Rage

Kultförklarade #Id Software var länge en av världens mest relevanta spelutvecklare. Den tiden är förbi. Deras enda någorlunda nya storsatsning – det gladpacksinlindade #Doom 3 – visade att resten av branschen både sprungit ikapp och förbi dem. Nu vågar de sig ut ur skämskorridorerna och in i ett postapokyptiskt helvete. Vi har spelat kommande #Rage.

Om du aldrig hört talas om kometen 99942 Apophis är du knappast ensam om det. Fram tills för ett par år sedan var den dock ett avgjort större hot mot din pension än den globala finanskrisen. Rymdstenen i fråga är nämare en kubikkilometer stor och identifierades den 19 juni 2004 av ett amerikanskt forskarlag bestående av några Roy A. Tucker, David J. Tholen och Fabrizio Bernardi. Sannolikheten att den tids nog kommer att kollidera med jorden beräknades som högst till en på 37, vilket gjorde att den under ett par nerviga månader erhöll värdet 4 på den så kallade Torino-skalan – det högsta resultatet som någonsin uppmätts.

Men du kan vara lugn. Senare års mätningar har visat att sannolikheten att Apophis förstör ditt framtida grillparty bara är en på 250 000. I Id Softwares dystopiska fiktion är oddsen betydligt sämre och år 2029 kraschar en påhittad version av samma komet med full kraft in i jorden, en händelse som får till följd att 80 procent av allt liv utraderas. Bara några få utvalda överlever, det tack vare en sorts underjordiska Noaks arkar som förutseende nog grävdes ner i jordskorpan och skyddade besättningarna mot omvärldens förödande klimatförändringar. Det är i en sådan Rage, och jakten på sanningen om vem som grävde ner dig och varför, börjar.

Fyra år senare...

Med spelmått mätt har det gått en smärre evighet sedan utvecklarna avtäckte projektet i augusti 2007. #Fallout 3, #Fallout: New Vegas, #Borderlands och #Bioshock-spelen har kommit och gått. Det är därför med en viss mättnadskänsla som man tar sig an Ids efter katastrofen-berättelse. Men det dröjer inte länge innan de i Texas hemmahörande kodknackarna avväpnar mig, helt enkelt genom att beväpna mig. Mina första stapplande steg tas i området utanför den lilla skrotstaden Wellspring. Jag slänger mig upp på en fyrhjuling och brummar iväg på jakt efter saknade motordelar till min buggy. Spelmotorn Id Tech 5 målar upp en av de vackraste spelhimlar jag sett. Nedanför den tornar överlevarnas byar, berg och pyrande skräphögar upp sig så långt ögat kan nå. En kort stund därpå har jag fått upp spåret och en vägvisarguidad tur genom bråtet senare gläntar jag på dörren till en förmodat öde husruin.

Naturligtvis är den till bredden fylld med postapokalyptiskt avskum. Den påföljande striden går genom utbrända kök och nedlusade vardagsrum. Den mest uppenbara av Ids landvinningar är fiendernas sätt att röra på sig, det hela ser påtagligt levande ut, och deras smarta tänk. Den läderklädda ökenklan jag slåss mot rullar snyggt mellan skydd, andra kastar sig över inredningen och gör vansinnesrusningar. Vi turas om att huka mellan vägg och skål och titta ut för att avfyra hagelgevärssalvor. Med ett ord – intensivt. Här och var stöter jag på loot som snart kommer till användning när jag måste bygga min egen dörrbomb för att ta mig vidare. Ovanpå grunden som liknar det allra mesta har man murat ytterliggare ett lager av den spelarstyrda ekonomin, ditt enorma inventory och mängder av användbara och oanvändbara leksaker att plocka på sig. Det ger Rage en välbehövlig andra dimension.