I Peppy Pals klappar barn mellan 3 och 6 år hundvalpar och tröstar ugglor. Det kan vara ett av de mest innovativa svenska spelen på flera år.

En 46-årig tvåbarnsmamma som jobbar som ekonom på Riksbyggen och vill förändra världen, vad har det med spel att göra? En hel del visar det sig. Men låt mig börja i en annan ände.

Jag var på en stor födelsedagsfest härom veckan. Kom lite sent och möttes av en fullpackad lägenhet med glada människor, sa hej och skakade hand med främlingar och kramade vänner. Att ta sig från hallen till köket tog en kvart, och väl där hade jag så klart redan glömt vad alla nya bekantskaper hette och hur de satt ihop med födelsedagsbarnet.

Det var fullt i köket också, trevlig och gemytligt, men trångt och varmt. Jag var dessutom ensam där, saknade min flickvän och kände mig så där ensam som man kan göra mitt bland massa glada människor som känner sig oensamma. Så jag tog ett glas vin och siktade mot ett hörn vid fönstret där jag kunde hämta andan och få lite luft, men på vägen dit hände det; jag passerade sovrummet, vars säng ockuperats av några barn som spelade på sina mobiler.

Minecraft var en av festens stora snackisar. Bland vissa deltagare.

Jag bytte riktning, satte mig på sängen, frågade vad de spelade, tog upp min mobil, visade #Monument Valley och två timmar senare satt jag fortfarande kvar där. Jag hade fått lära mig nya saker om #Clash of Clans och hur svårt det var att hålla sams om vad man ska bygga i #Minecraft. Någon hade köpt upp för hundra tusen av mina låtsaspengar i #Hay Day och en annan hade övertalat sin mamma att få köpa just Monument Valley. Någon berättade att samma mamma (föga överraskande) gillade spel, en annan att pappa inte gjorde det, någon hade en kusin som var elak, någon en mormor som just dött, någon gillade rött, en annan mest grönt, matte var ganska kul och kände jag Notch?

Detta är så magiskt med spel och barn; där det annars lätt blir lite styltigt och svårt att som vuxen prata med barn, blir det tvärt om lätt med och i spel. Det är som trolleri, från främling till vän på två röda sekunder. Man spelar tillsammans, och av bara farten pratas det om helt andra saker: Om kompisar man spelar Clash of Clans med, om någon som får köpa för hur mycket som helst i spelen och någon kompis som alltid förstör.

"Något av det mest innovativa som gjorts i Sverige under senare år"

Nu slutade inte festen där i sängen, men när jag gick hem senare på natten var det faktiskt speltiden med barnen som hade varit roligast. Det är inte så mina fester brukar se ut, men just den kvällen var valet mellan att småprata med andra vuxna i ett trångt kök eller hänga med barnen i en mjuk säng inte särskilt svårt.

För mig vill säga.

För där i sängen var det just jag och barnen – och ingen annan. Det kom förbi en och annan förälder och någon kompis som satt en stund, men i övrigt icke. Och visst, det var fest för vuxna och det var nog skönt för föräldrarna att kidsen skötte sig själva när de äntligen fick vara på vuxenparty och så vidare. Jag moraliserar inte över det, dömer ingen alls. Ändå var det så klart något symptomatiskt med det hela, detta att många vuxna faktiskt inte spelar med sina barn. Det förvånar mig så väldigt mycket, hela tiden.

Kanske sker det en förändring bland yngre föräldrar, jag hoppas verkligen att de som själva vuxit upp med spel nu väljer att även spela med sina barn.

Och det är här ekonomen från Riksbyggen kommer in. Det är hon, Rosie Linder, som ligger bakom det nya spelet #Peppy Pals, som i all sin enkelhet är något av det mest innovativa som gjorts i Sverige under senare år.

Föregående Nästa
Skicka en rättelse