Om du hade privilegiet att växa upp på Hisingen i Göteborg under 80-talet kunde du avnjuta en fantastisk graffitimålning i den numera igenfyllda gångtunneln vid Lundbybadet. Det man såg på en av tunnelns väggar var en välgjord och gigantisk Samus Aran i en av hennes många ikoniska poser. Som ung och dedikerad gamer var konstverket en fröjd att se varje gång jag passerade. Att målningen fick vara i fred och leva ovanligt länge utan tags eller allmänt klotter var ett tecken på respekt. Samus Aran är trots allt en kalkylerande hjältinna och kanske den enda prisjägaren som kan ge Boba Fett en rättvis match i coolhetsfaktorn.

Inledningen av Metroid Prime är lika klassisk som den är värdig.

Spelet, som äger rum mellan NES-originalet och uppföljaren Metroid II: Return of Samus, börjar med att Samus Aran fångar upp en nödsignal från fregatten Orpheon. I skeppets kärna tvingas hon utkämpa en strid mot Parasite Queen, en gigantisk version av de små parasiterna ombord.

När Parasitdrottningen besegras faller hon in i fartygets reaktorkärna, vilket initierar förstörelsen av fartyget. Medan Samus flyr fregatten möter hon en cyberversion av Ridley, kallad Meta Ridley. Under flykten skadar en explosion Samus dräkt, vilket gör att flera av hennes förmågor inte fungerar. Hon flyr fregatten och jagar efter Ridley mot närliggande planeten Tallon IV.

Inledande striden mot Parasite Queen är kunglig underhållning.

En hjältinna med en talande tystnad.

Partierna med morph-bollen bevisar att alla inte var bättre förr.

"Finns något vackert med att uppleva Samus äventyr genom visiret"

Metroid Prime är den inledande delen i Prime-trilogin och även Samus Arans första steg i 3d såväl som i förstaperson. Ett skifte som till en början inte togs emot med jubelrop av undertecknad (och fler med honom). Jag var inte redo att lämna sidoskrollande Samus bakom mig. Min skepsis visade sig vara helt ogrundad.

Det finns något klaustrofobiskt i och något vackert med att uppleva Samus äventyr genom visiret. Idén om hur jag som spelare får ta eget ansvar för att styra storyns djup var och är ett lyckat grepp. Tjugofemåriga Mike var en rastlös typ som förvisso älskade tv-spel, men samtidigt levde ett hektiskt liv i omkörningsfilen.

Men lika mycket som spelbranschen har utvecklats sedan 2003, har jag det också.

Nu är det 2023. Jag har nått en ålder av fyrtiofem och både jag och spelbranschen har mognat. Hur står sig ett spel som Metroid Prime idag? Är en remaster tillräcklig för att väcka gamla minnen till liv samt introducera en ny generation av spelare till Metroid Prime-sagan? Svaret är: utan tvekan. Det var ett stort mästerverk för tjugo år sedan, och är det idag också. Av flera anledningar.

Prime lyckas med det som Metroid-spelen gör så fantastiskt. Det får mig som spelare att känna mig vilsen och utelämnad, och lyckas rama in den atmosfär andra spel kämpar för att hitta.

Utvecklare kan tackla en remaster på olika vis. Det finns den lata vägen. Det finns den ambitiösa. Ambitiöst är ett nästan för snällt attribut i det här fallet; Metroid Prime är ett utmärkt exempel på vad en remaster borde vara. Här har det snickrats, målats, fixats och donats till perfektion. Det är snyggt, det flyter på, erbjuder moderna kontrollmetoder (tack för det) och bevisar varför bra art direction står stadigt, även tjugo år senare. Det går däremot att argumentera kring vissa Morph Ball-sekvenser, som är lika tradiga idag som då. Allt var inte bättre förr.

Det är såhär en remaster ska se ut.

Storyn är så djup du vill att den ska vara.

Välkommen till Tallon IV.

"Definitiva versionen av ett spel i världsklass"

Styrkan i Metroid-spelen är den utforskande aspekten. Lika mycket som jag känner mig som en prisjägare ensam i en värld där faran lurar bakom varje dörr, är jag en nyfiken Magellan. Och här finns en viktig aspekt. För tjugo år sedan tog jag mig inte tid att skanna mina omgivningar, utan sprang mest runt och sköt på allt som rörde sig. Jag missade det storymässiga djup som faktiskt Metroid Prime besitter. Jag stressade i ett spel som egentligen vill att jag ska ta det lugnt. Backtracking, som utgör spelets struktur, gör sitt bästa för att variera fiendeutbudet. Och för varje förmåga som jag låser upp finns nya områden att besöka för att hitta energitankar eller missiluppgraderingar.

Metroid Prime är ett av de mest hyllade spelen till Gamecube och förtjänar lika mycket beröm idag. Det är ett fantastiskt spel som bjuder på ett äventyr som drar in spelaren, håller den i hårt grepp och levererar på alla plan. När vi summerar året kommer troligtvis detta skuggsläpp från Nintendo toppa listan över de största överraskningarna. Och även om många av oss väntar otåligt på Metroid Prime 4, tror jag att ingen Switch-ägare kommer bli besviken när den återigen kliver in i Samus Arans dräkt och får uppleva den definitiva versionen av ett spel i världsklass.

Huruvida det får väntan på Metroid Prime 4 att kännas längre eller kortare lämnar jag dock osagt.