värdigt köp. Vid sidan om Alien: Isolation har nog rymden aldrig varit så här äckligt motbjudande inbjudande. Och just det, remaken släpps med ett New Game+-läge som dessutom ska bjuda på ett nytt slut. Därmed är det nu bara för Isaac att än en gång fatta tag om plasma cuttern och ge sig in i Ishimuras gudsförgätna innandömen. Huva!

Fotnot: Dead Space släpps den 27/1 till pc, PS5 och Xbox Series.
Pc-versionen testad med AMD Ryzen 7 3700X, Geforce RTX 3070 och 16 GB RAM.

Dead Space
4
Mycket bra
+
Dead Space har aldrig varit vackrare - eller blodigare
+
Rejäl remake med gott om uppdateringar
+
Vass, nervkittlande action
-
Vissa tekniska problem
-
Tappar en del mot slutet
Det här betyder betygen på FZ