Nya Assassin’s Creed är lite som brittisk mat. Du måste stå ut med en del grisiga inälvor för att komma till det gottaste.

Det känns som en befrielse.

Efter den massiva kritiken mot buggarna och den bristfälliga bilduppdateringen i Unity har Ubisoft i Assassin’s Creed: Syndicate skalat bort allt överflödigt trams som bara gjorde föregångaren otymplig. Här finns inga extra appar att ladda ner, och inget halvdant genomfört multiplayerläge. Det är ingen förlust alls.

Syndicate känns istället mer fokuserat och avskalat tack vare detta, även om det fortfarande dras med en del tekniska brister. Varken framedrops eller buggar är lika vanliga eller allvarliga den här gången (vi har testat PS4-versionen, ett PC-omdöme kommer senare), men spelet känns ändå inte riktigt färdigslipat. Redan i den ärligt talat rätt taffliga prologen märks det att utvecklarna ännu inte till fullo tämjt sin best till spelmotor. Fiendekroppar sprattlar okontrollerat när de dör, och bilduppdateringen vacklar en aning vid några tillfällen. Det är ingen katastrof, men lite orolig blir jag ju. Att prologen rent spelmässigt är ett halvdant försök att få in lite linjär Uncharted-doftande action i spelet bådar inte heller direkt gott.

De kanske MINST lönnmördarmässiga kläderna någnsin

Men efter det dras tempot upp, när jag släpps fri i London. Enstaka buggar i form av glitchig grafik, urballad fysik, och vid ett tillfälle en krasch, men för det mesta känns Syndicate ändå mer stabilt än Unity, om än fortfarande med gott om utrymme för förbättring.

Ålpaj och livsfarliga droskfärder

Industrialismerans viktorianska London är smutsig stad. Den är samtidigt oerhört vacker. Särskilt om man beskådadar den från ovan, susandes över regnvåta hustak. Att se skymningen lägga sig över en högtrafikerad Themsen är rent av magiskt. Även med sotiga fabriksskorstenar som spyr ut svart rök längs med hela horisonten.

Jag kan nästan känna doften av ålpaj och tobaksdoftande polisonger när jag skumpar nerför kullerstensgatorna på en droska. Det är en närmast meditativ upplevelse att bara insupa atmosfären i denna motsägelsefulla stad – på randen av en teknisk revolution men fortfarande med ena benet kvar i den gamla världen.

GTA London?

Sen sätter jag fart på hästen och rammar in en fiendedroska som smäller in i en vägg. Vagnen exploderar i tusentals flisor och den stackars föraren slungas högt upp i luften. Jag drar på smilbanden. Syndicate är ett spel med skarpa kontraster. Från majestätisk skönhet till absurda galenskaper på ett ögonblick. Det är en del av spelets charm. Men här finns också mindre roande skönhetsfläckar.

Det är alltjämt ett rent nöje att löpa över tak och skorstenar och kasta sig handlöst över omöjliga avgrunder. Den finurliga änterhakspistolen gör det dessutom väldigt smidigt att ta sig fram snabbt utan att behöva klättra upp och ner för varenda vägg.

Skitigt men vackert

Däremot är kontrollen ojämn och opålitlig. Oftast lyckas jag få upp ett hyggligt flyt, både när jag flyr från fienden eller stannar kvar och slåss. Men ibland fastnar jag på väggar, låser fast mig vid skydd, eller så stannar min karaktär upp och bara blåvägrar att hoppa vidare. Det är nämligen inte alltid helt tydligt om man bör trycka på knappen för att klättra upp eller klättra ner och väljer du fel händer det att du bara stannar upp. Det här är så klart ytterst frustrerande i tajta situationer. Även i strider blir det ibland svårkontrollerat, inte minst på grund av att animationerna ibland är både otydliga och alldeles för långa. Vissa avrättningsmanövrer är alldeles för långa, vilket sinkar flödet i striderna. Ubisoft tar några kliv åt rätt håll med stridssystemet den här gången, men det är fortfarande opolerat och underutvecklat.

Föregående Nästa
De där plussen gör att jag vill skaffa detta och jag har knappt spelat AC. Jag har tvåan som jag startade upp en gång i tiden och jag spelade ettan hos en vän lite grann. Jag tyckte black flag såg fräckt ut för jag gillar ju pirates! skarpt och så men... 28/10 Åh jösses. Känns som de precis släppt ett Creed och så kommer ett till. Man hinner ju inte ens sukta efter mer innan UbiSoft dyngar ur sig ytterligare ett i raden av Creeds. De får allt försöka komma ut med lite andra titlar också och inte bara Far Cry... 27/10 Jag kan hålla med om Hitman. Jag uppskattar friheten i AC, men samtidigt hade jag gärna sett fler fokuserade, välplanerade uppdrag där man måste utföra utstuderade mord. De finns, men de är ganska få och enkla. En AC-spinoff med klassiska banor i Hitman... 24/10 wow, detta! Ett av dom allra största problemen jag haft med AC. Att man tröttnar så snabbt för det är samma om och om igen.. AC i min värld behöver vara lite mer som Hitman. Du kan gå guns blazing och hoppas på det bästa, eller vara ett totalt spöke som... 23/10 Kan för övrigt lägga till något jag glömde nämna i recensionen - Syndicate har en glädjande brist på de där förhatliga skuggningsuppdragen. Istället för vi några eskortuppdrag och ibland måste man kidnappa folk, vilket kan balla ur tack vare den ibland... 23/10 Ha ha, ja. Det finns mer än så, men att hoppa fram och tillbaka över Themsen ÄR Frogger, helt enkelt. 23/10 AC har utvecklats till ett snyggt Frogger spel ;-) 23/10 Äpplen och apelsiner, spelen är inte ens lika varandra. Eller köp det begagnat från en privatperson. Företagen ser fortfarande bara en försäljning och du protesterar med din plånbok och får ändå spela spelet! 23/10 Kan bara hålla med, för egen del spelar det ingen roll hur bra ett AC blir, jag är så trött på serien. Har inte ens orkat spela klart Black Flag... 23/10 Kan man inte fixa grundläggande saker i ett spel så faller det ganska platt. 23/10
Skicka en rättelse